Längtan efter kontakt och sammanhang ledde mig till tantra
SOMMAREN 2002. DANMARK. Han stod där mitt i rummet och jag ville nå fram. Det var något jag ville få av honom. Jag ville få uppleva honom. Det jag fascinerades av var hans närvaro. Att han bara var där i rummet. Jag började föreställa mig honom som en nordamerikansk indian som såg ut över prärien. Jag ville komma i kontaktat med hans varande. Jag ville få uppleva den där självklarheten han sände ut.
Men jag vågade mig inte fram. Det fanns människor där, mellan honom och mig. Människor drogs till honom, kanske av samma skäl som jag drogs till honom. Han var sig själv. Han tillät sig att bara vara och jag ville verkligen veta hur det är att befinna mig nära en sådan person.
Jag hittade en lösning. Jag såg att han erbjöd sessioner. Jag bokade in en timme med honom, bara för att få vara i hans närhet. Han gav mig något slags behandling och jag njöt av hans försiktiga beröring av min påklädda kropp. Det kändes som att hans händer, hans varelse, var där på riktigt. Vi hade etablerat kontakt.
Jag tror att det var en av de upplevelser som ledde mig mot tantra. Jag ville också kunna vara, på ett självklart sätt. Jag ville kunna stå på marken och känna hur förankrad jag var. Jag ville sluta fladdra omkring, sluta känna en massa oro och ångest. Jag ville tillbaka till att uppleva livet i nuet.
Meditation och närvaro blev mina första steg in i tantrans väg. Det jag upplevde var att jag - kanske för första gången i mitt liv - fick kontakt med människor på riktigt. Jag gick en utbildning där vi som deltog mötte varandras insidor. Efter ett och ett halvt år tillsammans visste jag mer om dessa människors trauman och läkning, än om deras liv utanför kursgården. Vi dansade i närvaro. Vi tränade på att vara. Vi tillät känslorna att uttrycka sig. Vi blottade våra sår. Och så småningom började jag känna mig mer värdefull. Det började mer på djupet vara okej att vara jag.
Ett steg i taget vred jag om mitt liv, började skapa saker som ledde till en känsla av kontakt och tillhörighet. Jag hade ofta känt mig så utanför, som att jag inte passade riktigt in. Jag behövde hitta mig själv, innan jag åter kunde vända mig utåt mot världen.
Utan att jag själv var riktigt medveten om det, så drogs jag mot att leva mer autentiskt, mer sårbart, mer utmanande och de kurser jag gav förändrade karaktär. För 25 år sedan handlade mina kurser om att våga tala inför grupp, eller hur man möter journalister. Jag jobbade en del med ledarskapskurser på dyra kursgårdar. Sedan kom en period med kurser på temat skam - eller snarare att släppa skam och våga leva mer fritt - och utan att jag riktigt märkte det började tantra ingå i namnet på mina kurser.
Så nu leder jag tantrakurser. Egentligen kanske det handlar om närvaron och kontakten. Om att uppleva livet i nuet. Och att acceptera sig själv. Inte vara så himla ängslig över vad andra ska tycka och tänka. Vara mig själv mer.
Det är en del av vad jag bjuder in till. Att du ska kunna omfamna livet mer, både det ljusa och det mörka. Acceptera helheten som är du. Och det funkar alldeles utmärkt att göra med tantra - eftersom tantra inbjuder dig till att både vara i acceptans och att växa som människa. Växa in i sig själv.
Eftersom vi i vår kultur har laddat sexualiteten och det finns mycket skuld och skam förknippat med det, är det perfekt att arbeta med intimitet i tantra. Det kan väcka en del i oss. Vi kan möta rädslor, se dem tyna bort, vi kan börja uppleva njutningen i kontakten med en annan människa, må det vara genom att se varandra i ögonen eller massera varandra på ett inkännande sätt. Ibland, kanske i ett oväntat ögonblick, kan det hända att en känsla väcks, ett suddigt minne, en känsla av något som känns obehagligt och nu finns möjligheten att uppleva att faran är över, att du är vuxen nu, att det är du och inte dina rädslor som styr ditt liv. Genom att möta dig i de känslor som uppstår, genom att bli mottagen med alla möjliga känslor, kan det bidra till att du blir tryggare. Det kan också vara så intressant och nyttigt att bli speglad av andra, eller att se att andra har liknande rädslor. Du är inte ensam om att känna skuld eller skam och det kan kännas som en befrielse att bevittna hur någon berättar om en rädsla och känna igen den. Då är det lätt att bli mer ödmjuk och mer inkännande - faktiskt både i relation till dig själv och i relation till andra.
För mig har tantra erbjudit en ökad frimodighet, jag har blivit snällare mot mig själv, jag tar mig på mindre allvar. Det har blivit lugnare att vara jag.
Under en del av den inre resa, som exempelvis ett inträde i tantravärlden kan innebära, är det lätt att bli självupptagen, att bli ett med sina trauman, att inte bry sig så mycket om världen utanför. Men i nästa steg, när jag är tryggare i mig själv, blir det lättare att möta världen, vilja göra något, sätta ett avtryck och lämna en del av det där självupptagna, lägga ner spegeln en liten stund och se världen.
Så jag vill bidra till att du lever ditt liv, med dig själv och i världen. Och njuter av det!
Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer
PS: Höstens första kurser:
