Våga gå för vad hjärtat säger.

Jag har ett hjärta som talar ett allt tydligare språk med mig.

Ibland nynnar det ja... och ibland bara skriker det nej.

Nu är det upp till min förmåga att lyssna in.

För gör jag inte det riskerar det att få konsekvenser.

Jag jobbar tre veckor i ett sträck. 
Nästan allt är roligt. 
Men det är för mycket. 
Så en dag får jag ställa in ett möte, för världen har börjat snurra. Igen.

Jag har varit med om det tidigare. 
Oftast när jag sträckt mig så långt det bara går. 
När jag varit fantastiskt duktigt och klarat deadlines 
och nästan strukit med på kuppen.

Och jag är djupt tacksam över att jag mediterar, 
att jag varje dag stannar upp, 
att jag varje dag lyssnar, 
för det gör att jag kan hålla viss distans till den så kallade väggen.

Ibland är det svårt för mig att säga nej, 
för de uppdrag jag får är i regel så roliga, så utvecklande
... men ibland kommer de för många åt gången. 
Den här vintern har jag faktiskt sagt nej till rätt mycket 
- för att jag allt mer lyssnar på hjärtat där inne.

Och det är intressant att det som sker är att världen bokstavligen börjar gunga. 
Det blir svårt att sitta framför datorn. 
Det känns lite som att åka båt, när det är på väg att blåsa upp till storm. 
Och jag tycker att sjösjuka är rätt otrevligt.

Så det budskap jag tar till mig är att verkligen lyssna till min kropp, 
till mitt hjärta och fokusera det som jag verkligen är här för att göra.

En av de saker jag verkligen, verkligen är att blogga. 
Det känns så underbart att ha detta fönster mot världen 
- kanske mest för att jag här kan tala om saker som är viktiga för mig.

Så nu ska jag lyssna på mitt hjärta en stund.

Fråga till dig: Vad skulle du ägna dig åt just nu om du lyssnade på ditt hjärta?

Jag deltar i bloggutmaningen #blogg100. Detta är dag 59