Ett långsamt farväl.

Hej då Bert!

Det är som att minnena dröjer sig kvar när en människa lämnat oss.

Det är som att han eller hon vill ge ett sista avtryck innan det är dags för nästa etapp på resan.

I alla fall har det varit så för mig när någon som betytt något för mig har dött.

I dag begravs min gamle vän Bert Willborg. Eller snarare, hans aska sprids för havsvindarna. Många av hans vänner kommer att träffas för en ceremoni i Stockholm och jag får vara där i tanken.

Det blir säkert vackert på många sätt – även om det är sorgligt när någon går före sin tid. (Alltså, jag och många med mig hade gärna sett Bert i livet många år till.)

Och ända sedan jag fick dödsbudet på facebook har han funnits med mig. Det är som att minnena av honom viskar i mitt öra. Gamla vänner jag inte hört av på länge, visar sig också minnas… jag talar med mamma och med pappa…

Jag mötte någon på stan som jag för en tiondels sekund trodde var Bert… innan jag mindes att han inte är med oss längre. 

… och jag får också berättelsen om hans sista tid i livet. Och jag fick veta att han hade kvar glimten i ögat ända in i slutet. Det känns väldigt Bert.

I morse smög han så klart också in i min meditation. Det ska bli spännande att se om det fortsätter även efter dagens ceremoni.

Och jag inser att jag varit med om liknande saker tidigare. Alltså att i samband med någons död så har de personerna gjort sig mer påminda än ibland på lång tid. En klasskamrat dog som tonåring. Jag ”såg” honom massor med gånger strax efter. Det hände att jag började springa efter honom… jag tror till och med att jag knackade honom på axeln och när han vände sig om var det en okänd person. Likaså var det med mormor. Jag såg henne när jag gick i hennes kvarter. Med farmor var det liksom ännu mer påtagligt, för då var jag med och plockade samman hennes hem.

Så jag gissar att jag kommer att höra viskningar av Bert hela den här dagen. Att jag kommer att plötsligt komma ihåg episoder som legat under massor av damm i mitt minnes arkiv.

Lycklig resa Bert och tack för att jag får minnas dig så mycket just nu.

död, minnen, begravning, Bert Willborg,