Goda grannar - annorlunda äktenskap

Vill du vara en god grann till din partner?

Skulle din relation bli lyckligare av lite distans? Kolla hur Gabrille och Jan återfann sin gemensamma lycka.

Jag minns en sång från 1970-talet som hette Living next door to Alice det var Smokie som sjöng den rätt sentimentala låten om grannpojken som suktat efter grannflickan ända sedan blöjstadiet: 'Cos for twenty-four years
I've been living next door to Alice.
Twenty-four years just waiting for a chance,
To tell her how I feel, and maybe get a second glance,
Now I've got to get used to not living next door to Alice...
Och nu försvann hon alltså, Alice, till sitt eget liv och han vet när han sjunger sången att han aldrig kommer att få henne.
Men tänk om det istället varit så att grannen varit din partner? I en artikel i the Mail berättar Jan och Gabrielle Henning om hur de räddade sitt långa äktenskap (De har varit gifta sedan 1973). De blev helt enkelt grannar istället för att bo ihop. Och så har de levt under hela 2000-talet.
Tänk dig själv om du är den typ av person som retar dig på saker hos din partner. Strumpor som ligger här och var, saker han eller hon lämnar framme, den klämda kaviartuben, snarkandet, att sällan komma i tid, rökning inomhus, eller vad det nu kan vara. Och tänk om det samtidigt finns en massa kärlek som liksom dränks i vardagsgnäll och eller när paret går och retar sig på saker hos varandra. Då kanske detta är en bra lösning.
När Alexander och jag gifte oss levde vi i olika städer det första halvåret. Det var något Försäkringskassan hade svårt att förstå. Gifta och särbos fanns inte med i deras standardformulär. Att bo med 60 mils avstånd - och vara passionerat förälskad - var en spännande drog. När vi väl träffades försummade vi inte en minut. (Och det var underbart att äntligen få flytta samman och bilda ett gemensamt hem och det är en helt annan historia).
När vi jobbar som relationscoacher möter vi människor där livet och ibland samlivet har gått i stå. Där människor känner att de inte har någon egen vrå i hemmet. Ibland blir lösningen separata sovrum... dit partnern kan bjudas in.
Gabrielle och Jan gick alltså ett steg längre. De blev grannar. Då upptäckte de hur olika de var. Medan Jans hem är minimalistiskt är Gabrielles överlastat. Där han är lite av enstöring har hon ofta gäster. De äter ofta frukost tillsammans, bjuder varandra på luncher och - antar jag, fast det står inte explicit - har då och då sex.
Jag glömde säga en sak. Detta engelska par är lyckligt nu. De hade en allvarlig kris för drygt tio år sedan, som lika gärna hade kunnat leda till skilsmässa. Detta var deras lösning. Vill du läsa deras egna berättelser, följ länken högre upp i inlägget.
Hur nära din partner vill du bo?