charlotterudenstam

Veckokrönika: Nu har jag slutat vara en nyttig idiot.


Hur många gånger i livet har jag varit en nyttig idiot, som har tillåtit mig att utnyttjas på olika sätt, som naivt trott gott om människor, som inte velat göra andra besvikna och som har tillåtit att de har dragit nytta av mig?
Hur många gånger har jag gjort det för att känna mig sedd och älskad?


Vad är det för blind spot som har gjort att jag har tillåtit människor att manipulera mig? Jag tror det viktigaste är min önskan att vara en del av gemenskapen. En längtan efter att bli älskad. En idé som säger: Bara jag försöker tillräckligt mycket, bara jag ger tillräckligt mycket, bara jag... så kommer jag att få vara med och leka.

Detta har jag på olika sätt fortsatt med trots att somliga i min omgivning stått med stora varningstrianglar eller stoppskyltar runt mig och sagt: Detta är inte bra för dig. Inte så sällan ha jag ignorerat varningarna, jag har stolt och envist sagt: Jag vet mitt eget bästa. Kom inte med pekpinnar till mig. Jag klarar mig själv.

En av de saker jag inte lyckades se var att en del av det jag såg som pekpinnar och dömanden, i själva verket var uttryck för omtanke och kärlek. ”Charlotte, ska du verkligen göra detta?”

Genom livet har jag återkommande känt mig som en ensam särling. Jag har trott att jag varit svår att tycka om. Jag har trott att jag hela tiden måste förtjäna kärlek. Jag har inbillat mig att jag inte duger som jag är ... och det har skapat en slags sårbarhet som tyvärr vid flera tillfällen gjort mig till en nyttig idiot. Något som ibland kostat mig väldigt mycket.

I detta finns också en rädsla för att människor ska bli besvikna på mig, inte tro på mina goda avsikter och jag har inför mig själv försökt bevisa mig – och inte sällan min kärlek – genom att i vissa stycken bli näst intill självutplånande. Det är som att jag har haft svårt att inse att det ibland finns människor som är manipulativa – beräknande eller inte – och att det finns sådana som det är viktigt att säga nej till. Eller snarare, säga nej, inte till människan, utan den tjänst de ber mig om.

Ibland har blåögdheten blivit extra stark när jag varit passionerat förälskad, och jag har gått med på nästan vad som helst, för att bevisa min kärlek till mannen i fråga. Just det har kostat mig femsiffriga belopp. Förhoppningsvis har jag lärt mig den läxan.

Det blir allt lättare för mig att inte först se till den andres behov, utan att först se mina egna. Då blir det lättare att sätta gränser, då blir det lättare att säga tydliga ja och nej. Då blir det lättare att leva med och i mig själv.

Det som håller på att ske är att jag allt mer ser mig liksom inifrån, att jag ser världen inifrån och ut och att jag kan fatta vettigare beslut, från en grundkänsla av egenvärde. Det är inte längre andra som bevisar mitt värde. Tidigare såg jag världen mer utifrån och in och det var andra som bestämde om jag var okej eller inte. Då var det verkligen lätt att falla för manipulerande resonemang eller blickar.

Så jag hoppas att jag sagt ett vänligt men bestämt nej till den nyttiga idioten i mig. Att jag mer noga väljer mina ja och nej.

En klassiker för mig som skribent och författare är följande typ av frågor:
”Charlotte, jag har ett fantastiskt levnadsöde som kan bli en bästsäljande bok. Men jag kan inte skriva. Vi kan väl skriva den tillsammans och dela på vinsten?”.
Numera svarar jag:
”Är du medveten om att du ber mig jobba gratis? Om du tror på ditt bokprojekt får du visa det genom att avlöna mig för jobbet...”



Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer

Vill du också sluta vara en nyttig idiot? Gå onlinekursen "Släpp skammen" eller "Ta makten" så ökar du din självkänsla och börjar inse att du är värdefull som du är!

Related

veckokrönika 4915499695100611302

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Heja heja! Så klart du duger som den du är. Det gör vi alla. Finns ingen som är så bra på att vara Charlotte som du, så klart. Men förstår dina spöken och vi är många som slåss mot de där tankarna som trycker ner oss. Mycket bra replik på slutet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är skönt att vara där jag är i dag... men ibland kan jag känna mig gråtfärdig när jag tittar på mig själv i backspegeln.
      Ja, underbart att ha ett relevant svar i bakfickan. Ha en fin dag Anna.

      Radera
  2. Precis så Charlotte! Precis så!
    Tack för fina påminnelsen till oss alla om att vi har samma val. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur, det som är så lätt att glömma bort... valmöjligheten <3

      Radera
  3. *asgarv*

    Ska kanske ta en dust med min inre nyttiga idiot... :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske det är en del av dig att leka med? Kram <3

      Radera
  4. Ja, men så bra! Vi låter oss manipuleras allt för ofta tror jag. Jag älskar ditt svar till personen som inte kan skriva. Kanon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dorotea, det finns tyvärr många tillfällen jag varit en nyttig idiot innan jag kommit på ett bra sätt att svara på det. Ibland när någon lägger sitt huvud på sned och säger: "Du måste rädda mig"-typ, så har jag tidigare haft svårt att motså...

      Radera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item