charlotterudenstam

Närvarofest med Byron Katie

Hon sitter framme på scenen på Chinateatern och ser spröd och kraftfull ut på en och samma gång. Utan att säga ett ord äger Byron Ka...



Hon sitter framme på scenen på Chinateatern och ser spröd och kraftfull ut på en och samma gång.
Utan att säga ett ord äger Byron Katie scenen, äger hon rummet och vi är runt 600 personer som är beredda att pröva ”The Work”.
– Så om du säger att du älskar mig, vad har det med mig att göra? Ingenting.
Hennes ord är enkla och självklara och stämmer samtidigt till eftertanke.

Jag säger ofta ”Vad andra tycker om mig har jag inte med att göra”. För mig är det sant, och ändå är det så ofta som jag bryr mig. Det är så lätt att fastna i att vilja bli gillad av andra. Det är så lätt att ge makten över hur jag känner mig till andra. Eller, som Byron Katie kanske skulle uttrycka det: Det är så lätt att ge över makten till mina tankar.
Om jag förstår Byron Katie rätt är livet egentligen ganska okomplicerat. Jag existerar just nu och allt annat är bara tankar. Det som hände igår, är nu bara bilder i huvudet. Det finns inte längre.
– Om du skulle ta alla tankar och samla dem i en korg, vad skulle du se? Just det, ingenting, det är precis vad tankarna är, de är något du skapar i ditt huvud och som inte finns.
Och ändå låter de allra flesta människor ofta, mig själv inkluderad, låta mina tankar bestämma hur jag ska känna mig, eller min världsbild.
När jag vill att andra ska bekräfta mig, eller göra som jag vill, så kan jag å ena sidan se det som att jag ger dem makt över mitt liv. ”Om du inte gillar mig, så känner jag mig dålig”, men å andra sidan så kan jag se det som att mina tankar och idéer styr mitt liv och hur jag mår.
Under den här dagen på Chinateatern får vi alla fylla i ett ”The Work-blad”, där vi får meditera kring en händelse där vi känt oss arga på någon, dömt någon, eller haft något slags starka synpunkter på någon annan. Vi får känna in hur vi kände oss den gången, vad vi hade önskat att den andra skulle ha gjort, vilka behov vi hade då, hur vi såg på den andre och vad vi aldrig vill uppleva igen. Vi förflyttas liksom i tiden till ett tillfälle då vi var fyllda av starka känslor kring något … och så, tittar vi på det i dag och ställer oss frågorna:
Är det sant?
Kan jag vara helt säker på att det är sant?
Vad händer om jag tror på den tanken?
Vem skulle jag vara utan den tanken?
Och … tre tänkbara vändningar av de egna tankarna.

Några modiga människor går upp på scenen och går igenom The Work med Byron Katie och tillsammans söker de sanningen, de söker sig bortom tankarna och idéerna och till nuet. Samtliga får komma i kontakt med delar av sig själva som till synes kan vara mindre smickrande, men som ökar förståelsen för dem själva och som gör att de kan omvärdera den scen de valt att minnas och se sin egen roll i det som hände. När de går ner från scenen ser de lättare ut, det nästan glittrar om dem och det är som att de ser fram emot nästa gång det känns jobbigt… för då kan det vara dags att plocka fram ännu ett The Work-blad och göra en incheckning.
­– The Work handlar om att om och om igen göra arbetsbladen, reflektera, komma till stillhet och se sig själv. Det är en praktik, och en förmåga man tränar upp, det går inte över en dag.
Det är så lätt att ge andra skulden för misslyckanden och rädslor. Det är så lätt att ge andra skulden för hur vi känner oss själva. Det är så lätt att ge andra cred för vår lycka. Men allt händer inom oss själva. Och hur ska vi kunna kräva av andra att de ska förstå oss, när vi ofta har svårt att förstå oss själva?

Tänk dig följande scen:
Jag är arg på Bella för att hon aldrig lyssnar på mig. Jag höjer rösten och skriker till henne: Du måste lära dig att lyssna på mig, jag känner mig kränkt av att du inte lyssnar. Du är helt hopplös.
Bella svarar med att lämna rummet och jag kastar en bok på den stängda dörren och tänker att jag aldrig mer vill ha att göra med Bella.
Om jag börjar bena ut det här.
Byron Katies metod går ut på att jag först fyller i det arbetsbladet med sex frågor, och sedan går igenom frågorna metodiskt, genom att svara på de fyra frågorna som börjar med: Är det sant?
– Du ska lyssna inåt och höra efter vilket svar som är sant för dig och det finns bara två svar: Ja eller nej. Inte en massa förklaringar, inga kansken. Bara ja eller nej.

Är det sant att Bella aldrig lyssnar på mig?
Nej (Jag inser att det är en generalisering och att det finns tillfällen då hon har lyssnat.)
Hur känns det om jag tror på tanken att Bella aldrig lyssnar på mig?
Jag känner mig ledsen, kränkt, osedd, ignorerad.
Hur skulle det kännas utan den tanken?
Hm, jag skulle känna mig fri, jag skulle känna mig glad, eller kanske neutral.
Sedan kan jag gå vidare på fråga efter fråga, för att se min roll i händelseförloppet. I den här situationen är det ganska lätt att se att det faktiskt är jag som beter mig aggressivt genom att skrika åt henne och anklaga henne. Vad gör det då med mig? Kanske är det till och med så att jag är precis det som jag anklagar henne för att vara?
Det är så mönstren sakta men säkert friläggs och den som arbetar med The Work får en klarare bild av sitt eget beteende och så småningom kan komma fram till ett synsätt.
Uttryckt på ett annat sätt:
– Om du kan välja mellan att jag älskar dig, eller att du älskar dig, vilket väljer du?

Det är så lätt att ge andra skulden får mina misslyckanden eller mina rädslor. Det är så lätt att tänka vad andra borde eller inte borde göra i förhållande till mig. Men hur ska jag överhuvudtaget kunna ha några idéer om vad som händer i andras huvuden, eller ta ansvar för hur andra agerar, eller, för den delen, att ta åt mig av vad som andra gör?

Det är som att Byron Katie, igen och igen för oss tillbaka till här och nu, in i oss själva, till det som är, bortom våra egon, bortom våra personligheter, bortom våra krav på oss själva och andra.
– Det är tankarna vi identifierar oss som skapar lidande, säger Byron Katie. När vi inte längre tror på tankarna så dör de.

Det är här någonstans det blir så himla spännande. Jag brukar fråga mina klienter om de tror på sina tankar. Många säger att de gör det. Men vad händer om vi släpper dem? Vad händer om vi inser att tankarna för oss från nuet, det enda som vi med säkerhet vet är verkligt? Vad händer om vi slipper känna skuld över något som redan hänt?
– Om du inte känner frid, befinner du dig i framtiden, eller i det som redan varit, säger Byron Katie.

Min erfarenhet är att svaret på den frågan är: Fri.




Related

världen 7487143130833187329

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

webbkurser

100%-podden

coaching

donera till 100%

"Jag vill fortsätta att sprida kärlek i världen! Ett sätt är genom 100%-podden. Om du vill höra fler avsnitt kan du bidra till podden genom att donera 100 kr eller valfritt belopp. Du gör detta via knappen nedan. Tillsammans kan vi låta fler 100%-are sprida klokskap och inspiration!"

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item