Sexualitet: Är vi själva med och skapar skam kring sex?

Hur vanligt är det med föräldrar som smyger undan för att ha sex, som väntar tills barnen har somnat, som är rädda för att bli påkomna av sina barn?

Vad händer med barnens syn på sex när vuxna själva skäms över sin lust och längtan? Finns risken att skambeläggandet kring sex börjar när vi inte vågar njuta i våra egna sovrum?

Hur ska vi kunna lära våra barn att sex är lustfyllt och kan innebära njutning, om vi själva gör allt vi kan för att dölja att vi gillar sex?

Men tänk om någon kan höra? Tänk om barnen förstår vad vi gör? Tänk om barnen vaknar? Kan tonårsbarnen inte gå och sova snart så att vi kan ha sex? Vad ska grannarna säga om mina njutningsljud? Nej, inte kan vi ha sex den här semesterveckan när vi delar stuga med en annan barnfamilj?

Tänk om vi, istället för att oroa oss för vad andra (barnen, familjen, vännerna, grannarna, samhället) ska tänka om vår njutning, tar in den som en naturlig del av livet. Tänk om vi tidigt kunde introducera begreppet vuxenmys som något som föräldrar gärna gör tillsammans när barnen inte är med. Tänk om barn lär sig att den kärlek som finns mellan föräldrar också har fysiska inslag.

Tänk om vi kunde säga:

– Om det kommer ljud från sovrummet betyder det att vi har sex (eller vuxenmys). Det betyder att vi har det riktigt mysigt och att vi vill vara ifred. Om det är något viktigt du vill, så knacka först på dörren.

Jag vet så många barnfamiljer – med barn i olika åldrar – som känner att deras sexliv försvåras eller rent av förhindras redan vid tanken på att barnen skulle kunna förstå att de vuxna ägnar sig åt att älska. Det kan vara rädslan för att en säng ska knarra, att en dörr ska öppnas, eller helt enkelt rädslan att kärleksljud ska höras.

Jag minns en gång när jag lyssnade på den förnämliga tantraläraren Barbara Carellas, som talade om onanimönster hos båda könen. Många lär sig att komma till orgasm snabbt, med så lite ljud som möjligt, som om rädslan att mamma eller pappa ska höra är det som både hämmar och snabbar på njutningsförloppet.

Jag inser att detta är något som ofta fortsätter genom livet, det är bara det att när vi har blivit föräldrar så blir rädslan den omvända. Från att ha varit rädda för att en förälder ”ska komma på mig” till att bli rädda för att barnen ”ska komma på oss”.

Om jag är rädd för att någon ska höra att jag njuter, när kan jag då göra det? Inte som barn eller tonåring i mitt föräldrahem, och inte som förälder till hemmavarande barn. Blir den enda naturliga frizonen tiden från det jag flyttat hemifrån tills första barnet kommer och tiden efter att barnen flyttat hemifrån? Fast då kan jag förstås byta ut min rädsla att någon ska förstå att jag njuter mot till exempel ”tänk om grannarna hör”.

Hur skulle vi kunna skapa en atmosfär där vi själv låter bli att skämmas för vår njutning och samtidigt lär barnen förstå att sex kan vara något så oändligt njutningsbart och inte något att skämmas för? Vad skulle hända med barnens relation till sina kroppar och sin sexualitet om ämnet fanns på bordet och inte sopades undan? Vad skulle hända med de vuxnas relationer om sex inte var förknippat med skam eller känslan av att njutning är lite förbjudet? Hur skulle samhället se ut, relationerna se, ut, lusten se ut, med en skamfriare hållning till den?

Jag minns en gång när jag och min dåvarande man gick en tantrakurs, där det ingick en love meditation varje eftermiddag. Det innebar att paren som gick kursen under en timme bland annat skulle genomföra samlag på sina egna rum. Läraren sa: ”Låt mycket, inspirera varandra, låt det höras genom väggarna” och jag minns att tanken på det fick mig att rodna lite.

Lägg märke till att det i detta sammanhang handlade både om att tillåta njutning och att låta den ske privat. Det är kanske något som kan vara bra att anamma i familjer. Vi vuxenmyser. Vi ligger. Vi älskar. Och vi gör det i ett eget rum. Det är något privat, som du som är barn kommer att upptäcka mer av senare i livet.

Hur ska vi kunna lära våra barn att sex är lustfyllt och kan innebära njutning, om vi själva gör allt vi kan för att dölja att vi gillar sex?

Är det inte så att detta smusslande i själva verket lär barnen att sex är något en inte pratar om, att sex är något som inte är rumsrent. När en inte talar om det är det lätt att det skapas rykten och fantasier om sex, vad det är, hur det känns, vad njutning är… och det kan bli som ett tomt fält som tidigt fylls ut av bilder och filmer barn och ungdomar hämtar på nätet.

Tänk om vi kunde lära våra barn att sex är njutning, att sex är förutsättningen för liv, att sex är kul och att sex är något som vuxna gärna prioriterar. Tänk om vi samtidigt kunde lära barnen att sex dessutom är något privat och att barn kan lära sig respektera denna önskan att för en längre eller kortare stund låta de vuxna vara ifred och kärleka tillsammans.

Tänk om vi då slår två flugor i en smäll. Vi upplyser barn om att sex är en naturlig och härlig del av livet och vi tillåter oss själva att ge plats för njutning. Tänk om vi kan bidra till att häva skamstämpeln kring sexualiteten för två generationer samtidigt.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare

Love is the answer

PS: Och vid tillfällen då det känns som att föräldrar vill ha en tantrakväll tillsammans eller vill ha någon annans slags kväll där sexuella inslag är viktiga – aktivera en barnvakt, vetja. Våga prioritera vuxenmyset.