Gästinlägg av Stella: Jag tror alla bär en mask.
Det här inlägget gjorde Stella häromdagen på sin blogg Skrivkramp . Jag tycker det är så himla bra att jag bad att få återanvända de...
Det är en naturlig egenskap tror jag. Att man formas efter omgivningen, annars skulle man bli utstött, ses som socialt efter. Man har ju olika gemensamma nämnare med olika människor. Olika saker man vill lyfta fram.
Men vissa gånger kan masken få mig att känna mig falsk, jag byter ut sig själv till en viss del och efteråt undrar jag: Vem sa det? Det var inte jag. Någon annan. Men om det inte var jag, vem var det då som sa det?
Jag tror att Masken finns där, den byter form, röst och ursprung. Det kan ge, eller har i alla fall gett mig, känslor av att inte veta vem jag är. Jag ger mig själv dubbla budskap, om inte fler, när jag ändrar åsikter och känslor beroende på vem jag umgås med. Krockar kan uppstå när olika umgängen träffas och plötsligt vet jag inte vad jag ska säga eller tycka längre.
Så bortom alla masker. Bortom alla spel. Vem är det?
Men tänk om. Tänk om man hittade någon att ta av sig masken med.
Och bara vara.