”Du är galen på ungefär samma sätt som jag”
https://lustochliv.blogspot.com/2019/05/du-ar-galen-pa-ungefar-samma-satt-som.html
Hon säger att jag är galen, ungefär som hon är och poängterar att det är en komplimang.
– Det behövs människor som är lite galna i den här världen, säger hon.
Så frågan är: Vad betraktas som galenskap i dag?
För några veckor sedan träffade jag en kvinna som insett att galenskap, madness, är fantastiskt. Det är utifrån den här idén hon driver sitt företag: (min ruffa översättning):
”Det verkar helt omöjligt tills det är gjort. Vi vet att det inte är det. Vi är besatta av att upptäcka det som ingen ser, utforska alternativa verkligheter, att skapa den framtid som växer fram. Vi talar om konflikter, inom oss och utanför, vi möter otänkbara utmaningar och förvandlar dem till häpnadsväckande möjligheter. Detta är vår bakgård, vårt dna. Vi startar med det galna, och går bortom det, vi är galna."
Företaget heter så klart MAD. Och hennes definition av galenskap: ”our shared deep desire to Make A Difference”.
Och i det ljuset känns det ju riktigt härligt att vara en i gänget av galningar!
Det är spännande det där med ord och deras betydelse. Hur vi betraktar dem. Hur vi tolkar dem. Vad de är för oss. Galenskap är ju ett ord, som i de flesta personerna öron, är negativt laddat. Eller snarare, en galen person är någon som har en psykisk störning av något slag. Någon som inte passar in.
Men det går ju alltid att vrida och vända på ord och se andra möjliga betydelser. Den där viljan att göra det som verkar omöjligt, är en drivkraft som också jag har. När jag klär på mig rollen som #kärlekskrigare möter jag då och då skepsis och ifrågasättande. Märkligt nog kan de där invändningarna fungera som ett bränsle. De kan vara ett tecken på att jag vågar mig utanför asken och gör det som verkligen känns viktigt för mig - oavsett omvärldens idéer.
Även om MAD tar sig an utmaningar som är annorlunda än mina och som bygger att skapa förändringar också i den stora yttre världen och jag koncentrerar mig mer på att förändra den inre världen (för att på sikt bidra till en mer kärleksfull yttre värld) så känner jag en frändskap.
Jag gissar att det finns mängder av aspekter på och definitioner av vad galenskap är. Ofta verkar det handla om människor som gör andra saker än samhällsklimatet eller moralklimatet kräver. Människor som ser en större värld, andra möjligheter och andra sätt att leva, än de ”normala”.
Kanske är det så att begreppet normalitet i sig är en hämsko. För vad är normalt? Det som är normalt i mina kretsar, kan ses som onormalt, konstigt eller galet i andra.
När någon kallar mig galen - även om det är menat som en komplimang - är min första reaktion att jag känner mig lite angripen, eftersom mina första bilder av galenskap är dårar som gör konstiga saker (och då kan jag även se politiker och andra makthavare som helt eller delvis galna). Så jag får ta ett djupt andetag, och börja ta in att det är ett sätt att säga: ”Tack för att du vågar vara du”.
En av de frågor jag ställer mig är hur ”trångt” livet är för många? Är boxen vi förväntas leva i så liten att vi egentligen inte får plats? Att vårt driv, vår kreativitet, vår sexualitet, betraktas som galen - när de levs ut? Tänk om den sorts ”galenskap” som jag står för, egentligen skulle kunna kallas ”frihet” eller ”mod”?
Tänk om det är så att det är jag - och andra som mig - som är de riktigt sunda, som verkligen är de ogalna, medan majoriteten, som accepterar påbuden från samhälle och omgivning är de som är galna?
Jag vet inte svaret på detta, så klart. För mig är det viktigt att leva på det sätt som känns rätt för mig och bidra med kärlek på de sätt jag kan. Är det galet att vara en kärlekskrigare så behövs det många som klär i sig den rollen, för att bidra till en värld där vi kan leva många generationer till.
Jag fortsätter, lekfullt och envetet att driva det jag tycker är viktigt. Jag fortsätter min tantraturné, jag tipsar om mina böcker, kurser, coaching och sessioner. Jag vill vara med och bevittna när människor öppnar sig för livet. Och jag berättar gärna om min resa - inte för att det handlar om mitt liv, utan mer för att det kan ge inspiration till dig som läser att öppna ett nytt vitt blad i livets bok och så vara nyfiken på vad som kommer att hända och vara öppen för livets möjligheter.
Denna vecka är spännande. Min tantraturné stannar till i min hemstad Stockholm på torsdag 16 maj - och det finns platser kvar.
I helgen har jag vårens sista helgkurs med Lekfull tantra - också i Stockholm 18-19 maj. Det finns platser kvar.
Och så planerar jag för att tala kär-lek med Uppsala-studenter, resa på tantraturné söderöver, fira midsommar med tantraworkshoppar på Skeppsudden och så - i mitt privata liv - så som värdinna för ett 170-årskalas, där jag är ett av tre födelsedagsbarn.
Välkommen till min galna värld!
Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer
I boken "I det sista regnet" finns en så himla fin passus om just detta. Jag bloggade om det (https://herothecoach.com/2019/03/03/i-det-sista-regnet-bok-3-av-12/) men klipper in det här också: ”[…] vet jag att han är galen och därför bara kan tala ur hjärtat, så han är lätt att förstå sig på. Att vara galen kanske betyder just det: att sakna förmågan att dölja sina tankar och känslor bakom hjärtats ridå, att inte kunna uppträda så som samhället förväntar sig. När det inre sliter sig loss förlorar man de egenskaper som anses nödvändiga för att man ska kunna smälta in i den moderna civilisationen. Den som beter sig annorlunda genom att följa hjärtats bud stämplas som galning, en som inte klara sin roll i samhällets teaterpjäs.”
SvaraRaderaPrecis det är vad jag läser mellanraderna att du pekar på!
Perfekt fångat av dig Helena. Och jag skulle vilja vända på det... är det egentligen inte det smartaste och härligaste som finns. <3
RaderaAtt vara galen är för mig en komplimang. Någon som tänker nya tankar och ser verkligheten på ett nytt sätt. Heja dig! världen behöver dig. Kram <3
SvaraRadera