Niqabitcher. Vad väcker det hos dig?

Filmen med de två franska studenterna som är klädda i kortkortniqab har löpt runt nätet snabbt snabbt de senaste dagarna.

De ville protestera mot det nya franska niqabförbudet.

Min vän Jenny Wenhammar experimenterade också med att bära en ”vanlig” niqab på Pågatåget tillsammans med ett gäng studiekamrater.

– Vi var före vår studie mer kritiska till niqabbärande än vi var efteråt, och såg att det finns utrymme i samhället för flera olika sätt att vara och leva, säger Jenny Wenhammar.

Vi lever i en tid av starka uttryck och mycket hat. Jag har ju en serie här på bloggen som handlar om mörkermän, min bild för trångsynthet, rädsla och hat. Och jag tycker att det är sorgligt att så många är så rädda för människan, för frihet och kärlek. Varför skulle det annars finnas så många konstiga regler om hur människor får bete sig och inte.

För ett år sedan visste jag inte vad en niqab var, jag pratade nog mer slarvigt om slöjor och burkor. Nu vet jag att niqaben är en heltäckande klädnad där personen som bär den bara har kontakt med omvärlden genom ett ”visir” vid ögonen. En person som går klädd i en niqab är följaktligen helt anonym.

Man kan ha många åsikter om niqaben och jag tycker att ingen ska tvingas bära en viss sorts kläder, oavsett om det gäller scoutuniform eller niqab. Men vem är jag att ha synpunkter på om någon verkligen vill bära ett plagg som jag inte kan tänka mig att bära?

Min stora tveksamhet till niqaben, burkor och sjalar är om kvinnor känner sig tvingade att bära den, eller om lagstiftningen eller traditionen kräver det. Då handlar det om förtryck.

Nyligen infördes en lag i Frankrike och niqabförbud, med bötesstraff som påföljd. Min ryggmärgsreflex är att säga; Bra! Men det kanske inte är så enkelt. Världen är inte svartvit. Och varför förbjuda något? Vad sänder det för signaler? Är inte risken att det underblåser hatet?

Då är det roligt med sådana som niqabitcharna i Frankrike som vågar skoja med förbudet. För en kort tid sedan gick de med heltäckt överkropp, shorts och bara ben och svarta högklcackade skor utanför olika ministerier i Paris och visade på så sätt vad de tyckte om den nya lagen.

Bakom protesten står två anonyma studenter i tjugoårsåldern.

¬– Vi frågade oss hur polisen skulle reagera på att möta kvinnor som bär burka och shorts. Att fatta beslut om hur vi ska vara klädda tycks ha blivit statens roll (som om de inte hade viktigare saker att göra), säger de i en film de lagt ut på Youtube.

Den franska lagen, som börjar gälla vid årsskiftet, nämnar inte Islam, men president Sarkozys regering säger att lagen kommer till för att skydda kvinnor från att vara tvungna att bära burka eller niqab.

Och trots att det finns mer än fem miljoner muslimer i Frankrike, sägs färre än 2000 kvinnor använda niqab.

En kvinna som ändå väljer att bära niqab kommer att få böta ungefär 1500 kr och en man som tvingar en kvinna att göra det kan få 300 000 kr i böter och dessutom fängelse. 

Jenny, bilden från hennes hemsida www.dreamroom.se

Nu till Jenny Wenhammar och hennes studiekamrater. De vill se hur omgivningen reagerade på kvinnor iklädda niqab. Jenny konstaterar att det var ganska svårt att orientera sig och gå i trappor i niqaben vilket gör att rörelserna blir mer återhållsamma.

– Samtidigt var det väldigt både tryggt och utsatt att vara bakom niqabens slöjor, många tittar och kommenterar och de kan inte se mig, men jag kan se ut hur jag vill och göra vilka miner jag vill, det känns skyddat, berättar Jenny.

Människorna de mötte var mestadels överdrivet hänsynstagande och om de kommenterade så gjorde de det utom hörhåll (de hade två observatörer i närheten). Men somliga kommenterade dem högljutt.

– En dimension var den möjliga andligheten under slöjans skyddade zon, det var lite som att vara i ett mindfullnesstempel med frihet att vara med sig själv i sina tankar, separerad från resten av världen och i den separationen samtidigt med mer utrymme att uppleva och ta in allt och alla, säger Jenny.

Hon säger att allt fler alltfler tjejer idag väljer slöjan på samma sätt som punkare valde tuppkam på sjuttiotalet. Det är en protest och ett sätt att stå stark i sin tro, oavsett tron.

¬– Det var jag och Hanna Antonsson och Frida Lindholm som gjorde studien, och vi tar inte på oss några allmängiltiga resultat utan bara vad just vi kom fram till just den dagen som vi gjorde vår niqab-utflykt. Vi hade mycket roligt och fnissade oss dubbelvikta.

Mer humor i niqab-debatten är helt klart välkommet!