Söndagsskolan: Hur ofta jämför du dig med andra?

En av de saker som kan hämma dig är tendensen att jämföra dig med andra. 

Du kan känna dig större eller mindre än andra. 

Du riskerar att tappa bort din egen uppgift när det blir viktigare hur andra gör eller har gjort. Vad skulle hända om du såg alla som blommor på en äng, var och en med sin skönhet?

Jantelagen bidrar till att du kan känna mindervärdeskomplex och till att du jämför dig med andra. Andra blir bättre eller sämre än du. 

Första paragrafen i Jantelagen:

”Du ska inte tro att du är något.”

När du jämför tror du att det finns en osynlig hierarki där den som är högst på prispallen är bäst. Som jag ser det bygger det på bristtänkande.

Om du är uppfostrad i jantetänkandet är det lätt att göra jämförelser till din egen nackdel. Du kan välja att ständigt jämföra dig med dem som du uppfattar som bättre, eller mycket bättre än du. Då kan du också lätt känna dig som offer eller som förlorare. 
”Jag är mycket sämre än hen.”

Under många år undervisade jag personer som var rädda för att tala inför grupp. 
Deras självbild var ofta att de antingen inte kunde tala offentligt eller att de var dåliga på att göra det. 
När de såg på sin egen insats så jämförde de sig alltid med världsberömda talare i klass med Nelson Mandela. 
Självklart kunde de inte ”vinna” med den jämförelsen. 
Om de istället hade valt att se på vad de vågade i går och så vad de vågar i dag, 
så hade de kunnat se en positiv rörelse, som tjänade dem själva.

Charlotte jämför sig med sin mamma.

Jag skulle bli en mamma som mamma. Nej, jag skulle försöka bli en mamma som mamma. Men jag visste redan när barnen var små att jag inte skulle lyckas med det. För mamma var perfekt. Som mormor var hon också perfekt i mina ögon (även om jag kunde se att hon hade en del att kämpa med i sitt liv och verkligen klampade i sitt eget klaver då och då, men det bortsåg jag ifrån)

Så jag var så underlägsen mamma i min roll som mamma.

Mamma var superkreativ.

Mamma såg till att vi blev kreativa.

Mamma berättade de bästa sagorna.

Mamma lagade god mat.

Mamma stannade hemma de första åren för att ta hand om oss.

Mamma sjöng bäst av alla.

Mamma ritade de snyggaste teckningarna.

Mamma sydde de snyggaste klänningarna.

Jag kunde visserligen skriva, det har jag alltid kunnat, men mina teckningar var i mina egna ögon rätt usla och sjunga det kunde jag inte och hur kunde jag vara kreativ nog för mina barn? Hemmamamma ville jag alls inte vara.

Det var som att det var helt omöjligt att ens komma i närheten av piedestalen. Jag skämdes över min ofullkomlighet som mamma.

Och samtidigt, paradoxalt nog, kände jag mig väldigt trygg i relationen till barnen. Jag vågade lita på mig själv och blev ivrigt påhejad av mamma att lyssna på min inre röst.

När jag slutade jämföra mig med mamma, så blev jag mycket tryggare i min egen mammaroll.

Din läxa:

Vilka jämför du dig med?

Charlotte Rudenstam är författare och coach, och vill bidra till att du blir en hundraprocentare.

Läs gärna boken 100% Charlotte - Ta ditt inre ledarskap