Säger du ja när du verkligen vill?

Ja, jag vill! 

Hela jag är ett ja. 

Jag hinner tveka lite och så säger jag det: JAA!
Finns det något som hindrar dig från att säga ja?

Hon sitter där och tittar mig i ögonen. Blicken är glasklar, ögonen är mjuka. Det är som att hela hon har mjuknat. Hon har precis tränat på att säga ja och nej, på att uttrycka sina behov och sina önskningar. Hennes kropp har blivit smekt på det sätt hon ville. Jag ser en liten rysning som går igenom hennes kropp, som att minnet av den sköna smekningen fortfarande finns kvar i den.
Det är hennes ja jag ser framför mig. Hennes ja i blicken, i kroppen, i hållningen, i den avslappning och självklarhet som hon utstrålar. Det är som att något har släppt, som att en ny viktig och djup insikt har vaknat i henne.
Hon är på väg att säga något och jag är självklart nyfiken. Vad är det hon har upptäckt? Vad vill hon säga om det hon upplever nu, det som jag kan läsa av när jag betraktar henne?
– Jag har sagt nej så många gånger i mitt liv. Nu är det tid att utmana mig och säga ja oftare.

Vi sitter där och ser varandra i ögonen. Mina ögon tåras, hennes med. Det är stilla glädjetårar. De som kan komma  när något viktigt har skett. Och hela denna rörelse har skett inuti henne. Det är lite som att hon har flippat myntet, ett mynt där nej-sidan tidigare flippat upp för det mesta och där ja-sidan dolts mot underlaget.
Men nu är det som att det står ja i eldskrift på myntet.

Ja, jag vill.
Ja, jag vågar.
Ja, jag testar.
Ja, jag leker.

I detta ja finns också beredskapen på att mötas av nej ibland. Att hennes fråga: Får jag? eller: Vill du? kan ge responsen. Du får inte. Jag vill inte.
Samtidigt vet hon att utan att ställa frågan så är det ett nej. Hon kommer inte att få något om hon inte ber om det. Och ställer hon frågan är chansen stor att få ett ja.

Jag minns när jag själv upptäckte storheten i möjligheten att säga ja. Det var som att jag hittade en väg in till livet, till min längtan. Det var som att livet fick fler möjligheter, när jag både kunde säga ja och hantera ett nej.

Det finns också något så härligt med att ha förmågan att säga nej, när jag känner ett nej. För det innebär samtidigt att mitt ja blir mer sant, mer äkta, mer att lita på.
Så bakom ett nej till något, döljer sig ett ja till något annat.

Jag tänker det finns människor som sagt alldeles för många nej i livet. Och det finns de som sagt för många ja. Och så finns det alla som är en blandning av alla dessa.
Ständiga ja-säganden till något en egentligen inte vill, ja för att vara snäll, ja för att få vara med, ja för att vara en i gänget, ja, för att göra sig förtjänt av kärlek.
Det jag talar om är en slags gränslösa ja, där en del av dem döljer nej som aldrig blir sagda. Alltså där det ibland döljer sig en oförmåga att säga just: Nej, jag vill inte.

Men att hitta det där jaet som får det att jubla i kroppen, som hos henne jag möter, är helt fantastiskt. Jag har själv sagt nej oräkneliga gånger för att jag varit rädd för alla möjliga saker... som att ett ja skulle kunna innebära att jag tappar kontrollen. Eller det där nejet som kommer för att en tänker "men vad ska andra tycka och tänka om jag säger ja till detta".

Det är så underbart fantastiskt att hitta in till en slags äkta ja och nej. Och där det kan leda till att säga de ja som utvidgar komfortzonen, som minskar rädslan, som ökar livsutrymmet.

Det är spännande att utforska gränslandet mellan ja och nej också . För att expandera kan vi behöva befinna oss lite utanför vår komfortzon, där det är lite läskigt (eller väldigt läskigt). Kanske är det så att det händer spännande saker i det där gränslandet?  Till exempel på gränsen mellan hav och land. Det är i mötet, på stranden det sker (eller i skogsbrynet, eller vid diket…).

Det kan vara läskigt att stå där på stranden och inte riktigt veta om du ska kliva i vattnet eller inte. Du kanske känner på vattnet med tårna och tar ett steg ut… för att sedan antingen backa eller ta ett steg längre ut. Det viktiga är att du känner ditt ja eller nej, att dina steg inte bestäms av någon annan. Det är du själv som behöver utforska ditt gränsland.

Kanske ett av dina gränsland är detta: Ska jag gå på tantrakurs eller inte? Vad händer om du svarar ja?  Kanske får jag då se dig som kvinnan här i början, hon som gick på Lekfull tantra och återupptäckte sitt ja?

Nästa möjlighet är 27-28 oktober i Stockholm. Och det finns platser kvar. Enklaste sättet att anmäla sig är att swisha 2500:- till 1234 76 22 09 och ange din e-postadress, så skickar jag välkomstbrevet. Här kan du läsa mer om kursen!

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer