Riddaren ville ha en oskuld

Jag söker på forskning och sexualitet och finner en avhandling som heter Mandom och mödom. Sexualitet, homosocialitet och aristokratisk identitet på det senmedeltida Island. Mannen bakom avhandlingen är historikern Henric Bagerius. Han medger att det inte varit alldeles enkelt att forska om sexualitet för nästan tusen år sedan. Nu har jag bara läst pressmeddelandet - och jag nöjer mig med det - men jag konstaterar ändå att ränderna tycks vara svåra att få bort.
Riddaren ville ha en oskuld till hustru, för att garantera att äldste sonen, tillika arvingen, verkligen var hans eget kött och blod. Sexualiteten beskrivs som en kamp, där mannen erövrar kvinnan.
Läs och tyck till. Hur långt har vi kommit i dag? Finns det samhällen eller kulturer som fortfarande präglas av en liknande syn på sex?

Sexualitet under senmedeltiden

2009-06-01

Pressmeddelande från

Göteborgs universitet

Vad är mer privat än sexualitet? Och vad kan vara mer politiskt? Sexualiteten har alltid använts för politiska syften, och det finns många exempel på historiska förändringar där politiska och sexuella maktstrategier har växelverkat. I sin avhandling undersöker historikern Henric Bagerius relationen mellan politik och sexualitet i det isländska samhället under senmedeltiden. Resultaten av hans forskning visar att sexualiteten ofta utnyttjades för att markera gränser av olika slag: mellan det höviska och det simpla, det mänskliga och det monstruösa, det manliga och det kvinnliga.

När den politiska makteliten på Island ombildades mot 1200-talets slut och med tiden utvecklade en starkare aristokratisk identitet, förändrades också elitens sexuella tankemönster.

Att lyfta fram och tydliggöra vissa sexuella normer blev ett sätt att definiera den egna gruppen. Det framgår särskilt av många riddarromaner som skrevs på det senmedeltida Island. Sexuell självkontroll var avgörande för om en man uppfattades som hövisk eller inte. En sann riddare lät inte begären ta överhanden. Det skilde honom från hedningar, bärsärkar och trälar som i riddarromanerna sällan kan kontrollera sin åtrå.

Under senmedeltiden växte också elitens intresse för jungfrudomen. En aristokrat som ville vara säker på sitt faderskap till äldste sonen valde en hustru som var jungfru. Men elitens förhållande till jungfrudomen var kluvet. Den både lockade och skrämde. Jungfrun beundrades för sin kyskhet och sina rena tankar. Hon hade kvar en oskuldsfullhet som andra kvinnor hade förlorat.

Samtidigt ansågs jungfrun sakna egentliga erfarenheter av att vara kvinna. Hon hade inte upplevt ett samlag och visste därför inte vad det innebar att vara hustru och att bli mor. Det gjorde det svårare för henne att tygla sina sexuella begär och stå emot män som ville beröva henne oskulden. På så vis var hon en källa till djup oro.

Att studera senmedeltida sexualitet är en utmaning, skriver Henric Bagerius i sin avhandling. Det tvingar oss att för ett ögonblick överge vår tids föreställningar om sex som ett samspel mellan människor, som något ömsesidigt.

I de isländska riddarromanerna avtecknar sig samlaget tydligast som en handling utförd av en människa mot en annan. Ofta förekommer våld och förödmjukelser. Våldtäktsscener görs till romantiska äventyr som slutar i lyckliga äktenskap.

När riddaren har samlag med en jungfru gör han sig till ägare av hennes kropp, och därefter tillhör hon honom och ingen annan. Könsakten skapar med andra ord en hierarkisk ordning mellan könen. Det är en handling som gör riddaren till man och jungfrun till kvinna.

Avhandlingens titel: Mandom och mödom. Sexualitet, homosocialitet och aristokratisk identitet på det senmedeltida Island.

Det här hittade jag för övrigt på forskning.se - du kan ju också kolla upp den webbplatsen.