Jag kvittrar, jag menar twittrar.

Sedan i slutet av våren har jag kvittrat, jag menar twittrat, nästan dagligen
(check: 2491 tweets hittills).
Jag ser det som ett vardagsrum, eller snarare som en vänthall, där folk skyndar förbi, där endel stannar lite längre, och där några bara skriker ut något till försäljning.
Vänthallen börjar bli bekant för mig … och ändå inte.
Jag ser ännu inte alla konturer. Men jag är fortsatt nyfiken.

Frågan är: Vad ska jag med twitter till? Vad ska du med twitter till? 160 tecken ut i rymden till dina följare? Möjligheter att följa precis vem du vill i hela världen? Möjligheten att “tjuvlyssna”, att kommentera, att reflektera, att positionera...
Så nu efter några månader och med nästan 300 följare och en stund i vänthallen på morgonarna, och med någon fikapaus om dagen, så kan jag se en del mönster. Och de gäller så klart bara min del av twitter, som gäller dem jag följer... och som jag valt lite slumpmässigt...
Alltså jag började med en... kollade vilka följare hon hade... började följa en del av samma... kollade vilka de följde och nu har jag kommit upp i så där 750. Ibland väljer jag medvetet: Jag vill följa vännen, kollegan, den intressanta, det mediahuset, den provokatören, de som är intresserade av detta ämne... Jag retweetar, jag kommenterar, jag lägger örat mot rälsen för att se vart jag ska vidare från väntrummet.

En sak jag ser i mitt twitterflöde är arketyperna. Alltså att människor skapar sig ett slags twitterpersonan (och detta vet jag alltså inte om det bara gäller mitt flöde, eller om detta är ett twitterfenomen).
Jag möter exempelvis
nörden
den bittra
den glada
den arga
den ironiska
den självmordsbenägna
den utmattade
den ständigt vakande föräldern
hälsofreaken
bullbakaren
småprataren
politikern
den existentiella
citatsprättaren
vetbästaren
döden
flatan
hen
min-sak-är-den-viktigaste-saken
skämtaren
instagrammaren
provokatören
cyklisten
skrytmånsen
offret
martyren
festprissen
ordvitsaren
jag-twittrar-alltså-finns-jag
sexualpolitikern
ordekvilibristen
folkets-riddare
alla-andra-gör-fel
domaren
kändisen
egoboy
företagaren
frågeställaren
riddaren
prinsessan
egoisten
prylälskaren
minglaren
livet-på-landet-älskaren
jag-är-perfekten
småprataren

Tja, det var de jag kom på just nu.
Alltså 160 tecken är inte mycket.
Det gäller att skapa en profil. Sticka ut. Få följare. Få retweets.
Jag vet inte riktigt vem jag är än på twitter.
Jag snurrar runt i väntrummet och försöker vara autentisk.
Viskar: Här är 100% Charlotte.
Än vet jag inte hur det går.
Men det är kul och intressant.
Så ett skäl till att jag är på twitter är att jag gillar att utforska nya världar, nya områden, även om det är världens största väntrum.
Det är också riktigt roligt att vara med i väntrummet när något händer - som en OS-invigning och följa med i flödet och se vad andra ser... Jag "såg" ESC via twitter inte på teve. En annan upplevelse... och rätt skönt att skapa egna bilder. Faktiskt.

Varför twittrar du (eller inte)?
Och du - ge mig gärna fler tankar om twitter. Jag vill lära mig mer.

Ja just det - du är välkommen att följa mig: @lustochliv