charlottecronquist

Adventsboken 9: Så tar det slut

When one door of happiness closes, another opens; but often we look so long at the closed door that we do not see the one which has be...



When one door of happiness closes, another opens; but often we look so long at the closed door that we do not see the one which has been opened for us.
Helen Keller (1880 - 1968)

Juni månad. Landskapet är så fantastiskt vackert. Trädgården är klädd i alla färger. Det är som att jag kan se dem tydligare än på länge. Kanske för att jag vet att den snart inte är min längre.
Jag tittar på de blå irisarna och bara älskar dem. Jag vandrar runt, som för att ta adjö till allt det jag skapat här. Till mina örter, till mina rosor, till mina dagliljor... och allt det andra. 
Det känns märkligt.  Jag går runt i rummen och ser spåren av mig. Snart är jag inte här längre. Kommer jag någonsin att komma tillbaka hit?

När jag är hos gestaltterapeuten förstår jag att det är verklighet. Att jag ska gå. Att beslutet finns förankrat i mig. Att jag ska lämna min make sedan 17 år. Att jag ska starta om, till ett liv där barnen kommer att bo hos mig varannan vecka. Var nu det kommer att vara.

Jag skriver ett brev till min man, ett mejl, som han inte besvarar. Jag skriver det för att vi inte längre talar med varandra om det som är. Jag skriver det för att jag känner det som att vi allihopa spelar teater när vi äter middag tillsammans. Och kanske mest av allt jag. Det är som att alla i familjen vet att snart briserar bomben. Barnen känner det på sig och bara den yngsta ställer frågor, säger: Mamma, lovar du att aldrig skilja dig från pappa? Och jag svarar att jag inte kan lova. De frågorna har jag fått från henne i ett års tid. Hon är minst och vet mest, kanske har mest kontakt med sitt inre, den kontakt som vi ofta tappar bort.

Jag sitter i bilen på väg hem. Jag har skickat ännu ett brev. Jag har tackat för hans svar. Jag skriver: Ditt hjärta har talat. 
Då ringer telefonen. Han undrar vad jag menar. Han har ju inte svarat på mina mejl. Och jag säger att han gjort det, genom att inte svara.
Han är orolig för mig. Han tycker jag ska gå till doktorn och få lyckopiller för att komma ur min depression.

Det är då det brister. Jag är kristallklar. Lugn. Och känner ett ursinne inom mig. Och jag säger lugnt att jag inte behöver några piller och att nu måste vi separera. Jag vill pröva att leva på egen hand över sommaren och känna efter om jag vill fortsätta sedan.
Efteråt känns det märkligt. Jag är hemma med barnen när han kommer hem. Vi pratar inte om det. Som om det inte har hänt. Overkligt liksom.

Jag sätter ett datum. Jag ska flytta efter midsommarhelgen. Jag har hittat en liten tvårummare i Malmö som jag kan hyra i andra hand. Jag vet ju att det inte är någon tillfällig separation. Jag vet att detta är skilsmässan. Men det är som att jag är rädd att säga det slutgiltiga och att jag samtidigt håller ett halmstrå kvar i handen. Ett mirakel kanske kan ske. Ett mirakel som för oss samman igen.

Dagarna går. Jag räknar ner. På kvällarna frågar jag när vi ska informera barnen. Tiden går. Till slut måste det sägas. Han lämnar över ansvaret för samtalet på mig. Det är ju jag som ska gå, så jag får berätta för barnen.

Vi sitter vid middagsbordet, barnen och jag. Jag berättar att jag ska flytta, att pappa och jag inte älskar varandra längre. Barnen tittar på mig. Tjejernas första fråga är: När får vi se lägenheten? Sonen är tyst. Hans tystnad skrämmer mig. Han går ner till sitt datorrum i källaren. Jag följer efter och frågar hur det känns. Han säger: Men mamma, det var ju väntat.

Jag går ut i trädgården. Det känns skönt att barnen nu vet. Det känns märkligt. Konstigt. Jag ringer min pappa och berättar. 
Vad har jag valt för liv nu?
Nästa avsnitt: Jag börjar upptäcka mitt inre barn.

Related

Adventsboken BONUS: 100% Charlotte

Vägen till Ja, avsnitt 29 If you meditate, sooner or later you will come upon love. If you meditate deeply, sooner or later you will start feeling a tremendous love arising in you that you h...

Adventsboken 28: Andlighet och ansvar

Vägen till Ja, del 28 The high destiny of the individual is to serve rather than to rule. Albert Einstein Nothing liberates our greatness like the desire to help, the desire to serve. Ma...

Adventsboken 27: Sex en motorväg till gud

Vägen till Ja, del 27 If the ‘I’ is identified with the body and person then it becomes the person’s responsibility to take care of the bodily life. But if the ‘I’ becomes identified as consc...

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon
:noprob:
:smile:
:shy:
:trope:
:sneered:
:happy:
:escort:
:rapt:
:love:
:heart:
:angry:
:hate:
:sad:
:sigh:
:disappointed:
:cry:
:fear:
:surprise:
:unbelieve:
:shit:
:like:
:dislike:
:clap:
:cuff:
:fist:
:ok:
:file:
:link:
:place:
:contact:

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

onlinekurser
Charlotte Cronquist erbjuder onlinekurser om tantra och relationer.

coaching

100%-podden

Senaste inläggenMest läst just nu

Senaste inläggen

Lekfull tantra: Att mötas med samtycke

Varför är vårt intima liv så mycket på min partners villkor? Den känslan har många, i synnerhet i långa relationer. Känslan kan vara ”jag ger och ger och ger, men vad får jag tillbaka?” Tänk om detta...

Lekfull tantra: Cirkelandning är ett sätt att få energin att väckas

 LÅT OSS SÄGA ATT DET I DIG FINNS EN BLANDNING AV MASKULIN OCH FEMININ ENERGI - OAVSETT VILKET KÖN DU BÄR. I tantra sägs att maskulin energi är som starkast i roten, i området runt könet och...

Lekfull tantra: Hur djupt kan du se in i en annan människa?

LITE I TAGET FÅR DU EN KÄNSLA AV ATT SE MER ÄN HENS ÖGA. Det är som att den inre världen vidgar sig och du får känslan av att se in i hen. Mycket kan hända när du med mjuk blick ser in i en annan pers...

Reflektion efter en tantraretreat: Leken som läker

Vi sitter i två cirklar på tantraretreaten. Kvinnorna i en inre cirkel där vi kan se varandra. Männen i en yttre cirkel som också är riktad inåt. Männens roll är att vara där för oss, att sitta där i ...

Konsten att släppa taget (när du får beröring)

Tänk om jag förlorar kontrollen?Hur kan jag vara med på något, där jag inte vet exakt vad som ska hända? Det verkar för läskigt?Välkommen till livet, säger jag. Du har egentligen ingen verklig kontrol...

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

4390261
item