Mundekulla.

Bilden har jag lånat från Mundekullas hemsida.

Nu har jag förlorat min Mundekullaoskuld.

Jag har varit med om en massa vackra, intensiva och givande upplevelser.

Ljusvandring i natten, sound healing, kvinnocirklar, Susanne Häll.

Bara som exempel.

Fast först vill jag skriva lite om själva stället.

Jag vill säga som det är. Min bild av vad Mundekulla står för var vag innan jag kom dit. Jag tänkte mig att det var en av dessa kursgårdar i Ängsbackas, Baravaras eller Skeppsuddens anda. 

Och ja, visst är den det. Det är ett av dessa ställen där människor är fira att vara sig själva, det är en fristad för kropp, själ, tanke och ande. Men jag var omedveten om det som präglar just Mundekulla. Att där finns ett djupt miljöengagemang, att skaparna, det vill säga Peter och Anne Elmberg, är så synliga, tydliga och entusiastiska för sin gemensamma skapelse. För mig förkroppsligade de Mundekulla. Det var också så spännande att se detta par, så sinsemellan olika och så kärleksfulla mot varandra. Bara genom att vara sig själva och vara precis som de är, kände jag att de symboliserade denna rätt att vara oss själva. Detta att vi alla är unika blommor på ängen, var och en med vår unika doft, vårt unika intryck.

Jag gillar Mundekulla och jag gillar att familjen Elmberg är så tydliga – med vilka de är, vad de står för och vilken vision de har. Det gör att det känns tryggt för mig att vistas där. Jag förstår ju också att Mundekulla utvecklats kraftigt de senaste åren, att när jag nu möter Mundekulla är det ett välordnat paradis jag kommer till – och jag förstår att det inte alltid har varit så. Så jag är glad att just jag fått möta Mundekulla när det prunkar!

Och jag känner att jag jättegärna själv skulle göra något just där, på Mundekulla, hålls kurs eller workshop, för att helheten känns så rätt, för att jag kan omfamna det stället står för. Eller stället. Stället och människorna står för.

Bara detta att organisationen fungerade väl. Mycket god mat och i tid. Duktiga volontärer som gjorde vad de skulle (i alla fall sett ur deltagarens perspektiv), fina rum för workshoppar och konserter, välordnat med toaletter och duschar och med möjligheter för dem som vill göra ett budghetbesök möjligheter att laga egen mat och stora ytor att sätta upp tält på. Vänliga och hjälpsamma personer i receptionen.

Tja, detta blev en liten hyllning till Mundekulla. Och nu när jag har förlorat oskulden återvänder jag gärna.!