Ebba Busch Thors idéer om att i praktiken begränsa rätten till fri abort är skrämmande. För mig är det också en personlig fråga.

Hur många kvinnor har våldtagits, blivit gravida, blivit utslängda ur sitt sammanhang, spottade på, förvisade och som dessutom nekats rätten till abort? Hur många barn är födda av ovilliga mödrar? Hur många unga tjejer har sagt ja till sex, utan att skydda sig? Hur många tjejer är det som tror att de skyddat sig men ändå blir gravida?

Hur viktigt är det att de barn som föds har en möjlighet att älskas av sina mödrar och fäder? Vilket liv får det barn som känner sig ovälkommet?

Och hur kan någon komma på idén att det är någon annans än den gravida kvinnans bestämmanderätt att avgöra om denna graviditet ska fullföljas eller inte? Hur kan det vara upp till präster, moralister, till en Ebba Busch Thors samvetsbetänkligheter?

Jag är tacksam över rätten till fri abort. Är den anställde inom vården inte beredd att finnas där för mig, så kanske hen har valt fel yrke?

Jag ska göra det här personligt. För detta är viktigt. Den 1 januari 1975 legaliserades aborter i Sverige. Fram till dess for olyckliga kvinnor till andra länder för att genomföra illegala aborter, kvinnor gjorde sig illa av att själva försöka stoppa graviditeter, det fanns många som försökte hjälpa till, ibland med risk för kvinnans liv… och då och då med följden att den ofrivilligt gravida kvinnan dog. Detta är tyvärr vad som fortfarande händer i länder med striktare abortregler än Sverige.

All denna kvinnosmärta, medan de män som bidragit till situationen sällan ställs till ansvar. Kring abortfrågan finns också ett moraliserande kring kvinnans sexualitet. Det finns idéer om att kvinnor lockar män i fördärvet, så att de bara måste ha sex, med eller emot kvinnans vilja. Det finns idéer om att kvinnor som gillar, njuter och önskar sex är dåliga kvinnor. Det finns idéer om att mötet mellan en spermie och ett ägg är heligt och viktigare än de personer som skapar mötet. Det finns idéer om att sex bara ska ske inom äktenskap. Det finns en massa andra idéer också. Gemensamt för dessa är att de är idéer som inte tar hänsyn till verkligheten: Att en kvinna, som inte önskar ett barn, har blivit gravid och att det är hon som får stå för konsekvenserna.

Våldtagen innan aborträtten blev fri

Hösten 1974 blev jag våldtagen av en ung man som ville göra mig med barn. Ett av huvudskälen till att jag verkligen inte ville ha sex med honom var rädslan för att bli med barn och medvetenheten om att abort inte var tillåten. Jag såg för mig hur den unge mannen skulle tvinga in mig i ett liv jag absolut inte ville ha. Att han genom en utlösning i mitt dittills orörda kön skulle tvinga mig att leva tillsammans med honom och vårt gemensamma barn. Det scenariot var outhärdligt. Han lyckades genomföra våldtäkten, men tack och lov blev jag inte gravid. Jag ”klarade” mig med en kränkning som har påverkat mitt liv mycket starkt.

Det är lätt för mig att identifiera mig med kvinnor i liknande situationer som blev med barn. Och fick ta dessa konsekvenser.

Skyddat sex ledde till graviditet

Ett par år senare har jag högst frivilligt och skyddat sex med en pojkvän. För att vara riktigt säker på att inte bli gravid har jag fått spiral – på orten jag bodde var det vanligt med tonårsgraviditeter och jag kände flera tonårsmammor. Det ville jag inte bli, hur mycket jag än gillade att ha sex med min pojkvän.

Så blir jag ändå gravid. Det är oförklarligt. På sjukhuset blir jag undersökt av en läkare som säger: Här finns ingen spiral. Han behandlar mig som ett litet luder och jag kände mig djupt kränkt av hans attityd till mig. En kurator satt i timmar och frågade om jag verkligen var säker på att jag inte ville fullfölja graviditeteten och jag sa ja tills jag blev blå. På golvet i min killes pojkvän fann vi senare spiralen, den hade omärkligt glidit ur min kropp.

Jag var varken beredd att bli mamma som femtonåring eller som sjuttonåring. I det ena fallet handlade det om en våldtäkt och nästa gång om njutning. Scenariot att jag skulle möta en person i vården som inte bara behandlar mig som ett luder, utan som också säger: Mitt samvete säger nej, jag kan inte utföra aborten, känns fruktansvärd. 

Fri abort en självklar rättighet

För mig var det självklart att jag skulle välja abort, men det var inget lätt beslut. Att då också behöva kämpa mot någon som inte är villig att respektera mina val och min rätt att bestämma mitt liv, känns helt absurd. Jag är så tacksam över att rätten till fri abort finns i Sverige sedan 40 år. Och är den anställde inom vården inte beredd att finnas där för mig, så kanske hen har valt fel yrke?

Vi behöver garantera kvinnors rätt till fri abort och vi behöver hjälpa unga tjejer som gillar sex att skydda sig mot graviditet. För mig är det också självklart att uppmuntra kvinnor i alla åldrar att njuta, på det sätt som passar dem. 

PS: Långt senare, när jag och tiden var mogen, fick jag tre välkomna och djupt älskade barn. Det blev precis som det skulle och det tackar jag den fria aborträtten för.

Delta mycket gärna i kampanjen Tafsa inte på aborträtten. Skriv under här, sprid i dina nätverk.

One billion rising är en rörelse för att bidra till kvinnofrid på global nivå.