Igår samlades vi fjorton kvinnor i hörnan av Limhamns torg i de vackra rummen som Marie Ek Lipanovska och Jeanette Östling hyr för att me...
https://lustochliv.blogspot.com/2011/06/isch-den-sidan-av-mig-vill-jag-inte.html
Som vanligt var det Marie som höll i taktpinnen.
Gårdagens uppgift: Att lyfta fram en sida hos oss själva som vi inte gillar.
Det är så lätt att lyfta fram sidorna jag gillar. Som min förmåga till klarhet, mitt lyssnande, min kreativitet, mitt stora hjärta, min nyfikenhet, min närvaro.
Men jag har givetvis också skuggsidor, sidor av mig som jag tycker mindre om, som jag helt enkelt inte vill kännas vid eller som jag till och med är blind för.
Du kan jämföra den med den kända modellen Johari-fönster. Där det översta vänstra fönstret är min arena, det som alla vet. Det undre vänstra är min fasad, det jag vet, men helst inte vill visa andra. I det översta högre finns min omedvetenhet, alltså de sidor hos mig som andra ser, men som jag inte uppfattar själv (här kan feedback öka medvetenheten) och så det nedre högra hörnet som står för det okända, som kan vara fyllt av ännu oupptäckte guldkorn, det som ännu ligger i det undermedvetna.
Och jag tror att det jag kom åt i den här meditationen främst var det som ligger i det nedre vänstra fältet. Alltså det som jag tycker är lite jobbigt med mig själv och som jag inte vill visa upp.
Och jag mötte en arg femåring och en ilsken bebi i meditationen. Två delar av mig själv som tycker att livet är orättvist och att de inte får vad de behöver. Som stänger av delar av sig själv och anpassar sig för att få kärlek och som inte vågar ta emot den kärlek som faktiskt kommer. Två sidor som längtar efter att få bara vara och som är trötta på att prestera (ett leende från bebin eller en snäll flicka från femåringen) och vill våga känna tillit till världen.
Och att då se att de här små ilskna tjejerna inom mig då och då tar över är lite jobbigt. Det var inte helt oväntat att jag skulle möta de här bestämda damerna. Vi har kontakt då och då. Det som var jobbigt att erkänna högt var att det händer att jag spelar ut de här sidorna. Alltså jag blir den orättvisa. Jag blir den som överdriver. Jag blir den arga som projicerar ut min smärta på omgivningen (och den som brukar stå i skottgluggen är så klart Alexander. FÖRLÅT). Nu är det inte så att det händer särskilt ofta. Jag projicerar allt mindre, jag äger mina sidor allt mer själv. Men ska sanningen fram… ja, så händer det verkligen att jag både överdriver och anklagar världen för att vara orättvis (medan jag samtidigt är det själv).
Och jag har fortfarande så svårt att förstå att någon kan älska mig. Jag har fortfarande svårt att ta in kärlek. De där små tjejerna i mej tror fortfarande att jag måste förtjäna kärlek… och när jag själv inte tycker att jag förtjänar den är det som att det blir svårt att ta emot den… både från mig själv och från andra.
Den här kvällen kom massor med sidor upp på bordet. Vi kunde känna igen oss i varandra. Där fanns exempelvis kontrollbehov, skam, offermentalitet, gnällighet, presterare, oförmåga att stå upp för sig själv, sorg och smärta. Och det vi gjorde var att vi med hjälp av Maries energicoachning släppte delar av det där tunga… och tog till oss och vågade älska också de här delarna av oss själva.
Det är svårt att beskriva vad som händer inom mig och vad som hände i rummet. Vad jag kan säga var att energin fyllde rummet, ja minst hela Limhamn när vi var klara. Jag var varm i absolut hela kroppen, kände energin strömma dels från mig och dels från de andra underbara kvinnorna.
Tack för en hisnande kväll!
Charlotte, Om du visste hur mycket dina ord betyder för mig! Om du visste vad jag ser i dig! Om du visste att vi just nu håller på att förändra världen genom att återta all den kraft vi gömt undan, lindat in och förnekat. Den som ligger i vår kvinnlighet. I modet att våga älska oss själv fullt ut. Tack för ditt bidrag igår. Tack för din tillit till mig att leda. Tack för allt det ljus du sprider i din styrka och din sårbarhet. Du är helt underbar!!!! Och bara såååå vacker! Varm kärleksfull kram till dig min gudinnesyster :-)
SvaraRaderaÅ tack... jag blir nästan generad. Niger med ett leende på läpparna.
SvaraRadera