charlotterudenstam

Veckokrönika: När livet plötsligt känns overkligt

Foto: Jan Dahlqvist

Jag sitter i telefonsamtal när han stoppar en bok framför mina ögon.
Bokleveransen har äntligen kommit!
Jag blir så glad att jag tappar det i samtalet.
Jag tittar ner i kartongen med böcker och känner sådan glädje.


Jag förstår ju att detta som hände mig kan kännas som en piss i Mississippi. Vad gör det att en ensam liten kärlekskrigare blir bannlyst från Facebook? Det rör kanske bara mig och de närmast sörjande? 

En timme senare är scenförändringen total. Jag känner mig som en person som fösts upp i en boxarring och sedan blivit påpucklad av någon som är mycket starkare än jag.
Där sitter jag blodig, utan minsta boxningshandske, men påminner mig att jag ändå har kärlekskrigarens styrka.
Ska jag bara dö eller försöka resa mig upp?

Jag väljer att resa mig upp på åtta och lämna ringen, det känns kallt och tomt och helt overkligt. Och jag funderar mycket på vilka spelplaner som är mina, i vilka forum jag är välkommen, vart livet för mig nu.

Det som hände var att jag publicerade en bild på boken Lekfull tantra och att det omedelbart förbjöds av Facebook - själv blev jag avstängd i 24 timmar för den publiceringen. Jag tyckte att det var konstigt eftersom jag publicerat det flera gånger tidigare. På omslagets framsida står jag med naken överkropp och med bröstvårtorna täckta, både av mina fingrar och av text. Ändå tycks bilden räknas som förbjuden av Facebook, något som senare visa sig vara ett oåterkalleligt beslut.

Men så börjar det rasa in meddelanden från Facebook om att fler saker jag publicerat är förbjudna. Det visar sig att hela min blogg med alla dess nästan 3000 artiklar har blivit bannlyst. På bloggen är symbolen för att dela på FB borttagen, och alla inlägg är borttagna från FB - även i meddelanden på messenger. När jag går in på Instagram får jag meddelande om att jag har en otillåten url på min sida och måste ta bort länken till bloggen för att kunna göra inlägg.

Min blogg, som har mer än 100 000 länkningar till Facebook är alltså bannlyst - och det är det som känns som att få hårda smockor av någon med stålhandskar.

Detta får mig självklart att reflektera över Facebooks roll och mina minimala möjligheter att påverka de beslut som tas där.

Jag får bara anonyma meddelanden som säger vilka beslut som tagits.

Att min blogg - som lästs snart 3 miljoner gånger - blir bannlyst känns fruktansvärt. För mig är den ett sätt att skapa mitt eget magasin online, med rubriker som kärlek, sexualitet, meditation, världen, krönikor, 100%-podden. Kärlekskrigaren i mig vill bidra till en mer kärleksfull värld, där det är mainstream att vara sig själv och där sexualitetens kraft är självklar. Jag har i många år drivit frågor om kvinnofrid på olika sätt och samtidigt om vår rätt till en skamfri sexualitet - och att allt sker med aktivt samtycke.

Själv tycker jag att det är nästan lite parodiskt att det ska ses som något konstigt att stå upp för de här sakerna. För mig är det självklart.

Så där stod jag i slutet av förra veckan med frågor som: Vad ska jag nu använda som plattform när Facebook har stängt dörren. Den frågan står kvar. Jag behöver hitta fler vägar, eftersom det känns konstigt att vara beroende av ett företag som fattar beslut på grunder som är svåra att förstå och där jag hittills inte mött någon människa, någon namngiven person, som jag kan samtal med om de beslut som fattas.

På måndag morgon får jag ett nytt meddelande från Facebook. Bannlysningen av bloggen var ett misstag… och vips är alla länkar tillbaka, liksom Facebook-loggan på bloggen.

Jag förstår ju att detta som hände mig kan kännas som en piss i Mississippi. Vad gör det att en ensam liten kärlekskrigare blir bannlyst från Facebook? Det rör kanske bara mig och de närmast sörjande?

Ändå känns det som att frågan har ett värde, bortom det som hänt mig personligen. För hur vill vi kunna kommunicera i sociala medier? Vilka censurregler ska gälla? Och hur kommer det sig att den som vill samtala om sexualitet, om samtycke, om kärlek, om att leva fullt ut blir utslängd ur gemenskapen? För mig är det upp-och-nervända världen.

Så jag är glad över att bannlysningen är hävd, men funderar mycket på frågan… i vilka forum kan vi prata om att vara 100%-are? Var är vi fria att lyssna till och följa våra hjärtan?



Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer

Related

veckokrönika 7251755352596643548

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Ja, skönt att bannlysningen ÄR hävd, men onekligen finns det mycket att fundera på just kring vilka plattformar vi använder och hur de fungerar. Seth Godin pratade lite om just Facebook och den typen av sociala media i ett avsnitt av Akimbo (tror det är detta: https://www.akimbo.me/blog/s-3-e-7-this-is-marketing) och han ger mig tankespjärn som alltid. Oavsett - welcome back!

    SvaraRadera
  2. Vad skönt att det löste sig, men ändå fruktansvärt sorgligt. Jag tänker ofta på det och tycker att det är helt absurt att hämndporrssidor får finnas kvar trots anmälningar samtidigt som konton som ditt som pratar om samtycke och frihet inte får finnas kvar. Så fruktansvärt tråkigt. Jag hoppas verkligen inte att det händer igen. Så himla kul med boken! Stort grattis! Kram

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

item