Love story #2
Vår första bröllopsdag. Italien 9 juli 2004. Vi har just varit och besökt en av de mest spejsade lägenheter jag sett i Malmö. I tre pla...
Vår första bröllopsdag. Italien 9 juli 2004. |
Vi har just varit och besökt en av de mest spejsade lägenheter jag sett i Malmö.
I tre plan, med egen spaavdelning i källaren.
Ett par månader senare står vi och målar våra sovrumsväggar i bourgogne.
Äntligen ska vi få bo tillsammans. I Malmö.
Vi har varit tillsammans i nästan ett år, när Alexander avslutar sin KY-utbildning och vi kan flytta ihop. Vi köper en spännande lägenhet vid Dalaplan och jag och tjejerna hinner flytta in och bo där ett par veckor innan Alexander kommer ner.
När Alexander tar köket i besittning så blir han älskad av döttrarna, som verkligen gillar hans matlagning. Det känns skönt att han blir accepterad. Det är ju inte givet att tonåringar ska gilla föräldrars nya partners.
Jag har sett fram emot att få dela vardag med Alexander. Att vakna bredvid honom varje morgon. Att vakna och somna tillsammans. Vi har drömt om detta länge. Vi talar ofta om att skapa ett “vi”. Att i vår relation finns individen Alexander, individen Charlotte och så “vi” - oss tillsammans. Det vi skapar. Vår enhet. Det som vi manifesterade genom att gifta oss i somras.
Under det här året har vi varit mycket i varandras famnar. Vi har levt på det rosa molnet. Fortfarande pirrar det i mej varje gång jag möter Alexanders blick.
Parallellt med att vi bygger upp vår gemenskap gör jag min egen inre resa på Osho Risk. Jag går Therapist training och är borta en vecka i månaden för att söka svaret på den gäckande frågan: Vem är jag. Alexander tycker det är lite jobbigt att jag försvinner i väg. Men jag säger: Detta är ett committment jag har gjort för mej själv, det är viktigt för mej och jag älskar dej. Så jag fullföljer utbildningen och känner mej stolt över att för första gången verkligen stå upp för mej själv och inte vika mej av rädsla för att bli lämnad.
På sommaren far vi till Italien för att gå en gemensam 16 dagar lång kurs “Conscious relating training” på Osho Miasto, med ett gäng rätt tuffa lärare ur Osho-traditionen.
Det blir två tuffa - och utvecklande - veckor, då Alexander får möta den här världen på riktigt för första gången. Vad jag inte inser då, är att detta blir starten för Alexanders egen resa dit.
Jag bläddrar i fotoalbumet - och från detta år 2004, finns det väldigt mycket bilder.
Vi fotograferar varandra (och barnen) mest hela tiden.
Många nära bilder.
Mycket kärlek.
Förälskelsen är ännu kvar, för det mesta.
När jag tittar på bilderna så känns det varmt i hjärtat, jag ser in i Alexanders ögon från Italien och minns tiden, då vi var ensamma, då intimiteten var det viktigaste. Att så gott som alltid ha någon form av fysisk kontakt med varandra.
Vi skapade en ny familj det året. Mina tjejer och Alexanders barn levde tillsammans åtminstone varannan helg. Det jag mest minns från det året är familjen, är kärleken, är festen och att Alexander slutade snusa.
Jag minns mindre av jobbet, även om det fanns där, även om jag jobbade hårt, fortfarande mest som journalist. Men det skedde liksom vid sidan av vår Love story.
Jag deltar i bloggutmaningen #blogg100. Detta är dag 29.
Här kan du läsa första avsnittet i serien.