charlottecronquist

Skolan nu och då.

Jag gick i skolan på 1970-talet. Skolan var väldigt ifrågasatt då. Man pratade om hur slapp skolan var. Hur dålig disciplinen var. Hur lite ...



Jag gick i skolan på 1970-talet.
Skolan var väldigt ifrågasatt då.
Man pratade om hur slapp skolan var.
Hur dålig disciplinen var.
Hur lite barn och ungdomar lärde sig.
Hur knäpp läroplanen var.
Har du hört den förut?


Vad får du för associationer när du ser den här bilden från 1973?


Scenen är Stellas klassrum på Dammfriskolan. De är de sista minuterna innan klassen skingras för vinden. Ett litet gäng har gått i samma klass i nio år, men just denna klass bildades av ungdomar från tre skolor när sjuan startade.
Ljudet är nästan öronbedövande. Framme vid katedern står Stellas gulliga fråken Camilla och gråter. Hon kommer att sakna dem alla. En del har sin uppmärksamhet mot det som pågår framme vid katedern. Men de allra flesta inte. Det var några månader sedan jag var här förra gången. Då var det skollördag. Och trots att bara drygt halva klassen närvarade då, så var ljudnivån ungefär densamma.
Maja, Albert och jag tittade på varandra och sa: Hur är det möjligt att lära sig något i den här miljön?
Och ändå är detta bara en orättvis ögonblicksbild. För Stella har lyckats lära sig en väldig massa på skolan. Det finns bra lärare. Många av dem ser sina elever och brinner för sitt yrke.
Jag brukar höra så mycket skit om skolan. Jag har gjort det i alla år. Min erfarenhet är att det har blivit bättre. Jag tror att många talar om skolan utan att ta reda på hur det är nu. Att de talar om sina erfarenheter av skolan som kan ligga långt, långt bort.
Jag minns när jag var som Stella.
Jag hade gått i en klass där normen var att skita i skolan. Det var en svår sits för mig, som gillade skolan, gillade att lära mig och lyckades bra. Det i sig var mobbningsgrundande!
Jag längtade till gymnasiet, till att gå i en klass där folk brydde sig. Där hamnade jag också och det var himmelriket för mig. I Stellas klass var det mer komplext. Det var ett gäng som verkligen brydde sig, där MVG var normen och VG en besvikelse. Och så var det rätt många där allt över IG kändes som positivt.
Men vill man, så verkar det gå. Det var möjligt att lära sig på 1970-talet och det är möjligt nu.
Den stora skillnaden, sett ur mitt perspektiv, är att eleven verkligen står i centrum i dag. Och att det går att få vuxna i skolan att lyssna.
Bara detta att det var eleverna som ägde skolavslutningen (även om de vuxna satte ramarna). Ett av inslagen var en sång lärarna skrivit, på 34:ans melodi, som handlade om niorna. Den var oerhört kärleksfull. Jag ser mer av den där kärleken nu, än på mitt sjuttiotal.
Detta inlägg är givetvis helt objektivt ;)

PS: Kan du pricka in mig på bilden från Jonsboskolan?

Related

skola 1112134171098678432

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

prenumerera

100%-podden

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

item