Konsert med Deva Premal, Miten och Manose: Jag befinner mig i ett stort varmt hjärta
1500 förväntansfyllda människor möts och minglar i foajén.
Vart jag än för min blick ser jag en människa jag känner.
Så allt startar med ett kramkalas. Jag känner mitt vidöppna hjärta.
Jag har sett Deva Premal, Miten och Manose flera gånger tidigare. I Stockholm, i Köpenhamn och i Helsingborg. Dessutom har jag ett personligt förflutet med dem. När jag i början av 2000-talet gick Therapist Training på Osho Risk spelades ofta någon av Deva Premals mantran innan dynamic meditation började på morgonen.
Så vi har gjort en lång resa tillsammans.
Flera av de mantran och de låtar de spelar har gjort starkt intryck på mig. Somliga kan jag utantill. De har varit en naturlig del av min inre resa.
Så nu befinner jag mig, tack vare arrangören Mikael Karlholm, på andra balkong på konserthuset. Det är så varmt i rummet, så mycket energi, så mycket hjärta och så många människor som verkligen är tillsammans. Det är som att det går trådar av gemenskap mellan oss, oavsett om vi verkligen känner varandra eller inte.
Vid ett tillfälle får vi sjunga ett kort Namaste-mantra (jag ser det gudomliga i dig) med de människor som finns runt oss. Jag reser mig upp, vänder mig mot en person, sätter ihop händerna i namaste-gesten och sjunger med ögonkontakt. Vi gör det flera gånger med olika personer. Sedan blundar vi och sjunger för våra hjärtan, håller händerna och sjunger för dem som har det svårare än oss… Det finns en sådan kraft i detta att jag får ståpäls. Det är som att hela min varelse är med i detta mantra som upprepas.
Texterna till dessa mantran syns på scenen, så att vi ges möjlighet att sjunga med och det är mäktigt att höra 1500 människor sjunga tillsammans.
Den starkaste sekvensen för mig är när alla män uppmuntras att sjunga för det feminina och sedan resa sig och fortsätta sjunga för oss. Jag känner glädjetårar i mina ögon, har en stark känsla av att vara hållen av det maskulina, något som jag ofta längtar efter och som är så avslappnande för det feminina i mig.
Om Ram Ramaya Swaha är de enkla orden i detta mantra som vi till slut sjunger allihopa.
I pausen börjar jag prata med kvinnan som sitter bredvid mig. ”Jag vet vem du är”, säger hon. Jag tittar frågande på henne och det visar sig att hon för flera år sedan skickat mejl till mig och bett om ett råd och att hon även tipsat om att jag kunde vara lämplig att vara med i ”Från Sverige till himlen”. En synnerligen liten värld.
I pausen springer jag fram till personer jag inte sett på länge och kramas, kramas, kramas och där är också människor som springer fram till mig i samma ärende.
Det är som att vara på en stor klassfest av kärlek, där kärleken får strömma mellan oss som finns i rummet, från scenen, från oss alla, och där den också sipprar ut genom Konserthusets väggar och når längre ut. En kväll som denna är en riktig kärleksspridarkväll.
Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer
Även jag var med, en oförglömlig kväll! Är tacksam i varje cell i dag <3 Må detta spridas över hela vår fina jord, må vi sjunga vidare på våra sånger, ljus äter mörker!
SvaraRaderaNamast´e