Sexualitet på Irland: ”Hon är min fru, inte min partner”
Jag befinner mig i ett konstigt land, där gravida kvinnor får fly utomlands för att göra abort och där folk förbli gifta för att lagstiftningen är föråldrad.
Då och då ryser jag till och känner mig samtidigt tacksam över att leva i ett friare land.
Tack för den fria aborträtten, tack för en mer modern äktenskapslagstiftning.
Kvinnan gråter när hon berättar att hon åkt utomlands för att göra abort. Hon har inte berättat det för någon tidigare. Jag ser skammen i hennes ögon.
För mig är fri abort en oerhört viktig rättighet. Jag vill leva i en värld där varje barn som föds till världen är önskat.
Att begränsa kvinnors sexuella frihet, att skambelägga den och att dessutom göra det nästan omöjligt att avsluta en ofrivillig graviditet känns otidsenligt och inhumant.
Vi behöver skapa ett system där det är lätt att älska, lätt att njuta, lätt att få p-medel och lätt att göra abort.
I ett system där det är svårt att skaffa p-medel – oavsett om det är kondomer, piller, spiraler eller annat – och det dessutom finns en sträng syn på abort blir det svårt för kvinnor i fertil ålder att njuta av sex.
För mig känns sträng abortsyn som något medeltida. I detta ryms idén om att sex enbart är till för avel och att njutning är något förkastligt. Blir då den yttersta konsekvensen att alla former av sexualitet som inte sker i syfte att alstra barn något syndigt och fel?
- Är en mans masturbation till ejakulation att gå över gränsen?
- Är avbrutna samlag att gå över gränsen?
- Är oralsex att gå över gränsen?
- Är analsex att gå över gränsen?
- Är kondomer att gå över gränsen?
- Är dagen-efter-piller att gå efter gränsen?
- Är hormonella p-medel att gå över gränsen?
När jag ser den vånda den irländska kvinnan känner över att hon begått ett lagbrott genom att välja sitt liv, framför embryot i hennes livmoder, gör det ont i mig.
Självklart ska kvinnor ha rätt at njuta av sex, självklart ska hon inte bestraffas för att hon tar ansvar för sitt liv.
Ofta är det också så att det görs stor skillnad på mäns och kvinnor sexualitet med denna stränga sexualsyn. Där män - åtminstone om de är heterosexuella – slipper få sin kåthet bestraffad, medan kvinnorna döms. Dessa dubbla standarder gör mig så arg.
Jag samtalar om relationer med en irländsk man. Han pratar om sin partner. Din fru, frågar jag. Nej, min fru är inte min partner säger han. Sedan kommer en lång utläggning om svårigheter att skilja sig på den gröna ön. I hans fall, och jag gissar i mångas fall, så är det enklare att formellt sett fortsätta vara gift, flytta ifrån varandra och inleda nya relationer, som då sker utan det juridiska ramverk som äktenskapet har.
Och jag undrar så över denna vilja att styra människors liv och samliv, där människor tvingas fortsätta leva tillsammans även när kärleken inte längre finns där.
Jag blir både ledsen och arg när jag tänker på det. Tänk om vi istället skapar system där valet av partner sker mer medvetet och där det är möjligt att då och då i livet välja om och verkligen lyssna på den inre rösten, tillåta känslan att finnas där, att säga ja till de barn som verkligen är välkomna och så älska precis så mycket och på det sätt en önskar...
Så tänker jag när jag sitter här i Dublin och känner tacksam över att vår lagstiftning inte är präglad av en sträng katolsk syn.
Jag tror också att det är extremt viktigt att vi värnar dessa rättigheter, i en tid då aborträtten minskar och försvinner på sina håll. Jag vill leva på 2000-talet och inte i ett medeltida mindset.
Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer