Nya inre ord

Vilka ord, vilka berättelser, vilka tankar finns inuti en människa? Hur tar de sig ut, hur når de pappret, hur tas de mot av världen, är de motsträviga eller kommer de som störtfloder.

Det kan vara på massor av sätt. En gång flödar orden. Andra gånger trilskas de. Någon gång råder tystnad. Andra gånger så finns de som en känsla där inne i hjärtat, men vill liksom inte lämna det trygga inre rummet.

Härom dagen träffades vi igen. Ett gäng kvinnor i en lite annan konstellation än förra gången och med Adina Ståhle och mig som ledsagare och återkopplare.

Det är verkligen en ynnest att få ta del av andras ord.

Där fanns en berättelse som bilden verkligen inte ger rättvisa, men som jag ändå kan le lite åt. Det var en novell som började med en närbild på en fluga som tar sig in i en näsborre. Vi hör en röst som kommenterar flugans göromål inne i en kropp. Men än så länge vet vi inte vem kroppen tillhör, vem det är som talar och var vi befinner oss. Långsamt zoomas bilden ut och vi ser en liten flicka som bevistar en likvaka. Det är hon som fascineras så av flugan i den döda kvinnans näsa. (Kanske hon i sin fantasi hade kunnat förvandla sig till en sådan?) Jag sitter där i rummet, fascineras av berättelsen, av hur den är berättad, av att jag sakta men säkert förstår var jag befinner mig. Så läckert!

Där fanns andra berättelser också. En halsduk som får ett eget liv, som frigör sig från ägaren och tas i besittning av en annan person. Där finns den kinesiska pojken vars svenska mamma har bestämt sig för att flytta hem och där den enda trösten för pojken (som absolut vill stanna i Kina) är en semla! Och där finns mannen som vankar runt i staden, på väg bort från huset och till vännerna som han ska spela boule med.

I en övning fick deltagarna ge sig ut från det trygga högkvarteret och uppgiften var att porträttera en människa på stan. Jag fick se en dam som varit gift i alla sina år med sin Frank och därmed var frankofil. Dessa fyndiga ordlekar! Så spännande att följa andras iakttagelser, vilka detaljer de lägger märke till.

Den här gången hade deltagarna med sig egna texter. Jag kan ännu inte avgöra i vilken mån de avspeglar deras personligheter, men jag kan säga så mycket som: Rikedom. Denna gången mötte vi en begynnande bloggare, en blivande crazyromanskrivare, en föreläsare och en manusförfattare. Alla med sina helt egna tilltal.

Min mamma skulle kanske ha sagt: Det är beviljat! Alltså, jag känner mig så privilegierad som får vistas bland dessa ord! Nästa gång ses vi den 23 mars. Du kanske också vill dela med dig av dina inre ord då?