charlottecronquist

Tänk om det är dags att skrota hela idén med skolan?


Jag brukar hävda att det är bra att barn lär sig sitta stilla så att de kan ta emot kunskap i skolan.
Men tänk om den idén bygger på att jag är programmerad till att bli konsument, till att inte tänka själv, till att bara ta emot information från andra, som jag får lära mig vet bättre än jag?
Tänk om det är så att hela skolsystemet är uppbyggt för att vi ska bli lydiga undersåtar, istället för att bli självständigt tänkande individer?
Tänk om det enda rätta vore att dra ett streck över alla idéer vi har haft om hur en skola ska fungera och istället funderar på: Hur lockar vi fram potentialen, kreativiteten, i barn och vuxna?



När jag häromdagen hörde att socialdemokraterna och miljöpartiet hade kommit överens om skolpolitiken, som bland annat innehåller en reform om obligatorisk gymnasieskola och mindre klasser, tänkte jag automatiskt: Hm, det är väl bra. Det är väl bra att kartan anpassas efter verkligheten (till exempel det faktum att det finns få jobb för ungdomar under 18 år i dag).

Sedan satt jag i bilen och lyssnade på Ring P1 där flera av dem som ringde in hade synpunkter på skolan i allmänhet och barnen i skolan i synnerhet. Den kvintessens jag hörde var: Lär barnen veta hut. Ta av kepsen, stäng av telefonen, sitt still på din stol och håll käften. 


Då kände jag att det började krypa i mig.

Ja visst är det så att det är lättare att lära sig i en lugn miljö. Visst är det bra med barn som lyssnar på en vuxen. Visst är det bra att barn inte tillåts distrahera sig med sina smarta mobiler.

Men kanske vi har bidragit till att skapa detta beteende? Kanske är det så att vi har skapat en skola som egentligen passar få?

Senare på dagen lyssnade jag på Kristoffer Triumfs podd Värvet och en intervju med den prisade barnboksförfattaren Barbro Lindgren, som blev deprimerad av att känna sig inlåst i klassrummet. Det var som att delar av hennes kreativitet insjuknade av att hennes kropp inte fick vara ute i det fria.

Och jag tänker på att vi har skapat ett samhälle där vi ska vara lydiga. Vi ska göra som fröken och magistern säger. Vi ska vara lojala med auktoriteter. Som föräldrar ska vi understödja lärarens auktoritet och inte barnens spontana uppror. För vi behöver ordning och reda. Vi behöver lugn och ro. Vi behöver lydiga barn. Vi behöver människor som inte ifrågasätter allt för mycket. Vi behöver människor som låter sig ledas och som inte tänker fritt.

För hur skulle ett samhälle se ut där vi inte marscherar i takt? Där vi inte skäms när vi varit för högljudda eller tagit för mycket plats? Hur skulle ett samhälle se ut där vi slutar jämföra med oss andra?

Jag inser att jag i det här inlägget glider åt något som kanske är utopiskt, kanske otänkbart. Men hur kommer det sig att vi har så lätt att acceptera de system några skapade för ett par hundra år sedan? 



Visst är det bra med (ut)bildning – men vem vet om de sätt som skapades på 1800-talet eller tidigare är det bästa i dag?

Tänk om det är bra med barn som vägrar inordna sig? Tänk om det är bråkstakarna som visar vägen? Tänk om skolan, som den i dag är konstruerad, bara är bra för ett fåtal, för vilka det passar att läsa, skriva och lyssna? Tänk om skolan, som den är konstruerad, konserverar mänskligheten i gamla tankesätt?

Hur ska vi lära oss saker på 2000-talet? Är det möjligt att skaka av oss traditioner och starta om från början? Måste det till en kris, något katastrofartat för att skapa förändring eller transformation?

Om jag byter perspektiv och ser på enskilda människor. Många lever sina liv i invanda hjulspår tills krisen kommer. En svår sjukdom, en skilsmässa, att bli av med jobbet, en nära persons dödsfall, en olycka… kan leda till att livet ställs på ända och då blir det möjligt att ompröva livet. Var det detta jag ville?

Undrar vad som behövs för att vi ska fundera på vad vi vill att unga människor ska få med sig i livet? Det kanske till och med så att vi, för en stund, behöver utradera ordet skola, eftersom det leder in tankarna på något gammalt och vant.

Vilken framtid vill vi att våra barn ska skapa? Hur bidrar vi till att de kan söka svaren? Vilka former skulle det kunna få?

Vad säger till exempel Helena Roth, en av initiativtagarna till #skolvåren?



Jag vill bidra till att du lyssnar till dig själv.

Tänk om Pink Floyd var något på spåren redan 1979? 
Som jag lyssnat på den och nu hör jag ändå något nytt.

Related

Ett år sedan The JoyRide Malmö – love in action. ”Jag är inte bitter.”

För ett år sedan befann jag mig i glädjerus.Mot alla odds hade vi genomfört kärleksfestivalen The JoyRide – love in action.Trots en nedstängd festival, trots skriverier i medier, trots en om...

Tantrafestivalen på Ängsbacka: Sårbarhet och bliss (och en massa regn)

Hittar du mig på bilden? Jag ställer mig upp, längst fram i den stora ladan. Det är morgonmöte och när jag reser mig upp ser jag flera hundra människor framför mig. Jag darrar i hela kroppen, d...

Kan en sån som jag åka på tantrafestival, Charlotte? Det är klart du kan.

Kramen är försiktig, men villig. Sen tittar hon på mig och frågar:– Vågar jag verkligen åka på tantrafestival? Jag håller kvar hennes blick och säger:­– Javisst kan du åka, det är du själv som väl...

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon
:noprob:
:smile:
:shy:
:trope:
:sneered:
:happy:
:escort:
:rapt:
:love:
:heart:
:angry:
:hate:
:sad:
:sigh:
:disappointed:
:cry:
:fear:
:surprise:
:unbelieve:
:shit:
:like:
:dislike:
:clap:
:cuff:
:fist:
:ok:
:file:
:link:
:place:
:contact:

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

onlinekurser
Charlotte Cronquist erbjuder onlinekurser om tantra och relationer.

coaching

100%-podden

Senaste inläggenMest läst just nu

Senaste inläggen

Lekfull tantra: Att mötas med samtycke

Varför är vårt intima liv så mycket på min partners villkor? Den känslan har många, i synnerhet i långa relationer. Känslan kan vara ”jag ger och ger och ger, men vad får jag tillbaka?” Tänk om detta...

Lekfull tantra: Cirkelandning är ett sätt att få energin att väckas

 LÅT OSS SÄGA ATT DET I DIG FINNS EN BLANDNING AV MASKULIN OCH FEMININ ENERGI - OAVSETT VILKET KÖN DU BÄR. I tantra sägs att maskulin energi är som starkast i roten, i området runt könet och...

Lekfull tantra: Hur djupt kan du se in i en annan människa?

LITE I TAGET FÅR DU EN KÄNSLA AV ATT SE MER ÄN HENS ÖGA. Det är som att den inre världen vidgar sig och du får känslan av att se in i hen. Mycket kan hända när du med mjuk blick ser in i en annan pers...

Reflektion efter en tantraretreat: Leken som läker

Vi sitter i två cirklar på tantraretreaten. Kvinnorna i en inre cirkel där vi kan se varandra. Männen i en yttre cirkel som också är riktad inåt. Männens roll är att vara där för oss, att sitta där i ...

Konsten att släppa taget (när du får beröring)

Tänk om jag förlorar kontrollen?Hur kan jag vara med på något, där jag inte vet exakt vad som ska hända? Det verkar för läskigt?Välkommen till livet, säger jag. Du har egentligen ingen verklig kontrol...

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

4390789
item