charlotterudenstam

I gränslandet

I gränslandet mellan ja och nej.  I gränslandet där det är svårt att orientera sig.  I gränslandet mellan att lyssna in eller lyssna u...


I gränslandet mellan ja och nej. 
I gränslandet där det är svårt att orientera sig. 
I gränslandet mellan att lyssna in eller lyssna ut. 
Så svårt det kan vara att befinna sig där i ibland.
Ska jag säga ja till mig eller till den andre?
Ska jag säga nej till den andre, för att skydda ett ja till mig själv.
Eller ska jag bara låta det bero och hoppas på att det löser sig?


Genom livet har jag befunnit mig i situationer där jag haft svårt att välja. Där det varit jobbigt att välja. Där jag har varit rädd för att ta beslut - kanske mest av allt rädd för omvärldens reaktioner på mina val. Ibland har jag valt att inte välja. Att gå och lägga mig och hoppas att valet på något mystiskt sätt är avklarat när jag vaknat. Så att jag ska slippa fatta besluten själv. Oftast innebär detta ickeväljandet något som är ännu värre för mig. Ju längre jag drar på något, desto jobbigare blivit och om min oro för valet grundat sig i rädsla, så försvinner ju inte det jag är rädd för bara för att jag låter bli att välja.


Ibland är valen inte så självklara. Ska jag ta det uppdraget eller inte? Vilka blir konsekvenserna av ett ja eller ett nej? Är detta ja bra för mig? Är detta ett taktiskt ja? Är det ett ja där bara hjärnan är med och där jag har tappat bort hjärtat?

För mig blir det där med hjärtat allt viktigare. Att det finns med i beslutet. Att jag inte fattar beslut som går på tvärs med känslan i hjärtat - och samtidigt betyder detta inte att jag är helt känslostyrd. Det handlar inte om att fatta beslut i affekt, utan snarare tvärtom, att lyssna in ytterligare en aspekt... hjärtats röst.

Min erfarenhet är att när jag fattar beslut där hjärtat inte är med, så slutar det sällan bra. Att säga ja till något för att jag blir smickrad av någons uppmärksamhet, är till exempel en riktigt dålig beslutsgrund för mig.

Samma sak är när nej kommer från fel källa. När jag säger nej för att jag är känslostyrd. När jag säger nej för att jag är sur eller sårad. Sådana nej är ofta förhastade, ibland rent av naiva - och ibland svåra att ta tillbaka.

När det gäller sex och närhet tror jag att det är väldigt viktigt att göra sig bekant med det där gränslandet. Att känna i vilken man jag är beredd att tänja mina gränser... och att i såfall göra det medvetet. Att också känna in var de definitiva jaen och nejen finns. Det är svårt att komma efteråt och säga: Jag ville egentligen (inte).

För somliga är det svårare att säga ja än nej. För mig är det oftast tvärtom. Det svåra är att säga ja till mig och nej till andra. Rädslan för att bli övergiven ligger och lurar i vassen. Nu vet jag att den enda jag verkligen inte ska lämna i sticket är jag själv.
Så jag tränar på ett säga som det är. Och låter hjärtat vara med.


Jag deltar i bloggutmaningen #blogg100. Detta är dag 82.

Related

YouTube 7705443828401739564

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Det gäller att ha en inre säkerhet och veta vad jag vill. Om andras önskemål eller frågor passar in på mina intentioner och dessutom passar i tid, då kan jag säga ja till andra. Om något inte passar så skall jag säga nej. Detta är svårt om man som jag gärna vill vara positiv och stödja andra. Det gäller att skaffa och ständigt vidmakthålla sina inre prioriteringar. Det gäller ju dagligen i relation, med vänner, på jobbet etc

    För en man som jag är denna aspekt applicerad på sex dubbelt utmanande. Som man "tror jag" att min kvinna förväntar sig att jag ständigt skall vara beredd till sex med henne. Så är det naturligtvis inte. Jag får reda på det och hon får reda på det genom vår dialog. Ibland säger hon nej till mina inviter, ibland säger jag nej till hennes. Det innebär att då vi båda är intresserade och kåta på varandra blir himmelskt bra. Och då jag är kåt och hon inte vill berättar jag för henne att då onanerar jag. Första gången jag sa det var det pinsamt och skämmigt. Nu funkar det! Då får jag ofatast budskapet "Tänk på mig så blir det skönare!"

    SvaraRadera
  2. charlotterudenstam18 april 2013 10:43

    Du sätter fingret på något viktigt Hans-Erik... så viktigt att våga fullfölja också sina nej... och ja <3

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item