Jag är sprängfylld av intryck efter sexsibilityfestivalen på Skeppsudden. Och det slutade i ett crescendo, med Alex ”The new tantr...
Och jag var ute i universum och svävade. Typ.
Han står framme vid scenen i Ladan på Skeppsudden. Ryktet om honom är där långt innan. Det pratas och has åsikter om denne spindelsmale man med intensiv blick.
Och när Alex Vartman står där är det enklast att se den arrogante posören, mannen som vet precis vad han ska säga, som spottar ut sina provokationer och som älskar att göra det. Även om han började med att säga att vi inte behövde tro på vad han säger, så säger han allt med hela handen. Han förmedlar en världsbild och förhoppningsvis köper vi den.
Kanske är det därför han både älskas och hatas och retar upp sinnen hos alla dem som har svårt för andra som säger sin sanning på ett utmanande sätt.
Själv tycker jag att han var underhållande och tankeväckande och det finns flera av de saker han erbjuder som jag vill pröva. Men jag lägger mig inte med pannan mot marken och slickar marken han står på. Jag köper inte hela paketet, men som sagt… det finns delar i budskapet – och i praktiken han erbjuder – som talar till både mitt hjärta och till mitt kön.
Men jag tänkte inte tala så mycket om hans budskap – som handlar om hur man kan leva ett väldigt orgasmiskt liv – mer kan du läsa på hans egna webbplatser. Jag vill berätta om min upplevelse av en av de övningar som erbjuds för den som vill gå grundkursen.
Kanske lite fakta först. Det finns inom många österländska filosofier en idé om att det finns en
kundalinikraft som ligger sovande i rotchakrat. Kundalinikraften brukar symboliseras med en orm och när kundalini väcks så ringlar sig ormen upp genom chakrana och bidrar till att individen kan öppna kronchakrat. Eller uttryckt på ett annat sätt: Får kontakt med det gudomliga.
Och det var denna kundalinikraft som skulle öppnas under workshoppen. Men för att komma dit snabbt krävs, enligt Vartman, att få bort de blockeringar som gör att kraften sover. (Han går också med på att kundalini kan väckas genom till exempel meditation och mantran, men att det tar väldigt mycket längre tid).
Och att få bort blockeringarna, att dearmorera kroppen, gör ont. Dearmoreringen kan ske både utvändigt och invändigt och det vi fick göra var en utvändig dearmorering.
Övningen hade fyra faser. I den första fasen ligger en person ner på rygg och tre-fyra andra personer trycker på punkter på kroppen som de uppfattas som blockerade. Och de trycker hårt. I andra fasen ligger personen på sidan och de andra fortsätter att trycka hårt på blockerade punkter. De ska i dessa faser trycka så hårt att personen börjar reagera, till exempel med skrik eller gråt… då börjar blockeringarna släppa.
I tredje fasen sitter personen upp och de andra drar och trycker längs ryggraden och på huvudet för att väcka kundalinikraften. Och i den sista fasen ligger personen stilla på rygg och de andra smeker kroppen lätt.
Och jag har känt att kundalini under en period inte varit så sömnigt längre. Att jag haft kontakt med kundalinikraften – men att jag verkligen ville väcka den ordentligt. Så jag sa resolut att jag ville börja i vår grupp av fem personer.
Först lade de händerna på min kropp och kände in mina blockeringar (genom att känna var de lade märke till spänningar i sin egen kropp). Och så började de trycka. Oskar, som gått Vartmans kurser, vågade klämma rejält (jag har blåmärken vid solar plexus i dag). Och det var upp till mig att säga stopp. Mitt ansvar. (Det gillar jag). Och de tryckte och det gjorde jävligt ont och jag lät det göra ont och så kom mina skrik, djupt där inifrån kom skriken och det var skönt, lite grand som att föda barn, faktiskt. Jag ville ju så gärna att något skulle hända och mitt arbete blev att sluta vilja och bara känna.
I tredje fasen satt jag upp och de tryckte på mig på olika ställen och hela kroppen började darra, jag var som en sprättbåge, det sköljde energi genom mig gång efter gång, som ett pärlband av energiorgasmer. Ibland kändes det som att all min energi var slut, men de fortsatte och det bara kom mer och mer. Jag hade ingen uppfattning om tid eller rum, jag kunde höra något skratt nära mig, men annars var jag ett med allt och kände oändlig kärlek. Jag vet att jag lät en väldig massa, men det spelade ingen som helst roll, jag var helt i min kropp och i kontakt med allt samtidigt.
Bliss.
Efteråt, när jag låg ner, och tittade upp i ansiktena på mina partners kände jag sådan oändlig kärlek till dem och de sa att mina ögon glittrade på ett nytt sätt. Och jag kände hur hela jag glittrade. En enorm känsla.
Trött var jag så klart, men trött på ett så otroligt skönt sätt. Och jag strålade av kärlek.
Någon timme senare kramade jag en kvinna som också blivit dearmorerad och vi skakade av kundalinikraft att vi nästan ramlade omkull.
Avdelningen för wow-upplevelser med andra ord!
Går det att förklara varför det kändes så bra, trots (eller på grund av) smärtan, utan att hänvisa till just kundalini? Behövs österländsk mystik för att förklara detta? (Jag uppfattade inte vad det fjärde steget var.)
SvaraRaderaDet fjärde steget är bara att ligga ner och ta emot mjuk beröring över kroppen.
SvaraRaderaOch jag vet inte om det går att förklara på något annat sätt. För mig är det okej att hänvisa till det du kallar österländsk mystik - men oavsett namn var det en häftig upplevelse. Du får gärna kalla det något annat om det känns bättre för dig. <3
Underbart skrivet ,Charlotte!
SvaraRaderaSjälv fick jag inte pröva pga att jag hade glömt t.skirten vid tältet.
För 3 år sedan, när jag knep och andades, så fick jag tydligen kundalini vågor under flera timmar och fick sen under dagen övertryck i huvudet! Jag sökte på nätet och det stod att man skulle ta en promenad för att få ut energin. Veckan efter fick jag åter övertryck, men sen har det inte inträffat. Mycket synd att man nu missade Alex,men han kommer tillbaka,så man får pröva då!
Kram
Jan-Olov
Tack för din berättelse, Charlotte!
SvaraRaderaVarsågod :)
SvaraRadera