Dagens nyheter har precis kört en serie om mannen och synen på män idag. Jag läser artikeln om mannen som sexobjekt. Och det slår mig att ...
Dagens nyheter har precis kört en serie om mannen och synen på män idag. Jag läser artikeln om mannen som sexobjekt.
Och det slår mig att det är en nygammal mansroll.
Zlatan står med bar överkropp och gör reklam för ett varumärke. Alla kan se tvättbrädan på magen. Många kan börja fantisera om att ha sex med honom. Bilden utstrålar sex.
Och så blir allt fler bilder på män i dag. Dels utstrålar de sex och dels ökar kraven på utseendet. Killar stajlas, köper krämer, det har börjat bli macho att ta hand om sin kropp och visa resultaten.
Jag tänker att jag på något sätt känner igen det. Är inte den här bilden av Zlatan (och andra som han) en bild av en ung grekisk gud? Går det inte att vandra runt på muséer och titta på fantastiska skulpturer av perfekta manskroppar? Var inte manskroppen hyllad under antiken.
Jo, så är det ju. För länge länge sedan idealiserades mannen. I det gamla Grekland var det bara män som räknades. De var medborgare, till skillnad från kvinnor och slavar. Och medborgarna gillade att ha unga män – oavsett status omkring sig. Gossekärleken var utbredd och bejakad. Kanske var det till och med så att de grekiska gudaynglingarna var mer skådebröd för män än för kvinnor? (Så mycket om antikens Grekland kan jag inte).
När jag växte upp såg de flesta killar rätt sluskiga ut. Det var få som brydde sig om hur de såg ut. Och de som faktiskt gjorde det ryktades vara bögar. Det var helt enkelt omanligt att bry sig om sitt utseende. Bögigt.
Och när jag kom till Stockholm så gick det att hitta snygga killar, med snygga kläder och snygga frisyrer. Män som brydde sig om sitt yttre. Och tyvärr (för mig) var de allra flest homosexuella. Jag och en kompis brukade titta på varandra och sucka: ”Synd på så rara ärter”.
Så då i början på 1980-talet fanns det en tydlig barriär mellan riktiga killar, som såg rätt tradiga ut och så snyggingar som gillade andra killar.
Långsamt har bilden förändrats. Långsamt har killar som gillar tjejer också fått lov att bry sig om sitt utseende. Långsamt har kraven vuxit på killar att vara snygga och ta hand om sina kroppar och välja kläder och parfym med omsorg. Två sidor av samma mynt kanske?
Jag minns när min tonårsdotter häromåret kommenterade en killkompis: ”Han går på gym för att stärka sitt självförtroende.” Alltså, för den killen kanske det både var en utmaning att vara vältränad (och hoppas på publikens applåder) och något jobbigt (utan muskler ser ingen mig).
För att återgå till DN och Zlatan. Philip Warkander är modevetera vid Stockholms universitet: ”Zlatan har växt upp i en av landets mest segregerade förorter, Rosengård i Malmö. Hur påvekar det killarna som bor där och som har Zlatan som sin stora idol?
– På ett positivt sätt. De får en större social rörlighet i sina manliga roller. Att se Zlatan gå från grannhuset till att vara Dolce & Gabbana-modell gör att världen blir litet mer tillgänglig. De ser att det finns fler sätt att vara på.
Men ökar det inte pressen på män?
– Kanske, men å andra sidan har det alltid varit väldigt kravfyllt att vara man, fast på andra sätt. Därför tycker jag att man kan ta den invändningen med en nypa salt. Man kan lika gärna se hur det här skapar fler möjligheter att vara man på.”
Så då är frågan: Är det jobbigt eller skönt att ha de grekiska gudarna som ideal? Och går det att hitta sig själv utanför de objektifierande normerna?
mansroll,
sexobjekt,
Zlatan,
gossekärlek,
antikens Grekland
Det är, som jag tolkar din vinkling, såklart skönt att att fler möjligheter i min mansroll. Gud vad härligt att ha en gud som förebild (de grekiska inte Zlatan). Alla människor har alla möjligheter och nu också männen. Härligt. Det är skönt och naturligt att ta hand om sin kropp och sitt yttre och lika viktigt som att ta hand det inre.
SvaraRadera