Livet är ingenting du kan kontrollera. Wivan och Anders visar det i handling.

Det är så många som har kontrollbehov. Det är som att de vill regissera själva livet.
Jag vet, jag hamnar där själv emellanåt.
Men livet går inte att regissera, kontrollen är en chimär. Och vad händer när vi verkligen släpper taget om idén om kontrollen.
Det har Wivan-Kristina och Anders Sandberg precis gjort.
Nu sitter de i en bil på väg till Frankrike på väg mot okända äventyr.

 Det är som att vi tror att livet kommer att fortsätta precis som nu och att det är tryggt, på gott och ont. Hellre något tryggt och tråkigt, än något otryggt och spännande?

När jag växte upp fanns detta talesätt: ”Statens kaka är liten men säker.” Det innebär att det var tryggt och tråkigt att ta ett offentligt jobb. Det var bara att räkna ner till guldklockan (present efter 25 års trogen tjänst.)

Det gav en känsla av trygghet och säkerhet. På samma sätt som fabriksvisslan som tjöt vid sjutiden varje morgon och alla arbetarna gick in genom grindarna. Lite, men säkra, pengar.

Jag tror det gav livet en känsla av förutsägbarhet. Men även då var det en illusion. För mellan all den där känslan av trygg kontroll hände livet. Barn föddes, gamla dog, någon rycktes bort i sjukdom eller trafikolyckor, någon skilde sig, det startade ett krig, företaget valde att flytta till en annan ort, det kom en hjärtinfarkt… och från en dag till en annan kunde en människa gå från lugn till total kaos.

Den där känslan av trygghet kan göra att rädslan för kaos, för det okända, för det som inte går att kontrollera skrämmande. Rädslan kan få människor som tror att deras lilla lönekaka är säker att stanna kvar trots att de vantrivs. Rädslan för framtid och försörjning kunde få par som sedan länge tröttnat på varandra att stanna kvar. (Och då kanske också blandat med skammen och tankar som: Men, vad ska andra säga?)

I dag finns det inga jobb som är säkra längre. Det blir allt svårare att hålla kvar vid illusionen om kontroll. Och ändå är det så lätt att krampaktigt hålla fast vid det. Det är som att vi tror att livet kommer att fortsätta precis som nu och att det är tryggt, på gott och ont. Hellre något tryggt och tråkigt, än något otryggt och spännande.

Så när Wivan och Anders i våras bestämde sig för att sälja sitt hus och flytta till Spanien för att ta över ett litet familjeföretag, möttes de med skräckblandad förtjusning. Flytta? Till Spanien? Ta över ett företag i en ny bransch?

Så händer livet. Det blev ett sålt hus och inget företagsköp. Det blev uppsagda jobb och helt tomma agendor. Wivan och Anders släppte kontrollen helt. De väljer att göra det som egentligen är verklighet för oss alla, bara det att de tar kontrollbristen till ytan. De tillåter verkligen livet att ske fullt ut.

Jag har haft förmånen att följa deras process på nära håll. De kommande två veckorna ska de vakta ett hus i sydvästra Frankrike, de har planerade stopp som djurvakter ibland annat Kairo och på Azorerna. Där emellan finns helt fri tid. Än vet de inte hur de ska försörja sig, men de vet att de kommer att ordna det. De litar liksom på livet.

Att bevittna när Wivan berättar att det inte blev något med företagsköpet och se att hon är lugnet själv är märkligt. De allra flesta hade säkert rasat ihop. Planen höll inte, katastrof, men vad ska nu hända? Och så står Wivan där, trygg vid rodret i sitt eget liv, och vet att de tillsammans kommer att styra det över blindskären.
Tillsammans bloggar de på engelska om sin livsresa mot okänd horisont. Följ dem gärna. Peppa dem. Och peppa dig själv att välja ditt liv. För du vet faktiskt inte vad som kommer att hända om fem minuter. Kontroll är en illusion.

Som de säger: 
”Live fully today. Enjoy life today. Everyday.”

Behöver du släppa taget en liten stund? Meditera. Då gör du en inre resa... och det är ett stilla steg på väg att vara du fullt ut, helt utan kontroll.