charlottecronquist

Den blå planeten. Hur kan vi tjafsa så?

Jag ser på den blå planeten. Vår planet. Jorden. Den ser så fridfull ut, betraktad utifrån universum. Så lyssnar jag på nyheterna och ...






Jag ser på den blå planeten.
Vår planet.
Jorden.
Den ser så fridfull ut, betraktad utifrån universum.
Så lyssnar jag på nyheterna och där beskrivs en helt annan värld. En värld med krig, kris och kritik.


Jag känner frid när jag betraktar jordklotet på håll. Så vacker den är, vår blåa planet. Och när jag är ute i naturen eller ser naturprogram som visar platser jag inte besökt, kan jag hänföras av dess skönhet.
Jag fascineras av allt som växer på vår planet, alla former, alla hav, all natur, alla djur.
Och så zoomas bilden in till människans värld.


Och då försvinner väldigt ofta friden.
Från långt håll ser jag inga gränser. 
Det är så självklart att allt hör samman på den lilla planeten i det oändliga universum. Men ju närmare jag kommer, desto tydligare blir de synliga och osynliga gränser mänskligheten har byggt upp.
Det jag har så svårt att fatta är att vi väljer bort friden. 
Att vi slåss med varandra, bekämpar varandra, 
förgiftar varandra, utnyttjar varandra - och planeten.

Hur kan nyheter vara fyllda av alla dessa konflikter? 
Varför väljer vi att lyfta fram det som är konflikter och hot 
- istället för att lyfta fram lösningar? 
Istället för att lyfta fram fred, samarbete, samhörighet?

Hur kommer det sig att människor som talar om hur allt hör samman, 
som vill bidra till fri energi, mindre rovdrift, mer smarta lösningar, en lång framtid för mänskligheten, ofta misstänkliggörs och ses som udda, som ufon, som flummare, som orealistiska?

Varför? 
Jag kan inte fatta det. 
Jag kan inte fatta att nyheterna inte är fyllda av nyheter som visar det som är på väg. 
Som ger oss verktyg att överleva - i stället för verktyg att fortsätta förstöra.
Jag lyssnar på en rad evolutionärer som ser möjligheter. 
Som verkligen älskar den blå planeten - och mänskligheten. 
Men som också ser att det krävs att vi väljer nya väger nu. 
Att rovdriften på resurser och människor behöver ta ett slut. 
För vill vi att mänskligheten ska vara en väldigt kort parentes? 
Jag vill det inte. 
Och den blå planeten har en lång framtid - oavsett om vi är kvar eller inte.

Låt oss riva gränser, 
låt oss sluta slåss, 
låt oss ta vara på Moder Jord, 
låt oss alla dra vårt strå till stacken. 
Och låt oss börja nu.





Det är bra att jobba med ökad medvetenhet, 
det är bra att meditera på temat kärlek och det behövs mer än så. 
Det behövs ett samhälle där vi effektivt använder resurser 
och hittar tekniska och andra lösningar som är hållbara. Verkligen hållbara.
När jag ser den blå planeten känner jag optimism.
När jag ser nyheterna känner jag mig liten och rädd.


Jag vill tacka en rad människor som tänker i liknande banor som jag 
- jag väljer att namnge några - och jag lägger gärna till andra till listan, detta var de som dök upp just nu.


Barbara Marx Hubbard - evolutionär visionär, som arbetar heltid för vår framtid vid 81 års ålder!
Terry Patten - som vill bidra till att vi lever medvetet, till kropp och själ.
Neal Donald Walsh - som både för samtal med gud och samtal om mänskligheten.
Wayne Dyer - som ber oss att släppa ursäkterna och göra det vi är här för att göra.
Eckhart Tolle - för att han vill att vi ska acceptera oss som vi är.
Caroline Myss - för att hon vill att vi ska göra jobbet och hela oss själva.
Marianne Williamson - för att hon påminner om ljuset i oss.
Marie Ek Lipanovska - för att hon vill bidra med kärlek.
Gösta Tingström - för att han vill bidra med själslig gympa.
Camilla Lebert Hirvi - för att hon vill bidra till att vi lever fantastiska liv, genom att skala av allt som inte behövs.
Björn Lundberg - för att han verkar för den nya människan.
Irene Ahlberg - för att hon oförtrutet jobbar för framtiden och snart släpper fri en vildgås.
Deva Premal - för att hon bidrar med musik och mantran som skapar kärlek och frid.
Mooji - för att han får oss att våga skratta och samtidigt vara hemma i oss.




PS: Jag fick en present i går - den säger något om min inställning:


För att citera Barack Obama: YES, we can.

Related

resurser 1902462378166579778

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

prenumerera

100%-podden

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

item