charlottecronquist

Vad händer i dig när du tar emot ett nej?

Hon står där framför mig och säger nej. Jag känner en skälvning gå genom min kropp. En skälvning av obehag, en skälvning som går f...




Hon står där framför mig och säger nej. Jag känner en skälvning gå genom min kropp.
En skälvning av obehag, en skälvning som går från huvudet och rinner neråt genom kroppen.
Uppe i huvudet dunkar den ganska hårt, den ropar ”du är avvisad”, men ju längre ner i kroppen skälvningen får gå, desto lugnare blir den.
När den glider ut ur min kropp, ut på golvet och ner i marken har känslan lämnat mig. Jag är åter lugn. Jag är åter tillbaka i mig själv. Jag har tillåtit känslan att finnas där, utan att agera på den, och sett hur den rädsla som automatiskt sätter igång i mig när jag får ett nej, långsamt ersätts av ett lugn, när jag tillåter energin att gå igenom mig och släpper taget om den.


Ett av mina livsmönster har varit: Om jag får bekräftelse så finns jag. Om andra gillar mig så finns jag. Om jag är duktig så har jag rätt att bli älskad.

Det är några av skälen till att nej har känts så svårt för mig. Både att ta emot nej och att själv säga nej. För när jag själv säger nej, tror jag att jag skapar samma rädsla att dö som jag själv ibland går igenom av ett nej. Jag tar ansvar för den andres förmodade känslor.

I många år har jag tränat på att skilja mellan sak och person, på att se att någons nej till mig, är ett ja till dem själva, eller att ett nej är ett nej till mig och att det är okej. Att jag kan leva gott både om någon hatar mig eller inte bryr sig om mig.

Jag har gått från att låta mig definieras av andra, till att välja själv. Det är jag som avgör om jag är okej, inte någon annan.

Men fortfarande känns nejen och ibland känns de mer än tidigare. Det är som att jag verkligen känner den här processen som jag beskriver i ingressen. Det är som att jag igen och igen behöver låta rädslan som sköljer igenom mig vid ett nej ha sitt förlopp. Träningen är att bara låta det ske. Att våga känna mig avvisad, orättvist behandlad, förlöjligad, fel, dum, på fel plats, värdelös, pinsam eller vad det kan vara som just detta nej triggar igång hos mig. För olika personer, triggar olika saker i mig. Och det blir rätt intressant att tyst bevittna det.

Ganska nyligen kände jag hur ett nej ledde till att en massa ord stockade sig i halsen. Jag ville så gärna förklara mig, för att personen skulle förstå min sida av saken. Men så valde jag att bara ta emot nejet. Att känna det. Att tillåta mig att känna mig att vara hyfsat bekväm med den obekväma känslan.

Att få feedback kan ge upphov till en massa känslor och beteenden. Jag kan hamna på olika nivåer i feedbacktrappan. På en lägsta förkastar jag feedbacken, på mellannivåer vill jag förvara mig eller förklara mig och högst upp tillåter jag mig att förstå vad den andre säger. (Och så studsar jag upp och ner i trappen, lite beroende på situation.)
Men det är rätt skönt att bara säga: Tack. Att jag själv tar hand om de känslor det som känns som ett nej ger upphov till inuti mig. Det har ju sällan så mycket att göra med den person jag möter.

Ju bättre jag blir på att ta emot ett nej … och inse att bakom hens nej finns ett ja till hen själv… desto lättare blir det också för mig att säga nej… för att ge plats för mitt ja till mig själv.

Det ska bli spännande att se vilket mitt nästa nej ska bli … alltså, vilka ja till mig själv jag behöver? Det kan vara ett litet vardags-ja till mig själv, eller det kan vara något mycket större.

När säger du ja till dig själv? 
Hur hanterar du andras nej?



Jag är en del av #blogg100. Detta är dag 49.

Charlotte Rudenstam är inspiratör, författare och coach med inriktning på relationer och sexualitet.

Related

relationer 7694963795037751794

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Dorotea Pettersson18 april 2014 kl. 10:37

    För mig beror det väldigt på vem det är som säger nej. Är det någon väldigt nära så kan jag känna mig ledsen och känna att jag inte är omtyckt men annars är jag nog rätt bra på att ta emot det. Själv säger jag nej där det verkligen behövs.

    SvaraRadera
  2. Har absolut inga problem med att säga nej när min kropp, min magkänsla säger nej. Nej är för mig ett sunt ord. Har svårt för att sätta mig in i ovanstående text. Känner inte igen mig.

    SvaraRadera
  3. charlotterudenstam20 april 2014 kl. 13:31

    Så olika det kan vara Kerstin, och så bra att det är olika. Jag har många erfarenheter av att ha svårt att säga nej och jag möter många - även klienter - för vilka det är en jätteutmaning. Grattis till dig <3

    SvaraRadera
  4. charlotterudenstam20 april 2014 kl. 13:32

    Jag har lärt mig efterhand att säga nej när det behövs och vara tydligare. Och jag håller helt med att nej från dem jag älskar är svårare än andra. Olika människor har olika utmaningar. Allt gott <3

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

prenumerera

100%-podden

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

item