Skrivarcoacha på Rhodos: Ett självklart val.
Jag sitter och tittar ut över Medelhavet. I fonden anar jag Rhodos stad. Havet är azurblått och jag får lust att kasta mig i. Runt mig hör ...
Runt mig hör jag knatter av tangenter.
Det är skrivarkurs på Rhodos och nu sitter författarna och utvecklar sina verk.
Livet är bra gött.
Vi är ett fantastiskt gäng av livskonstnärer som möts vid Ialyssos beach, bara tio minuter med buss från Rhodos medeltida gamla stad, där vi åt mezedes i går. Jag vandrade i kortärmad klänning och tog bilder på murarna, de medeltida huse, de prunkande blommorna och kände tidvis lite paradiskänsla.
Så jag är långt borta och nära samtidigt. Jag är ju här på bloggen, samtidigt som jag sitter och känner mig svettvarmt i Camillas fantastiska hus. Jag sitter här, beredd att ge stöd när författarna så önskar.
Det är så märkligt. För den längsta delen av resan tog Agneta Geijer och jag genom Sverige. Vi Swebussade oss till Nyköping, sov en natt på vandrarhem och så morgonflyget från Skavsta. Så hela resan tog nästan ett dygn. Och allt gick så enkelt, så fantastiskt enkelt. Vi småpratade och storpratade Agneta och jag, om bokstavligen allt mellan himmel och jord. Och på flyget sov vi mest hela tiden, fyra timmar kändes som en. Och nu sitter jag alltså med Wifi och kan kommunicera en stund med omvärlden.
Och här får jag möta andras ord. Ingen av deltagarna skriver på samma sätt. Alla har sin egen karaktär. Det är snart så att jag skulle kunna känna igen vem som skrivit vad bara på att läsa två meningar. Det är så häftigt hur de här människorna syns i sina texer. Det känns som ett privilegium att få skrivarcoacha dessa människor.
Några av dem hoppas jag kunna återvända till, om de ger min tillåtelse. För de bär sådana fantastiska historier. De ger sådan inspiration ... (ja egentligen alla, men jag tror att några av dem är mer öppna för att berätta för världen... som den är här på min blogg.