Gudomligt sex. Kalendern lucka 8. Ha en positiv inställning till sexualiteten.

När jag var tonåring frågade vi varandra:
Har du gjort det. Alla visste att vi talade om sex, men orden kring sex var så minerade att vi var tvungna att göra om det till det superneutrala "det".
Jag tänker att det är symptomatiskt. Än i dag är det okej att ha sex, att njuta av det, bara vi inte pratar om det.
Vem är det som ska bestämma spelplanen för samtalen om sex och lust?
Vad är det som har gjort att vi har valt att hyscha runt just sexualiteten? Ju kunnigare jag blir på området, desto mer frustrerad blir jag av det.
Varför i hela friden har vi valt att tabubelägga det vi alla är en frukt av, den njutning som skapar liv och som ganska ofta gör livet extra meningsfullt? Utan sexualitet fanns varken du eller jag.

Vem ska lära ungdomar att fungera väl i relationer? Vem ska lära dem om sexualiteten? 

Jag har ännu inte gjort det.

Rodnar du vid tanken på att tala om sex? Tycker du att sexualiteten är det allra mest privata?
Iså fall är du inte ensam.
Men jag tycker att vi ska prata om det. Jag tycker vi ska våga prata om vad vi njuter av - utan att ses som konstiga. Jag tycker vi ska våga tala om vår syn på sex, vår längtan, våra rädslor - vad det än må vara. För sexualiteten är en viktig del av livet (och ja, rent fysiskt ÄR den ju också grunden för livet.) Och sedan är det självklart upp till en själv om man vill tala om det i allmänna termer eller ha samtal som handlar mer specifikt om den egna sexualiteten.

Ju mer jag har fördjupat mig i ämnet sexualitet, desto tydligare blir det för mig att vi inte lever i ett vidare sexpositivt samhälle. Skam och skuld är ständiga följeslagare till sexualiteten, här finns massor av moraliserande - från olika håll. Och trots att man för 40-50 är sedan talade om den svenska synden... så tja... så mycket till synd har vi knappast i det här landet. I skolan talar man om preventivmedel, om sexuella risker... men var är lusten.
Vem talar om hormonerna som strömmar i kroppen? Vem berättar mer om det?

Inom nästan alla områden får vi grundlig skolning. Vi lär oss språk i åratal, vi lär oss matte, vi lär oss vår historia, våra vårdnadshavare lär oss hur vi ska uppföra oss och vilka beteenden de premierar (och vilka de ogillar).

Men få talar om sexualiteten, eller vill ha det snabbt överstökat. Hur kan det komma sig att en av de starkaste krafterna som finns inom oss... får några enstaka timmar i skolan, eller möts med undvikande ord av många vuxna? Det är ju egentligen helt tokigt.

Vem ska lära ungdomar att fungera väl i relationer? Vem ska lära dem om sexualiteten? Varför ska detta område lämnas åt ungdomarna eller barnen själva? Eller åt porren på nätet? Och när man lämnar walkover, då hittar de själva. Nätet är fullt av pornografi och det är lätt för unga människor att tro att det är så det ska gå till. Att deras sexliv ska vara som i porrfilmerna. Och då kan det bli märkliga förväntningar.

Tja, detta blev lite sexualpolitik mitt i min adventskalender. För jag tycker det är viktigt. Att prata om det, att känna efter, att finns det vi njuter av och att förmedla kunskapen till yngre generationer.
Det är ett av skälen till att jag coacher om sex och relationer, för att jag ordnar gudinnecirklar och kvinnogrupper, för att jag leder kurser om skam och sexualitet, för att jag är med i teve och talar om sex och andlighet. Jag vill bidra till att normalisera samtalen kring sex.

Min erfarenhet är att det finns så många frågor, en sådan längtan att prata... men att det är läskigt att börja. Så välj att prata lite grand om det - på ett sätt som passar dig. Kanske redan idag. Ta en plats på spelplanen. Annars lämnar du över den till andra. Kommunikation är en bra start för dig som längtar efter gudomligt sex.


Här finns ett intressant inlägg om samtyckeshjulet som visar hur du konkret kan tala om sex med en partner du planerar att ha sex med.


Gårdagens avsnitt handlade om sambandet mellan sexualitet, hjärta och bön. Visst låter det spännande?