Se närmare på hur ditt ego fungerar
Har du varit med om att säga ”allt är bra” och samtidigt haft fingrarna korsade bakom ryggen? Har du låtsats som du regnar, samtidigt som du är jätteledsen? Har du försökt hålla skenet uppe inför dig själv och andra?
I så fall är du inte ensam. Ditt ego ”hjälper” dig att hålla ihop, det vill verkligen att du ska ha en fasad som gör att du får vara med, som gör att alla gillar dig.
Fasaden kan du kalla för den falska pärlan och är en förförisk del av ditt egots struktur.
Om du vill nå in till ditt inre ljus, behöver du möta dina rädslor.
I den här texten berättar jag mer om det.
Börja med att titta på bilden med modellen av egots struktur. Du ser den falska pärlan och så lager på lager via sjakalen, främlingen, odjuret, skräcken och avgrunden nå in till en ljuspunkt längst in. Denna ljuspunkt representerar ditt väsen, ditt varande på ljuset - eller uttryckt på ett annat sätt: Din essens.
Att komma i kontakt med ljuset där inne kan vara en utmanande process, åtminstone var den det för mig. Jag behövde uppleva alla de andra delarna, möta dem, för att uppleva ljuset. Medvetenheten om dessa lager i mig för att jag kan sätta fingret på var jag befinner mig i ett visst ögonblick - för det handlar bara om att vistas korta stunder i ljuset.
När jag kom i kontakt med den här modellen för att beskriva hur egot funkar, så fick jag en större förståelse för hur jag - och andra funkar på en djupare nivå.
Okej, då kör vi.
Som små barn är vi helt beroende av andra. Vi märker vilka av våra beteenden som rosas respektera risas av våra vårdnadshavare. Vi anpassar oss på olika sätt för att överleva och få kärlek. Vi börjar tro att vi ”är” på ett visst sätt, eller bör ”vara” på ett visst sätt för att få våra behov tillgodosedda. Denna anpassning är relevant så länge vi är barn. Men detta för också med sig att vi skapar beteenden, värderingar, övertygelser och trossystem som skyddar (och döljer) vår sanna natur, vårt inre ljus, vår essens, till och med för oss själva.
Titta på modellen, som beskriver egots struktur, en slags karta som kan hjälpa dig att förstå dig på dig själv och varför du reagerar som du gör inför olika händelser eller tankar. Modellen kan också hjälpa dig att sluta tänka ”sån här är jag” - och istället möta dig själv på djupet.
Innan du startar en inre resa, kan du tänka: ”Mitt liv är bra som det är”. Det kan du tänka samtidigt som du har ont i magen, när du är missnöjd med saker, när du har lätt att döma dig själv och andra. För att hantera livet kan du välja att sopa det som stör dig under mattan och inte låtsas om det. Om det finns elefanter eller flodhästar i rummet, kan du låtsas som att du ser dem. ”Nej, jag har inga problem med alkohol.”
Men så kan det komma en dag när du vaknar upp och frågar dig: ”Vem är jag”? Och det kan vara inledningen på en inre resa.
Mig hände det när jag var ungefär 40 år. Jag fick en plötslig insikt om att jag inte visste vem jag var och att jag spelat en person som jag trodde att andra skulle kunna gilla.
När jag inledde resan hade jag ingen aning om ”hur jag skulle finna mig själv” - och sökte med ljus och lykta på många håll.
En av de metoder som hjälpt mig är att med nyfikenhet och lekfullhet se på mig själv, mina tankar och handlingar - och att förstå att det inom en människa kan finnas olika lager, som det kan kännas smärtsamt att möta.
Du kanske reagerar på att egots struktur består av så obehagliga figurer som sjakaler, främlingar, odjur - det gjorde jag. Men när jag sett närmare på dem, har jag fått en bättre bild av mig själv och dessutom har det blivit lättare att både se mina skuggsidor och mitt ljus.
När jag är medveten om ”var” jag befinner mig, kan jag också få ett mer fritt val.
Den falska pärlan
När du bestämmer dig för att lära känna dig själv på riktigt, det som jag brukar kalla ”att göra en inre resa”, så befinner du dig i ”den falska pärlan.” När du är dig där tror du på de viskningar du hör från din inre domare, som ständigt talar om för dig vem och hur du är. Negativa röster kan låta så här: ”Jag förtjänar inte att älskas.”, ”Jag duger inte”, ”Jag är för mycket”.
När du är i den positionen låter du dina inlärda beteenden och värderingar definiera vem du är. Du behövde dem när du var ett litet barn. Och du lyckades: Du överlevde din barndom. Det finns en inre gestalt, som jag kallar ”din inre domare” som vill skydda dig, som vill undvika fara, och som vill att du ska fortsätta tro på dessa ”sanningar” om dig själv.
Du kan också märka att du är i den falska pärlan när du ljuger för dig själv och inför andra: ”Allt är bra” (fast livet känns skit). ”Min relation är perfekt” (fast din partner varit otrogen). ”Jag älskar mitt jobb” (trots att du börjar bli utbränd.
Du spelar alltså en person, som ska framstå som en gnistrande pärla inför andra. Och det kan kännas enormt smärtsamt att vakna upp med frågan: ”Vem är jag?” ”Varför är jag så osäker och rädd?” ”Varför ljuger jag så mycket om hur jag har det?”
Sjakalen
Titta nu på nästa lager i modellen. Den kallas för Sjakalen. Det är en del av dig som är rastlös, negativ och som vill smälta samman med allt och som aldrig vill lämna något. När du är i sjakalen är du frustrerad och du gör vad som helst för att inte bli övergiven av exempelvis en älskare eller partner. Det är som att du biter dig fast, till varje pris, för att det känns som att alternativet - att vara ensam är värre. Jag personligen ryser när jag ser sjakalen i mig, den som stannat för länge i toxiska relationer.
Främlingen/Utomjordingen
I nästa lagar möter du främlingen/utomjordingen, och det är den del i dig som säger: ”Ni kan dra åt helvete allihopa.” Den här delen av dig känner sig aldrig sedd eller mött. Du upplever att du inte får dina behov tillgodosedda. Hos främlingen finns många starka känslor och att din ilska är berättigad. Du kan på allvar tänka att alla - utom du - är idioter. Det är en mycket ensam plats. Det finns ett drag av arrogans hos främlingen. ”Jag är bättre än du.”
Odjuret
Odjuret, eller besten är en kraftfull del av dig som drivs av hat. Detta lager av dig ser inget som rätt eller fel, den saknar moral och det är den del av dig som har möjlighet att mörda.
Jag har testat att möta odjuret medvetet i meditation. Jag låtsades trampa på människor och kunde göra det och samtidigt njuta av det. Det gör att jag i dag har lättare att identifiera ondska hos mig själv och andra.
Skräcken
Ännu djupare finns den rena skräcken. När du är här, är det som att du löses upp och är livrädd. Känslan av skräck kan uppstå av olika skäl, känslan kan vara att din existens är hotat - av ett verkligt eller inbillat hot.
Avgrunden
När du är i avgrunden känns det som att komma till ett tomrum, det kan kännas som att du där, det är som att tappa fotfästet och att du omges av hot. När jag - i meditation - har mött avgrunden, är det som att jag kastar mig utför ett stup och inte vet om jag kan överleva fallet. Det är en känsla av att vara på väg mot döden blixtsnabbt. Att vara helt utan kontroll. Det kan kännas skrämmande att befinna sig där, allting ställs på sin spets.
Ljuspunkten
När du klarar att stanna i avgrunden kan något fantastiskt hända. Det är som att din egostruktur slås i småbitar, som att allt din inre domare matat dig med löses upp och du kommer till en plats med totalt lugn och du omvandlas, transformeras, till en ljuspunkt, du känner salighet och varande och du är på en plats där inget eller ingen kan skada dig.
Jag har varit med om att göra resan mot ljuspunkten på ett medvetet sätt, genom olika meditationer, där fokuset varit att komma i kontakt med dessa olika lager av mig själv. Att befinna sig i avgrunden är verkligen skrämmande och samtidigt, när jag vågade stanna där, blir jag rikt belönad, jag ser ljuset och erfar en känsla av att vara fri.
Detta är inte en resa du gör en gång och sedan är du för alltid vid ljuspunkten. Nej, de är mer komplicerat än så. Ibland är du i den falska pärlan, ibland i sjakalen, ibland i skräck, ibland i någon annan del - den stora skillnaden är att du nu kan vara medveten om var du befinner dig - och därmed bevittna hur det känns att vara där, istället för att drunkna i starka känslor eller försöka fly från det du upplever.
Även om jag - och nu också du - är medveten om egostrukturens makt och mekanismer, kan vi då och då ramla in i någon av lagren - det är helt naturligt. Det är som vågor, det är som att befinna dig på den mest skrämmande platsen på din inre resa, och veta att varje steg du tar kommer att minska egostrukturens makt över dug och bidra till att du blir mer fri och oftare kan komma i kontakt med ditt inre ljus.
Att göra den resan kräver mod.
