Lördagsövning: Dansa din essens.

African walk, konstverk av Kelly Brightman.

Hur många timmar sitter du om dagen? 
Framför datorn, jobbet, teven, på fiket… 
Många gissar jag. 
Vi lever i en rätt stillasittande tid. 
Och på det kan våra kroppar klaga. Förr eller senare. 


Jag minns när jag kom till Guinea Bissau i Västafrika på besök. 
Mörkret hade fallit och vi åkte genom byar med få ljuskällor. 
Förutom mörkret var det något som skilde sig väldigt mycket från mitt svenska liv. 
Det var massor med människor ute. 
Människor som gick. 
Människor som gick på bygatorna, 
människor som gick längs de skumpiga vägarna. 
Många tog sig fortfarande fram gåendes.
 Jag kan också fascineras av kenyaner som springer långlopp barfota, 
som är uppvuxna i en kultur där rörelse är naturligt 
– och kanske också av nöden tvunget. 

Jag kom till Hawaii en gång och slog på en teve 
för första gången på veckor. 
Där stod en nyhetsreporter och talade om den nya sporten ”walking”. 
Deltagare i ”walking” kunde få diplom om de gick en kilometer till affären, 
istället för att ta bilen. 
Två kontrasterande bilder. 
Och jag tror att många av oss lever på ett sätt som ligger närmare 
amerikanens än afrikanens. 
Och jag är helt övertygad om att kroppen 
föredrar rörelse framför stillastående. 
Jag är själv ingen löpare. 
Det har hittills inte varit min grej. 
Jag har gjort en del tappra försök, 
till exempel när jag hade en relation till en maratonlöpare. 
Det var visserligen rätt skönt efteråt, 
men det kompenserade inte plågan i att springa. 
Jag kom aldrig till endorfinstadiet. 
Det kan jag däremot göra när jag dansar. 
De senaste tio åren har jag befunnit mig i många sammanhang 
där dans är ett viktigt inslag. 
Jag går på kurs, men först dansar vi loss ett tag. 
Ibland har dansandet ett syfte, 
alltså att musiken ska försätta oss i olika tillstånd 
eller aktivera olika delar av kroppen, 
eller locka fram känslor till ytan. 

Så den lördagsövning jag föreslår dig i dag är att du dansar din essens.
Sätt på musik som du verkligen gillar och dansa. 
Dansa. 
Dansa. 
Dansa gärna ensam. 
Dansa precis som du vill. 
Strunta i om någon skulle tycka att du dansar fult eller konstigt. 


(Kommer genast att tänka på Skavlan förra veckan, 
där underbara Hans Rosling berättade om när han dansat en gång på Kuba 
och de andra gissade vilken neurologisk sjukdom han hade 
och att de flesta gissade på Parkinson…). 


Dansa din dans. 
Känn din andning. 
Känn din energi. 
Känn din puls. 
Dansa gärna så där en halvtimme och tillåt dig en intensiv, livsbejakande dans. 
Dansa dig svettig.
 Och stanna så till. 
Blunda. 
Känn energin som strömmar genom din kropp, 
känn din andfåddhet, 
känn svetten som pärlar 
– känn att detta är din livskraft och att du har massor av den. 
Känn att din kropp flödar när du rör dig… 
och gör dig tjänsten att röra dig lite mer som afrikanen. 
Du behöver din kropp… 
och vill väl att den ska orka med alla äventyr du vill ta med den på?