Skilsmässor: Plågan i att ständigt mötas i sociala medier
https://lustochliv.blogspot.com/2016/05/skiljas-med-sociala-medier.html
Jag gick utom dörren, sedan sågs vi inte på flera år. Vi umgicks i olika kretsar, levde olika liv.
Jag slapp plågan i att ständigt se honom och påminnas om det som var.
Med Facebook blir det helt annorlunda.
Hur mycket svårare är det att skiljas i en tid av sociala medier?
Tycker du att det är någon skillnad att skiljas i en tid av sociala medier, jämfört med tidigare?
Det finns tider i livet då det är viktigt med läkning. Att ta hand om sig själv. Att bygga upp ett eget liv. Så är det självklart för den som lämnar eller blir lämnad, för dem som skiljs.
Men hur lätt är det att läka när en ständigt påminns om sitt ex? Hur är det egentligen att skiljas i en tid då exet ständigt poppar upp i ens Facebookflöde? Vilka möjligheter till frid ger det?
Min mamma brukar säga: Det är för tidigt, när jag säger att jag ska träffa ett ex. För henne är det självklart att ge sig själv en tid i en slags karantän. En tid att slicka såren. En tid att låta känslolivet stabiliseras. En tid att hämta hem sig själv. Kanske är det så att relationen eller avslutet av den har rört upp många känslor. Kanske är det så att en i relationen delvis lämnat sig själv, till exempel varit i medberoende, och det är väsentligt för den (psykiska) hälsan att vila, att bygga upp sig själv?
Du är inte redo än, säger mamma. Du plågar dig i onödan, säger hon.
Runt mig finns människor som väljer olika förhållningssätt när slutet på relationen har kommit. Somliga avvännar sitt ex på Facebook. Andra ändrar vänskapen till ”bekant” och slutar följa sina ex. Andra går ur Facebook ett tag för att slippa de känslomässiga konfrontationerna. Och somliga kör på precis som vanligt. Asch, det är väl inte jobbigt att se exet i flödet.
I olika kretsar finns olika förväntningar på beteendet i sociala medier. För vissa är det självklart att inte bara radera vänskapen med exet, utan också med hens familj och vänkrets. För andra är det lika självklart att inte göra någonting – alltså att åtminstone utåt visa en fasad som signalerar att det visserligen är slut, men vi är ändå vänner.
Jag tänker att i dessa tider tror jag det är viktigt att ibland stanna upp och lyssna på vad hjärtat säger. Vad behöver jag i denna stund? Vad ger mig vila? Vad kan bidra till att läka relationen till den älskade?
Ibland kan det vara att ta en längre eller kortare paus från umgänget på Facebook. För att, som en vän säger, normalisera relationen till exet.
I många fall tror jag att det finns en grundkärlek till dem en har levt i relation med. Och den grundkärleken tror jag också det är möjligt att mala sönder, genom att inte ge sig själv ett viloutrymme, för längre eller kortare tid.
Häromdagen ställde min psykolog mig frågan om jag verkligen mår bra av att ständigt påminnas om mitt ex. Jag började gråta. Krympte ihop till en liten, liten flicka. Jag började inse att åtminstone hon behövde vila, hon behövde egen space, hon behövde känna att hon fritt kunde leka på ängen med de andra barnen.
Så jag tog henne i hand. Jag kände hennes rädsla. Jag kände också hennes rädsla för att dömas av omvärlden. Så sa jag till henne att det är jag som tar kommandot. Och så gjorde jag det. Jag avslutade vänskapen på Facebook.
Vem vet vad detta öppnar för? Kanske en återupptagen vänskap efter någon tid? Eller inte. Jag har ingen aning. Jag känner dock att den lilla flickan i mig andas lugnare. Det är tid att vara riktigt lojal med henne och inte med yttre förväntningar från någon i omvärlden.
Jag har precis skapat en webbkurs som heter ”Att leva igenom en skilsmässa”. Det är en kurs helt utan pekpinnar, det är helt enkelt en kurs om att ta hand om de känslor som kan uppstå. Jag gick så att säga kursen live, och nu bjuder jag in andra till att få det stöd jag själv hade önskat få. Här kan du läsa mer om den.
Men hur lätt är det att läka när en ständigt påminns om sitt ex? Hur är det egentligen att skiljas i en tid då exet ständigt poppar upp i ens Facebookflöde? Vilka möjligheter till frid ger det?
Då var det lättare. |
Du är inte redo än, säger mamma. Du plågar dig i onödan, säger hon.
Runt mig finns människor som väljer olika förhållningssätt när slutet på relationen har kommit. Somliga avvännar sitt ex på Facebook. Andra ändrar vänskapen till ”bekant” och slutar följa sina ex. Andra går ur Facebook ett tag för att slippa de känslomässiga konfrontationerna. Och somliga kör på precis som vanligt. Asch, det är väl inte jobbigt att se exet i flödet.
I olika kretsar finns olika förväntningar på beteendet i sociala medier. För vissa är det självklart att inte bara radera vänskapen med exet, utan också med hens familj och vänkrets. För andra är det lika självklart att inte göra någonting – alltså att åtminstone utåt visa en fasad som signalerar att det visserligen är slut, men vi är ändå vänner.
Jag tänker att i dessa tider tror jag det är viktigt att ibland stanna upp och lyssna på vad hjärtat säger. Vad behöver jag i denna stund? Vad ger mig vila? Vad kan bidra till att läka relationen till den älskade?
Ibland kan det vara att ta en längre eller kortare paus från umgänget på Facebook. För att, som en vän säger, normalisera relationen till exet.
I många fall tror jag att det finns en grundkärlek till dem en har levt i relation med. Och den grundkärleken tror jag också det är möjligt att mala sönder, genom att inte ge sig själv ett viloutrymme, för längre eller kortare tid.
Häromdagen ställde min psykolog mig frågan om jag verkligen mår bra av att ständigt påminnas om mitt ex. Jag började gråta. Krympte ihop till en liten, liten flicka. Jag började inse att åtminstone hon behövde vila, hon behövde egen space, hon behövde känna att hon fritt kunde leka på ängen med de andra barnen.
Så jag tog henne i hand. Jag kände hennes rädsla. Jag kände också hennes rädsla för att dömas av omvärlden. Så sa jag till henne att det är jag som tar kommandot. Och så gjorde jag det. Jag avslutade vänskapen på Facebook.
Vem vet vad detta öppnar för? Kanske en återupptagen vänskap efter någon tid? Eller inte. Jag har ingen aning. Jag känner dock att den lilla flickan i mig andas lugnare. Det är tid att vara riktigt lojal med henne och inte med yttre förväntningar från någon i omvärlden.
- Hur väljer du att relatera till dina ex?
- Tycker du att det är någon skillnad att skiljas i en tid av sociala medier, jämfört med tidigare?
- Och du som har hela din relationserfarenhet sedan sociala medier föddes… hur tänker du det kunde vara förr, när en stängde dörren och kanske aldrig mer sågs?
Jag har precis skapat en webbkurs som heter ”Att leva igenom en skilsmässa”. Det är en kurs helt utan pekpinnar, det är helt enkelt en kurs om att ta hand om de känslor som kan uppstå. Jag gick så att säga kursen live, och nu bjuder jag in andra till att få det stöd jag själv hade önskat få. Här kan du läsa mer om den.