Kontakten med Moder Jord är lätt att finna i skogen.

Stövlarna är på och vi är i skogen.
Vi går på mossan mellan tallarna och tittar ner mot marken.
Spanar efter svamp.
Och finner svamp - och ett mellanrum. Ett varande.

I förra veckan blev jag påmind två gånger om hur viktigt det är att vara. Och då menar jag inte mitt vanliga mediterande om morgnarna. Det handlar också om att vara i naturen.
Vara nära jorden. Se med förundrade ögon på allt det fanastiska som växer i naturen - och inse att vi är en del av det.

När jag vistas i skogen kan jag ibland känna mig vördnadsfull. Wow, liksom. Skogen visar sammanhanget, alltså i skogen blir Moder Jord så påtaglig. Vi får allt av henne. Vi är helt beroende av henne. Och i skogen får hon vara sig själv. Här är hon inte exploaterad. Det kan kännas som att träden talar till mig, växterna, krypen. Det är som att ljuden från naturen också talar med sina röster till mig.

Så jag rekommenderar varmt en stund i skogen. För att du kan komma mer i kontakt med ditt ursprung och känna kopplingen till planeten. För att detta, att vara stilla i skogen, att vara i skogen, kan läka dig och om fler blir medvetna om naturen, om planeten, om det fantastiska i allt detta, då skulle rovdriften minska. Och det behövs. (Om vi ska vara kvar).

Och så lite tystnad från förra veckan: