Minska skuggan: Sluta projicera

Vi har alla en skugga, en skugga som faktiskt styr rätt mycket av vårt handlande, utan att vi är riktigt medvetna om det.

Men vad kan du konkret göra för att ändra på det, för att göra så att ditt liv styrs av kärlek och inte av rädsla?

En av medförfattarna till boken The shadow effect", Deepak Chopra, ger dig fyra konkreta förslag:

Sluta projicera. Släpp taget. Sluta döma dig själv. Bygg upp din känslokropp.

I dag ska jag prata lite mer om projektioner...  Det är inte så himla lätt att känna igen projektioner. Det ligger liksom i sakens natur att vi inte vill kännas vid dem. ”Nej, inte projicerar jag...”
(Tidigare har jag talat om hur du kan känna igen din skugga.) 

Sanningen är att vi projicerar saker på andra mest hela tiden och den stora utmaningen är att vi oftast är omedvetna om det. Och det är viktigt att förstå att du också kan projicera positiva känslor på andra. Somliga brukar säga att förälskelse är den största projektionen av alla... då ser du dina egna ”goda” sidor hos en annan.

Nu ska jag, med hjälp av Deepak Chopra, koppla olika projektioner till skuggan, alltså koppla det till någon del av dig du inte vill se. (I den här listan kan det givetvis finnas saker som inte rör dig...)

Överlägsenhet. Jag vet att jag är bättre än dig och du borde visa att du erkänner det för mig.

Den här känslan döljer en känsla av att du är misslyckad eller att andra skulle avvisa dig om de visste vem du verkligen är.

Orättvisa. Det är orättvist att detta händer mig.

När du känner dig orättvist behandlad döljer det en känsla av att du själv är skyldig eller syndig.

Högmod. Jag är för stolt för att bry mig om dig.

Högmod, arrogans, döljer en oförlöst ilska och under den ligger en djup smärta.

Gå i försvar. Eftersom du angriper mig tänker jag inte lyssna på dig. 
När du går i försvarsställning så döljer du känslan av att du saknar värde och att du är svag. Du tror att om du inte försvarar dig mot andra så kommer du att börja attackera dig själv.

Klander. Jag gjorde inget, allt var ditt fel. När du skyller på andra döljer det känslan av att det är du som är fel och borde skämmas över dig själv.

Idealisera andra. Min pappa var som en gud för mig. 
När du idealiserar andra döljer det känslan av att du är ett svagt, hjälplöst barn som behöver skydd och behöver bli omhändertagen.

Fördomar. Han är en av dem och du vet hur de är. 
Fördomar döljer känslan att du är underlägsen och förtjänar att bli övergiven.

Svartsjuka. Du tänker bedra mig, jag kan se det på dig. 
Svartsjuka kan dölja din egen impuls att förirra dig eller en känsla av sexuell otillräcklighet.

Paranoia. De är ute efter mig. 
Paranoia döljer en väldigt djup överväldigande rädsla.

Fundera över hur dina egna projektioner ser ut. 
Vad är just du rädd för? 
Vad ser du hellre hos andra än hos dig själv? 
Vilka sidor av dig själv känns läskiga att erkänna för dig själv?

När jag växte upp kände jag ofta att livet var orättvist och jag kan se i dag att jag ofta kände mig som att det var jag som hade gjort något fel. Ibland kunde jag också känna mig överlägsen och bättre än andra (fast det sa jag inte). Det var en rätt skön känsla som dolde att jag i själva verket var livrädd för att bli övergiven.

Det är rätt skönt att våga se mina projektioner... och se den där rädda lilla flickan som var jag. Inte i alla stunder. Men ganska ofta. Det är intressant att se hur skuggan liksom jagade mig redan som barn... 
I dag kan jag oftare vända mig till den och (ganska) nyfiket fråga: Vad vill du? Vad är det jag ska förstå? Vad är det jag ska våga omfamna?