När det bara klickar!
https://lustochliv.blogspot.com/2019/08/nar-det-bara-klickar.html
Jag är med om det ganska ofta.
Jag möter en person för första gången.
Fem minuter senare känns det som att vi har känt varandra i hela livet.
En halvtimme senare är samtalet nere på djupet, det är som att vi ser in i varandras hjärtan och det är både avslappnat och spännande att vara där.
Livet alltså, det är så härligt.
Det är fyllt av känslor, möjligheter att uppleva saker och framförallt är det fyllt av oväntade möten.
Hur sannolikt är det att du, på ett helt vanligt jobbmöte, plötsligt är i ett samtal som handlar om meningen med livet? Jag hamnar ofta i djupa samtal, det är en del av min livsluft, men det är inte så ofta de samtalen är med på ”kontoret”.
I går mötte jag en kvinna på ett kafé nära Fridhemsplan i Stockholm. Mitt uppdrag var att intervjua henne om hennes forskning. Jag visste redan att det hon sysslar med intresserar mig - det handlar om mänskliga behov - men jag kunde ju inte veta hur vårt möte skulle bli.
Så jag gick dit, ganska förutsättningslöst. Jag hade min dator och några frågeställningar i huvudet. Men mest var jag där för att lyssna på henne.
Jag kommer på mig själv med att lyssna skarpt, ofta säger hon saker som ger stark igenkänning, jag fortsätter lyssna, samtidigt som det bubblar i hela mig. Det är nästan så att jag får bita mig i tungan för att inte avbryta henne… för en del i mig vill bara ha ett flödande samtal… om hennes ämne.
När hon sagt det viktigaste, så gled det just över i ett samtal. Vi satt i nästan två timmar och glädjen spred sig i hela kroppen. Ett av skälen till det där starka klicket är att vi snabbt ringade in att vi har delvis samma behov och att människor som har det ofta känner ett slags intuitiv samhörighet. Det var superhäftigt att vara med om.
Och jag kan titta bakåt i mitt liv och se de där vänskapliga klicken. De där samtalen som snabbt går på djupet. Känslan av att vara sedd och se en annan människa. Känslan av att förstå den där entusiasmen, ivern, drivet… för oss handlar det om ett behov av att bidra.
Jag har ju tittat på mig själv ur många vinklar och perspektiv och detta med att se till behoven blev ännu ett, som fick några fler pusselbitar att falla på plats.
Ja, jag vill bidra. Det är därför jag är en #kärlekskrigare, som jag skapat Lekfull tantra, som jag skriver böcker, poddar, bloggar…
Så nu i dag är jag lite wow, liksom.
Dags att skriva text om behov. Det ska bli kul!
När brukar det klicka för dig?
Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer
PS: Jobbar också med #charlottepodden. Den är på väg att få en tydligare intention och inramning. Snart berättar jag mera. Fram till dess kan du lyssna på de avsnitt som finns - och gärna prenumerera på podden. För det kommer mer spännande. Jag vill ju bidra till att du lever fullt ut!
Du hittar podden
hos Itunes
hos Spotify
hos Soundcloud
på min hemsida
Så häftigt att läsa. Jag älskar också de samtalen som liksom bubblar och båda ger och tar emot. Det hände senast i somras med en kvinna som skrivit en bok om föräldraskap. Vi hade kunnat pratat vidare i flera timmar.
SvaraRaderaKan du se vad som förenade er också? Det blev en nyckel i vårt samtal. Att se vad vi båda bubblar över av, liksom...
RaderaVisst är det härligt när det händer?! Undrar vad det är som gör att man fattar att det är läge liksom ...
SvaraRaderaJag tror det handlar om att någon börjar med att glänta på dörren inåt och den andre visar att den är nyfiken på vad som finns innanför och så står båda i den enes hall och så vill en se mer av huset liksom och samtidigt sker det liksom parallellt så en står i bådas hallar samtidigt. Metafor som bara kom just nu...
RaderaOh vad härligt du beskriver det.
SvaraRaderaSitter här med ett smått fånigt leende på läpparna och tänker på alla tillfällen då jag varit med om något liknande. Så häftigt det är!
Ja... verkligen! Jag ska börja notera vad som kännetecknar sådana möten. Tror mig veta att det finns mönster i det.
Radera