Hur skulle det kännas med en kofri diet?

Vad är det att leva hållbart? Vad är det att ta ansvar? Vad är jag beredd att göra för att jorden ska vara en blå planet med levande hav, frodiga skogar och massor av liv för dem som kommer efter mig?
Ja, inte är det att sluka ännu en hamburgare.
Jag tänker att det enklaste sättet att bidra är helt enkelt att konsumera mer hållbart – och där kommer maten in. Hur äter jag på ett sätt som är snällt mot jordklotet?


På ungefär 200 år har mänskligheten vuxit från drygt en miljard levande individer till mer än sju miljarder. Och alla behöver vi mat. Av oss som lever i dag svälter ungefär lika många som levde på jorden 1815 och allt fler i västvärlden är överviktiga och undernärda. Ändå finns det mat som räcker till alla.

Mänskligheten mår helt enkelt inte bra. Inte jordklotet heller. Vi fiskar ut haven, vi invaderar vildmarken, vi hugger ner regnskogar, våra transportsystem leder till växthuseffekten och frågan är hur länge vi kan hålla värmehöjningarna stången? Dessutom slänger vi en väldig massa mat som går att äta. Ett litet exempel är att varje svensk enbart i avloppet slänger 26 kg mat årligen och i soporna ytterligare 28 kg enligt Naturvårdsverket.

Det intressanta är att vi hellre pratar om annat än själva maten, det vi stoppar in i munnen. Det är som att detta är för hotfullt, för intimt eller för svårt. Det är som att det är okej att säga, jag kan byta till elbil och sortera mina sopor, men lägg dig för helvete inte i vad jag äter. Ställ inte frågor till mig vad maten kostar miljön, vilken makt matindustrin har eller på vilket sätt jorden utarmas av vårt sätt att äta.

Det är hög tid nu, åtminstone för mig, att se till mina egna konsumtionsmönster. För några månader sedan sa en av mina döttrar: Du måste se Cowspiracy och sedan kommer du att bli vegan. Sedan slutade hon köpa mjölkprodukter. Kött var det länge sedan hon slutade köpa.

Själv slutade jag äta gris för flera år sedan. Jag tänkte att grisarna var de som hade det sämst. Planen var att ta bort ett djur i taget från min diet. Vid årsskiftet fattade jag beslutet att sluta köpa kött. Jag har inte köpt något som innehåller kött sedan dess.

Jag såg halva Cowspiracy före nyår, blev avbruten och nu tog jag mig tid till att se hela.

Mitt i filmen kommer jag att tänka på dystopin Interstellar, där vi har förött jordklotet av överkonsumtion och där sandstormarna sveper över det allt mer ökenlika klotet och där vi bokstavligen håller på att kvävas av en förändrad mix av kväve och syra i atmosfären.

Lite skamset behöver jag medge att jag inte riktigt fattat hur mycket köttproduktion (och därmed också produktion av mejerivaror) kostar eller hur mycket mark, vatten och grödor som krävs för att leverera en hamburgare. När jag ser det blir det groteskt. Det är som att hamburgaren fastnar i halsen. Är det rimligt att äta något ( 1 hamburgare) som för att produceras har krävt motsvarande en daglig dusch under två månader?

Det finns så mycket att säga om detta, så många fakta, så många siffror, så många konsekvenser. Jag bara snuddar vid dem här. 

En av de saker som skrämmer mig mest är hur vi duckar för att tala om detta. Hur det finns starka ekonomiska krafter som styr till exempel matindustrin som gör allt för att lägga locket på kring kostnaderna för djurhållning och kött- och mejeriproduktion. Kortsiktiga ekonomiska intressen går före allt annat.

Så för mig väcker Cowspiracy hopp. Jag har möjlighet att påverka framtiden. Jag kan göra det i varje tugga jag tar. Jag har hela tiden ett val.

Det är också intressant att se vad den här frågan väcker. Vad händer i dig om jag säger: Det vore bra om du slutar köpa kött. Eller om jag säger: Det vore bra att avstå från mjölkprodukter.

Vi har mycket känslor kring mat. Det är helt naturligt. Vi har ingrodda vanor. Det kan gälla allt ifrån vad vi äter, vilken väg vi tar till jobbet eller hur vi knyter skorna. Men vad skulle hända om vi bryter vanor, prövar något nytt, hittar vår egen väg?

Jag vill hitta ett sätt där jag kan se mina barnbarn och deras barn i ögonen och säga: Jag gjorde verkligen vad jag kunde.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare.
Love is the answer.

PS: Jag tog med några slumpvisa länkar, sök kunskap själv. På cowspiracys egen hemsida kan du till exempel botanisera.