charlottecronquist

Resan till världens ände




 Vi befinner oss i Kapstaden, den sydligaste plats jag någonsin besökt. 
Någonting händer i hjärtat.
Det är som att elementen är så nära, att jag fylls av starka känslor.
Det är svårt att sätta ord på det, de som kommer låter som plattityder. Majestätisk. Fantastiskt. Berörande. Hjärtöppnande. I kontakt.


I går tog vi den lilla gula bilen för att köpa söderut på Atlantkustsidan av halvön som går ut från Kapstaden. Först passerade vi fantastiska villor som klättrade uppför berget med solnedgångsutsikt och havet som granne. Rykten säger att de bebos av människor som Leonardo di Caprio och Will Smith.

Vi passerar stränder med skinande vit sand och inga badande. Vi vet redan varför. Atlanten är kylslagen även här, långt ner i södern.

Men så ser vi ”drakar” på håll. Det är den associationen jag får. Jag inser snart att det var kite-surfare jag såg och vi stannar bilen och går ner på en bländande vit strand med turkosfärgat vatten. Det kryllar av kite-surfare och segel-surfare i alla åldrar. Vi doppar tårna i vattnet och det känns som ungefär 12 grader. Och så blåser vi nästan bort. 




När vi tagit ut gps-riktningen mot Godahoppsudden föreslår de att vi ska köra på andra sidan bergen. Än vet vi inte varför. Men snart.

Vägen slingrar nära havet, som att åka på en klipphylla. Jag går ur bilen för att ta en bild, men lyckas inte, för jag blir så när ett offer för kastvindar och återvänder till bilen, helskinnad och lätt lätt skärrad.

Vi fortsätter långsamt. När det fortfarande finns samhällen längs vägen, känns det stundom som när vi körde bil runt Cape Cod hösten 2018 och stundom som att köra på franska rivieran i somras. När vi passerat Hout bay och inga hus återstår, utan bara ganska höga berg i ett ganska kargt hedlandskap, förflyttas jag halvvägs till den vilda naturen när vi passerade Esterelmassivet i somras, den stora skillnaden är att där var berget rödbrun, här är det mycket gulare.

Vi är inne i en av flera nationalparker runt Kapstaden, men vi vet ännu inte att vi är på väg mot en mycket speciell väg.

Plötsligt ser vi en skylt som berättar att vi är på väg mot en betalväg, Chapman’s peak drive. Eftersom vi inte har lust att vända, detta är i riktning mot udden, så fortsätter vi. Och jag tänker inte så mycket på vad varför just den här 10 km lång sträckan ska kosta pengar att passera.

Ganska snart förstår jag och får fullt med fjärilar i magen. I somras, när vi körde Route Napoleon, var det ett par gånger jag var beredd att gå ur bilen för att det stupade så brant vid sidan av vägen och räckena kändes orimligt låga, och nu inser jag att jag är i en liknande situation.

Trösten är att det är vänstertrafik och vi har ”innerspår”. Vi kör alltså närmast berget. Ändå går det alldeles utmärkt att se hur det stupar rätt ner i det djupblå havet.

När jag ser ut över böljorna går det gäss där, det verkar som att vinden tilltar, i takt med att vi närmar oss udden.

Jag gör små skrämda utrop när vägen svänger. Ibland är det bara tillåtet att köra 20 km i timmen och jag förstår varför. Ofta ser vi skyltar som uppmanar cyklister att inte köra i bredd, vilket är väldigt förståeligt på den smala vägen utan cykelbanor. Vägen vindlar längs klippkanten. På några ställen har man valt att gräva in vägen i berget, det är lite som att åka i en halv grotta eller halv tunnel. På många ställen varnas för fallande stenar. Jag tar djupa lugna andetag. Det är så grymt vackert och samtidigt osar jag fara. För detta är verkligen en farlig väg. 



Det är en paradox, för samtidigt som rädslan finns i kroppen, finns där också något annat. En slags hänfördhet. Det är så vackert att det nästan gör ont i hjärtat. Himlen är så blå, molnen så vita, bergen så ståtliga och vi i den lilla gula bilen så små.

Vi fortsätter färden, stannar till i Scarborough och äter en läcker kaka på ett ekologiskt kafé. Det är hur mysigt som helst och det känns så bra. 


Så fortsätter vi ut mot udden. När det är någon mil kvar är det dags att betala för att komma in i nationalparken. Vi betalar 640 rand totalt och jag tänker att det är bra att hela udden är fredad. Då och då kommer skyltar som varnar för babianer och jag läser att det går att se en del små intressanta djur där.

Vi åker genom ett hedlandskap och ju närmare udden vi kommer, desto kargare blir landskapet. Också här hittar vi kitesurfare på bländvita sandstränder.

En bit in i nationalparken spatserar några strutsar och sedan upptäckte vi babianfamiljer som höll till på vägen och vid vägkanten.

Så småningom kom vi fram. Vi ställde oss vid den obligatoriska skylten som bevisar att vi är på Godahoppsudden. Det känns mäktigt. 


Så bestämmer vi oss för att klättra upp till en utsiktsplats. Det var bitvis hur läskigt som helst för mig som har lätt svindel, inga räcken eller skydd från att ramla ner. Men vi kom upp helskinnade. 




Utsikten var magnifik. Och det kändes som att något som är större än oss var med, som att vara en del av det gudomliga, som att verkligen ha närkontakt med moder jord och flera av elementen. Vinden var så stark- så luftelementet var påtagligt, jorden kändes verkligen under fötterna, vattnet så fantastiskt blått med vita gäss och jag tänker att elden också fanns med, där i oss, i den vilja vi hade att nå ända fram.

Och det kändes högtidligt att befinna sig där, vid världens ände.

I dag vilar vi.


Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer

Related

världen 8583803188615592549

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Å vilka upplevelser och ja - majestätiskt så det förslår av bilderna att dömma.Ja nog påverkas man av att få uppleva det vackra.

    SvaraRadera
  2. Vilka härliga bilder! Ni verkar ha en härlig semester!! <3

    SvaraRadera
  3. Oj. Vilken upplevelse. Eller, snarast vilka upplevelser!

    Mäktigt. Tack för att du delar med dig, så det riktigt känns i magen mig!

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

prenumerera

100%-podden

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

item