Bokserien 50 shades of Grey. När en tredjedel återstår.

Jag har tagit en liten paus från Miss Steele och Mr Grey.
Cliffhangern i slutet av andra delen var lite för mycket.
Ja, jag fattar, jag måste läsa vidare, för att se om huvudpersonerna klarar det.
Men jag ska läsa färdigt, för jag är nyfiken på vart historien tar vägen.


Jag skrev en liten rapport om “50 shades of Grey” när jag hade läst drygt en tredjedel av triologin. Och jag vill återkomma nu. Det är lite roligt att skriva utan att liksom ha facit. Jag vet ju inte hur författaren E L James väljer att låta berättelsen sluta. Blir det en askungesaga där de lever lyckliga i alla sina dagar? Eller ska hon twista till det på något sätt, så att det känns som lite mer 2012? Om det vet jag inget än.

På ett ytligt plan är “50 shades of Grey” en bagatell. Förutom de explicita sexscenerna - någon enstaka gång med BDSM-inslag - så hade det kunnat ingå i någon lättsmält romangenre för småkåta damer. När jag talade med Amelia Adamo kallade hon genren för trosfuktare. Men som jag läser boken vill författaren locka till mer än fuktiga trosor, solosex och en liten stunds förströelse. Som jag ser det öppnar den för samtal kring sexualitet, kring dominans och underordning och kring vad vi var och en har för sexuella önskemål, fantasier och drömmar. Och vilka av dem vi är beredda att leva ut.

Grey - verkligen dominant? Citat ur andra delen.

Ja, figurerna är rätt grovt tillyxade. Ja, Grey är dominant. Men nej, miss Steele är inte underordnad. Och tillsammans med henne inser Grey att han längtar efter något mer eller något annat än att dominera en undergiven kvinna. Han längtar efter kärlek och kärlek är sårbar. Alltså, det beskrivs som lättare att leka dominanslekar, än att våga älska och blotta sitt hjärta. Och vilka dominanslekar leker jag? Vilka leker du? Nu menar jag inte bokstavligt, utan mer: Vem vågar du vara i ett nära möte med en annan? Vågar du visa dig, din sårbarhet, din öppna hjärta? Eller väljer du ett spel där du inte är med helt och fullt? Din lek kanske inte innehåller piskor... men vilken är egentligen skillnaden? Hur rädd är jag - eller du - för att vara riktigt nära?

En annan aspekt är: Vilket sexliv vill jag ha? Vilket vill du ha? Är du nöjd med hur det är just nu? Jag tror att den här boken kan leda till en hel del både sexuell frustration och sexuell nytändning bland kvinnor - eftersom det huvudsakligen är kvinnor som läser boken.
Frustration för att sexlivet kanske är trist, glest och utan passion och för att de möter ett par som njuter så oförblommerat av sex hela tiden. Den där känslan av elektricitet i möten gissar jag att många längtar efter. (En av de osannolika grejerna i boken: Miss Steele som från första ligget får vaginala orgasmer som tar henne till himlen och tillbaka. Oh la la, vilket kåtdjur. Varje partners våta dröm.)
Och nytändning för att boken visar fler delar av det sexuella smörgåsbordet. Det skulle kunna leda till mer nyfikenhet. Hur ser smörgåsbordet egentligen ut? Vilka maträtter gillar jag? Vilka skulle jag vilja smaka, åtminstone lite på?
Så det ska bli intressant att se vart berättelsen tar vägen. Inte spännande. Men intressant.