Konstnär: Robert Egert. När lade du senast skuld på någon annan? När sa du att något du gjort var någon annans fel eller att att någ...
När lade du senast skuld på någon annan?
När sa du att något du gjort var någon annans fel eller att att någon i din omgivning bar skulden till att du mådde dåligt.
När sa du senast: "De är ditt fel..."?
Hur känns det omvända... när du är den som tar emot "det är ditt fel...?
Förmodligen känns det inte så bra.
Det är ett bra skäl till att vara uppmärksam på det där med att lägga skuld.
För det ligger något i Jesus ord om att den som är fri från skuld kan kasta den första stenen... Då blir det sällan några stenar kastade.
Vi lever i ett samhälle där vi gärna skyller på andra. ”Det är ditt fel att…” Det används också positivt: ”Du får mig att känna mig som en underbar kvinna…”
Skuldbeläggning och det omvända handlar, som jag ser det, om att smita ifrån ansvar. Att lägga ansvaret på någon annan för att du mår bra eller dåligt, för dina val, för dina känslor… Du kan fylla på listan, de kan bli hur lång som helst.
Det är ett oskick att lägga över ansvaret för hur jag mår på någon annan.
Men vi är så vana vid att göra det, att vi ibland glömmar bort vad det egentligen handlar om.
Jag tror att ett av de viktigaste skälen bakom att jag skuldbelägger någon annan är rädsla. Frågan är om det finns någon annan än jag själv som kan bära min rädsla?
Vad skulle hända om jag istället bar den själv?
Det är också jobbigt att ta emot en massa skuldbeläggning.
En annan människa är rädd, orolig, arg eller något annan stark känsla och lassar över det på mig (eller dig) för att lätta på det egna trycket.
Jag behöver träna, jag tror de allra flesta behöver träna, på att ta hand om våra egna känslor och inte lassa över dem på andra.
I relationer är det inte ovanligt att den ena säger: ”Om du verkligen älskar mig så skulle du (inte)…” Det är både en skuldbeläggning och försök till manipulation.
I skuldbeläggningens natur ligger att jag försöker få den andre att ändra på något, känna dåligt samvete… komma i underläge. Genom att lassa över på någon annan minskar trycket på mig själv och i sämsta fall så kan jag känna att jag själv växer och när jag sätter mig över den andre. Sån vill jag inte vara.
Det är intressant att bryta de här mönstren.
När jag upptäcker att jag är på väg att säga
”Dumma dej… det är ditt fel… du gör att jag känner…” etc
så försöker jag stoppa mig innan och istället äga min känsla.
Ett bra sätt är att använda sig av Jag-budskap.
Istället för att säga:
”Du gjorde mig så ledsen genom att åka i väg på kursen i personlig utveckling”
eller ”Om du verkligen älskade mig så skulle du inte åka på den där kursen”
kan jag säga:
”Jag känner mig ledsen, för att du är borta på kurs.
Jag är rädd för att din utveckling ska påverka vår relation.”
Den andra sidan av myntet är att ta emot skuldbeläggning från någon annan.
Det kan vara jättetufft med någon som öser din rädsla och frustration över mig och försöker göra mig ansvarig för hans eller hennes känslor.
Tidigare valde jag väldigt ofta att be om ursäkt, att försöka ställa till rätta… och kände verkligen hur jag var skyldig till den andres känslor.
I dag kan jag allt oftare säga:
”Det där är dina känslor och du får ta ansvar för dem själv.”
Vänligt men bestämt.
För mig är det något jag behöver träna mycket på.
Det är svårt för mig att säga att den andra ska ta eget ansvar,
för en röst inom mig kan varna mig för att göra det.
”Han kanske inte kommer att gilla mig om jag inte tar på mig skulden.”
Relationer blir renare, ju mindre skuldbeläggning som återstår.
Det är också fantastiskt när människor klarar av att ta emot ett
jag-budskap utan att försöka skuldbelägga.
Jag är med i bloggutmaningen #blogg100. Detta är dag 90.
Ju klarare självbild jag har och ju bättre självförtroende jag har desto enklare har jag att ta emot och ge kritik, Jag vet om jag är orsaken och skulden eller om min partner har skulden i konflikter eller händelser.
SvaraRaderaAnn Heberlein har skivit om detta i boken "Det är inte mitt fel! Konsten att ta ansvar".
Hon har också skrivit en annan läsvärd bok om sexualetik "Den sexuella människan". Det handlar om att ta ansvar och ställa krav i sin sexuella relation tillsammans med sin partner! Vara öppen om sina önskemål och fantasier och då acceptera att min partner inte alltid tycker lika. Veta vad jag kompromisar om. Om också vara medveten om att jag då närmar mig prosittution, Jag säljer/köper/byter något mot något annat, som in vanlig relation kan natura tjänster, pengar eller position.
Du går i rekordfart mot Blogg No 100!
Jag är så glad över dina tänkvärda kommentarer. Just den boken av Heberlein har jag inte hört talas om. Kanske borde lägga till läslistan? Jag skriver f ö liknande tankar i Ingen skam i kroppen :) glad lördag
SvaraRadera