Jag gav nyss Jante en ordentlig spark i röven och sa: Jag vill! Jag har något viktigt att säga.

Det är flera vänner som i flera år har sagt:
Charlotte, du skulle vara värd i Sommar i P1.
Så nu, för första gången, har jag läst in början på det som ska bli mitt sommarprogram i Sveriges radios telefonsvarare.
Första nålsögat är passerat.
I detta ögonblick darrar jag i kroppen. Jag känner en slags eufori. Jag tittar bort mot Jante och säger: Jag kan, jag vill, jag har något att berätta, det finns människor som vill lyssna.
Det tror jag är det viktigaste steget. Att jag, inför mig själv, vågar följa den röst som säger att också jag är värdefull. Frågan är om jag förverkligat detta steg om jag inte fått så mycket uppmuntran från omgivningen.
Så nu gjorde jag det alltså. Jag läste in fyra minuter som jag hoppas ska leda till att mitt bidra blir ett av åtta som väljs ut för allmänheten att rösta om. Just nu har jag gjort det jag kan och jag släpper taget en liten stund.
Jag hänger fritt. Jante tittar lite ilsket på mig. Han tycker det är dumt av mig att utsätta mig för risken för att få ett nej, för risken att bli sedd som fånig, för risken att någon skulle tycka att jag blåser upp mig själv.
– Kära Jante, den som inte riskerar ett nej, kan inte heller få ett ja. Så detta är mitt sätt att öppna för ett ja till livet, till att jag kan sprida mina ord.
”Sommaren 1974 tillbringade jag en månad i Torquay på Englands sydkust för att lära mig engelska. Vi var en stor grupp svenska tonåringar som gick i skolan på förmiddagarna och umgicks resten av tiden.
Jag vet bara att Kåt-Lotta var både oskuld och oskuldsfull.
Håll tummarna för mig. Bidra på ditt sätt till att jag kan få berätta om flickan som gick från att vara ett våldtäktsoffer till att bli drottning i sitt eget liv. Berättelsen är viktig för många fler än jag. En miljard kvinnor har utsatts för sexuellt våld. Det behöver få ett slut.
![]() |
Jag är drottning i mitt liv. |