Vad gör jag egentligen i Israel?

Ibland är livet inte bara magiskt, utan också ett mysterium.
Just nu befinner jag mig i Israel och det jag i första hand kommit för att göra är inställt.
Så här befinner jag mig, i det som kallas det heliga landet och har två helt fria dagar.
Jag ler lite åt livets vägar och njuter av värmen.

När mitt hjärta säger ja till något litar jag på att det är rätt. För några veckor sedan blev jag tillfrågad av en kär tantralärare om jag ville komma till Israel för att assistera henne i några workshoppar. Mitt huvud var lite tveksamt och hjärtat sa ja. Så jag följde hjärtat.

Jag har aldrig känt någon särskild dragning till Israel, eller att besöka landet. På senare år har jag dock mött en rad israeler som har det som gemensamt att de jobbar för fred, genom att skapa kärleksfulla miljöer.

Så när jag kommer till Israel får jag bo hos en av dessa vänner, jag blir varmt omfamnad och min värdinna säger: ”Mitt hem är ditt hem”. I går kväll tog hon med mig till ännu en god vän och vi satt ute i den ljumma kvällen och jag kände mig återigen ytterst välkomnad.

Orsaken till att de event jag ska medverka på har blivit inställd är att min vän tantraläraren blev kränkande behandlad när hon skulle checka in för att åka till Israel. Hon blev behandlad som vore hon en brottsling. Varför detta sker vet ingen. Kanske var det en tjänsteman som hade ont i magen, var på dåligt humör eller tänkte att åtminstone en person om dagen behöver jag sätta ner foten inför – och så hände det min vän.

Summan av kardemumman är i alla fall att hon befinner sig i Portugal och jag i Israel.

Under kvällen sitter vi och talar om det skedda, och om det faktum att det inte finns några svar på frågan varför detta hände och vad det ska betyda.

Det är som att det är mycket drama i luften. Ett par timmar efter att jag fick veta detta, får jag ett meddelande från en kär vän om att hens äktenskap nu är slut. Mer drama. I familjen där jag bor pågår efterdyningarna av ett skilsmässodrama. Och dit jag kommer möter jag en dotter som är inne i en arg tonårsperiod. Drama.

Min egen resa hit gick hur lugnt som helst. Jag såg inte minsta tecken på drama, jag kände mig lugn själv. Jag tog mig till alla de platser jag skulle, i den tid jag skulle. Jag hittade tåget, jag bytte, jag tog en taxi... allt funkade i detta land där de skriver från höger till vänster med bokstäver jag inte kan tyda. 

Allt gick liksom bra, trots att jag verkligen kände mig lite bortkommen och osäker. Jag hade så god hjälp av att det var fritt wifi både på flygplatsen i Tel Aviv och på tåget till Kfar Sava där jag nu befinner mig – det gjorde att jag lätt kunde meddela mig med min värdinna.

Så här är jag, så långt hemifrån, känner mig hur lugn som helst, omgiven av dessa draman och utan att veta vad jag ska göra härnäst ... så skönt att veta att jag under senare delen av veckan ska på en konferens en bit härifrån och att jag då kommer att vara omgiven av flera vänner.

Så här sitter jag, mitt i det mysterium som kallas livet och jag undrar vad jag ska möta och lära mig dessa dagar.

Och jag andas.



Vad händer i dig när planer ändras totalt?

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare

Love is the answer