Möt känslan av utanförskap. Meditationer om kärlek 70.
Ibland känner jag mig utanför gemenskapen. Ensam. Ibland känns det tungt, kanske för att människan är ett flockdjur och för att vi faktiskt behöver varandra på olika sätt. Utanförskapet kan kännas stigmatiserande. Vad händer om du tillåter känslan av utanförskap emellanåt, om du går in i den. Kanske kan du få nya insikter om ditt personliga förhållande till utanförskap?
Befinn dig på en plats där du kan vara med dig själv en liten stund.
Sätt dig i en bekväm position, som gärna innebär att ryggen är någorlunda rak.
Låt gärna fötterna ha kontakt med underlaget.
Då kan du känna att du vilar mot något som är tryggt under meditationen.
Ta nu och slut dina ögon.
Ta ett par medvetna andetag.
Låt några andetag komma och gå precis som de vill och tillåt dig att följa dem på dess väg genom kroppen.
Ta nu och minns en situation där du har känt dig utanför gemenskapen på något sätt.
Det kan vara något relativt odramatiskt, som att andra skrattar åt ett skämt du inte uppfattar, eller talar om något du inte känner till. Eller det kan vara något där utanförskapet känts mer påtagligt, som att du har blivit mobbad.
Välj det första som dyker upp.
Tillåt dig att känna dig utanför.
Var känns utanförskapet i kroppen.
Vilka känslor är förknippade med utanförskapet?
Finns det tankar förknippade med utanförskapet?
Hur ser du på dig själv? Hur ser du på dem som du uppfattar är med och skapar din känsla av utanförskap?
Tillåt dig att känna detta en stund.
Du är utanför gemenskapen.
Du är ensam.
Du är den ende som ... vad det nu kan vara.
Tillåt dig att fortsätta känna det en stund.
Vem är du när du är ensam och utanför?
Finns det något som kan kännas bra i det?
Pröva att vända på det och känna kraften i att inte vara som alla andra i detta ögonblick.
Vilka möjligheter har du att vara du när du inte behöver vara som alla andra.
Se om du kan hämta hem något slags kraft i att du är just du.
Låt nu bilderna långsamt glida undan.
För dig tillbaka till nuet.
Möt dagen som dig.
Lycka till