Hur mycket sanning är okej för dig? Christian Pankhurst låter sig inspireras av Neal Donald Walsch . När Alexander och jag möttes...
https://lustochliv.blogspot.com/2013/04/hur-mycket-sanning-ar-du-villig-att-mota.html
Hur mycket sanning är okej för dig? Christian Pankhurst låter sig inspireras av Neal Donald Walsch.
När Alexander och jag möttes för i dag exakt tio år sedan var en av de första sakerna vi kom överens om följande: Vi skulle tala sanning.
Vi skulle tala sanning om oss själva och vara sanna i vår relation till varandra.
Det tror jag är en viktig förklaring till att jag av hela mitt hjärta kan rikta mig till Alexander och i dag säga:
Jag älskar dig!
Det här med sanning är spännande, för som Christian Pankhurst säger: Det börjar med att du vågar se sanningen om dig själv.
Självbedrägeri är en ädel konst som många utvecklar till förfining. Och även om jag har jobbat mycket med mig själv, händer det då och då att jag inser att jag ibland fortfarande ljuger för mig själv.
Det där ljugandet behöver inte handla om att jag döljer någon aspekt av mig som jag själv skäms för - utan det kan tvärtom gälla att jag inte vågar se styrkan, kraften eller ljuset i mig själv.
Jag kan till exempel intala mig själv att jag är lat... vilket jag gjorde senast häromdagen... När jag sedan listade allt jag hade gjort under dagen, så var det omöjligt att hålla kvar känslan av lättja. Jag hade helt enkelt varit supereffektiv, men valde ändå att nedvärdera mig själv.
Att inte se sanningen om mig själv kan också uttrycka sig genom att jag projicerar ut det jag känner på någon annan eller genom att jag skyller ifrån mig eller försöker ansvarsbefria mig själv. Du vet det klassiska: "Det är ditt fel att jag mår dåligt."
Första steget är alltså att våga se sanningen om dig själv. Jag tränar dagligen på det och rekommenderar det verkligen.
I nästa steg talar Pankhurst om att berätta sanningen om mig själv för någon annan. Det är här Alexanders och mitt löfte till varandra kommer in. Vi vågar berätta hur det känns, vad vi tänker på - även när det handlar om jobbiga saker.
Ibland kan det vara svårt att avgöra om det jag känner är mitt eget eller om det är något jag plockar upp något från Alexander. Får jag till exempel känslan av att han är irriterad på mig så brukar jag fråga honom: "Jag får känslan av att du är irriterad på mig, stämmer det..." Ibland visar det sig bara vara något som finns i mig och då är det något för mig att ta hand om - och detta, känner jag, är något att undersöka vidare!
(Lyssna på klippet så blir det tydligare vad jag menar.)
Så frågan är vilken nivå av sanning jag vill leva på?
Vad känns bra för mig?
En sak som jag - där jag är i dag - inte är beredd att göra är Neil Donald Walschs femte nivå av sanning: "Att berätta sanningen om allt för alla." Jag är ingen särskild anhängare av det som ibland kallas "radical honesty" - för jag tycker ibland att det är hänsynslöst. Och vad är det som säger att jag äger sanningen?
Lyssna på Christian Pankhurst och känner efter vad som känns bra för dig.
Nu i dag hoppas jag få njuta av att, åtminstone en stund, få se Alexander i ögonen, och njuta av att vara i hans sällskap. Minns så väl den där kvällen för tio år sedan.
Jag deltar i bloggutmaningen #blogg100. Detta är dag 89.
Sanning ja, en så viktig och het fråga. Jag menar att just självbedrägeri kanske är den vanligaste typen av lögner. Och att personligen är det någonting jag aktivt jobbar med. Så många år av självbedrägeri som jag har haft så tar det tid att bli helt ärlig. Våga vara helt ärlig med mig själv. Jag tänker att liksom förmågan att känna sorg speglar förmågan att känna glädje, så är fömågan och modet att se sitt eget mindre charmiga jag en nödvändighet för att se den egna storheten.
SvaraRaderaEn tanke dock. Jag upplever att de finns de som använder "jag vill bara vara ärlig" på ett sätt som sårar. Kanske är det så att de verkligen menar det, men jag menar att med ärlighet kommer ansvar. Om du inte är beredd att finnas där efter att du berättat din sanning/det du ser, så har du inte heller rätt att säga det. Vad tänker du om det?
Tack för ännu en fin och viktig post!
Jag håller med dig till 100% - med ärlighet kommer ansvar. Du formulerar det bra! Kram Charlotte
SvaraRadera