Varför blir kvinnor till offentliga horor när relationer tar slut? Det handlar om makt.

En lite argare kvinna än jag... 

Jag undrar hur många kvinnor det är som i ett ögonblick tycker det är okej att deras partner tar en pornografisk bild av dem, eller filmar när de har sex?
En högst privat film- eller fotosession, kanske något att fantisera över, eller att titta på när partnern är på annat håll.
När relationen tar slut, tar ibland ”slutshamingen”vid. Den före detta flickvännen blir till en hora och bilderna börjar cirkulera på nätet.
Jag ryser vid tanken.


Jag minns för en väldig massa år sedan. Jag var några och tjugo och befann mig heta sommarveckor på Cypern. Jag hade en kort romans med en söt blond svensk FN-soldat. Vid ett tillfälle tyckte killens kompis att de kunde ta några nakenbilder på mig. Jag var ung, lite packad och lycklig och tänkte: Kul för honom att titta på senare.

Någon drog fram en liten instamatickamera och tog några bilder som förmodligen var ganska suddiga. Jämfört med dagens möjligheter var de också enormt oskyldiga.

Men jag minns hur jag månader senare ibland undrade vad som hände med de där bilderna. Tänk om någon skulle publicera dem i någon herrtidning. Jag bara snuddade vid tanken och vad jag vet hände ingenting med dem.

Jag är så glad att det där hände på 1980-talet. Långt innan nätet och digitalkameror. Hade jag varit 20 år i dag och samma sak hade hänt … så hade jag riskerat att hamna naken på nätet.

Det är verkligen inte ovanligt med människor som fotar eller filmar sig själva i intima situationer. Det finns en hel genre inom porrfilmen som är ”hemmavideos.”

Men det är en sak att fotografera för att publicera på nätet – med den fotograferades aktiva tillstånd. Och det är något helt annat att som hämnd för en havererad relation lägga ut bilder på ett ex. Det är såå lågt att förvandla madonnan till en hora.

Jag tänker på alla dem som i kärleksruset valt att göra de där filmerna och som när relationen tar slut, står där med ångesten. Kan jag lita på mitt ex att bilderna inte blir offentliga?

Det är så lätt för en betraktare att döma den som förekommer på bild eller film i en sexuell situation. Det är så lätt att dra stora växlar på det. Det är så lätt att peka med fingret.

Det får mig också att fundera över hur många av de miljarder porrbilder och uppfläkta sköten som ligger ute på nätet som är gjorda för att den som avbildas verkligen vill det? Hur säker kan porrkonsumenten vara på att personerna de betraktar och kanske onanerar till, visar sina kön helt frivilligt? Och blir inte då den som handhar dessa bilder också någon som begår ett slags övergrepp? Eller i alla fall riskerar att göra det?

I Expressen skriver Jenny Strömstedt:

”Publicering av intima bilder tagna i ett själsligt rum där bara sändare och mottagaren är närvarande, är det mest utstuderat integritetskränkande man kan utsätta någon för utan att bära hand på personen i fråga.”

Hon fortsätter:

”Det handlar om makt. Att publicera privata filmer på andra än en själv utan den andra partens tillåtelse kallas för hämndporr och är ytterligare ett bevis på att slaget om kvinnan fortfarande utkämpas närmast huden, nere i underlivet. Makten manifesteras i enlighet med den medeltida ritualen som säger att när Madonnan vänder sig bort blir hon en hora som måste straffas. På engelska heter det "slutshaming".”


Jag håller med. Vad tycker du?