Film: Your mind is bigger than all the supermarkets in the world

Jag har just sett Your Mind is Bigger than all the Supermarkets in the World på Panora i Malmö.

En meditativ film.

E n m e d i t a t i v f i l m.

Ser du den får du chansen att bland annat möta din egen rastlöshet och att se att det finns rörelse i det till synes stillastående.



Cecilia Neant Falk står framför oss på Panora. Vi ska strax se hennes film som handlar om att vårt sinne är större än alla snabbköp i världen. Hon ber oss ta med i beräkningen att det är en meditativ film, att den handlar om närvaro och medvetenhet och att en av tankarna är att vi ska stanna kvar i rummet, inte förflyttas in i filmens värld. Hon sa också att det inte är en traditionell film.

Jag var förvarnad på det. Jag har sett recensioner av filmen (som hon senare berättade att hon fått tjata sig till) där de talar om extremt långsamt tempo. Och det är det. Och det är värt det.

Som hon själv beskriver det både i och efter filmen började det med en depression för fem år sedan och ett sökande efter något djupare. Då fann hon ett meditationsställe (Nilambe buddhist meditation centre) på Sri Lanka, där de erbjuder 10 dagar långa vispassanameditationer. Och där föddes idén om att göra film om det.

– Jag är influerad av Derek Jarmans Blue, en film som bara visar en blå färg och där ljudet beskriver hans tankar och dagboksanteckningar kring det faktum att han först fick HIV, sedan aids och sedan var döende, berättar Cecilia Neant Falk.

En annan inspiration var också Andy Warhols berömda 8 timmarsfilm om Empire State Building. Rörelsen i filmen är solens väg över himlavalvet. Typ.


Då vet du vilken tradition hon verkar i. Filmen har tre bilder. En skog, som ska symbolisera människan och hennes beroende av andra människor, ett berg, som ska symbolisera meditation och så en trädgård, som jag inte riktigt minns vad den ska symbolisera.

En skog alltså. En skog på Sri Lanka. En fast kamera. Först ser det ut som ingenting händer i bilden. Efter ett tag börjar jag upptäcka rörelse. Vinden skapar rörelse. Träd möts och skiljs åt.
I den första bilden börjar ett samtal mellan filmaren och meditationsläraren Upul Nishanta Gamage. Det första de pratar om är rastlöshet. Det rastlösa samhället vi lever i. Jag tittar på skogen. Jag andas ner i magen. Jag hör meditationslärarens röst. Jag är i skogen. Jag hör orden. Jag hör budskapet. Jag är i meditation. Typ.

Det är en väldigt intressant upplevelse att sitta och titta på något till synes stillastående som börjar få liv. Jag tänker att sitter jag stilla och mediterar i ett landskap så kommer jag, om jag har tålamod nog, att upptäcka rörelsen. Det lockar mig.

Den här filmen är verkligen ingen traditionell film. Det är en meditation. Den är stilla i ordets bemärkelse. Den är också liv. Märklig paradox.

Försök att se den. Det är värt besväret.
Så här tyckte DN:s recensent.