Är du en fredlig krigare?

Häromdagen såg jag ett klipp som Linda Gyllenborg hade lagt ut på Facebook. Det kom från en film som jag inte har hört talas om. "Peaceful warrior". Och det var något i hennes följtext som gjorde att jag kollade klippet och själv lade ut det på min Facebook-sida.

Det klippet handlade om att vara här och nu, om att uppskatta ögonblicket, om hur mycket det finns att upptäcka bara man är uppmärksam.

Och det får mig att tänka på hur mycket vi går miste om genom att inte vara i ögonblicket, genom att tänka på det som var eller oroa oss för det som eventuellt händer i morgon.

Jag tänker också på Eckhart Tolle som vill bidra till att människor tänker mindre och är mer. För när vi tänker är vi i sinnet (engelska mind) och med hjälp av tanken kan vi skapa enorma problem. Livet kan verkligen bli hårt och tungt och orättvist och hemskt och jobbigt. Men går man tillbaka till ögonblicket. Om man prövar att bara vara, vilka bekymmer har man just du. Som Tolle brukar säga: "Problem finns bara i det förflutna och i framtiden, i nuet finns de inte".

När jag sitter och mediterar om morgnarna får jag en möjlighet att vara en betraktare. Det är som att jag både är mig själv och betraktar mig själv på en och samma gång. Och jag kan verkligen lägga märke till hur mycket tankar jag har, hur lätt det är att fastna i det förflutna eller det som ska komma. Då försöker jag bara se tankarna som moln som glider förbi och istället fästa uppmärksamheten på här och nu och när jag mediterar är det min andning.

Just nu har vi ett vackert snötäckte och flera minusgrader. Det är så oerhört vackert. Och jag njuter av skönheten runt mig. De snötyngda granarna i villaträdgårdarna, en utomhusbelysning som gnistrar i snön, att det knarrar under mina fötter när jag går i snön. Då är jag i ögonblicket, jag är här och nu.

Och tänk om du verkligen kunde göra saker i närvaro. Tänk dig att du står och duschar och verkligen är med när du gör det. Du känner vattnet smeka din hud. En av nycklarna till att känna lycka är att vara här och nu och också förundras över det vackra som omger oss. Vi lever i en magisk värld!

Klippet ovan handlar om att det är resan som är det viktigaste, inte målet. Och det är också tänkvärt. för skulle det vara en analogi med livet... så är ju slutmålet döden ... och då är det väl ett betydligt bättre alternativ att njuta av varje steg på vägen?